Svengelskan
Jag börjar tappa mitt språk. Förutom en kortare sejour hemma har jag varit i Australien i nästan 18 månader nu. Eftersom jag inte umgås med några svenskar och dessutom jobbar med att skriva på engelska så är det förstås naturligt att jag tänker på engelska, pratar engelska och skriver på engelska.
Men märkligt är det. Jag sitter och tänker på min bror och hans flickvän som väntar barn, min mamma som oroar sig i onödan över hur jag mår.
Och allt detta på engelska.
"I wonder how Beppe is and if he has thought of any names?"
Fatta märkligt när man kommer på sig själv med att tänka sånt på ett annat språk.
Men märkligt är det. Jag sitter och tänker på min bror och hans flickvän som väntar barn, min mamma som oroar sig i onödan över hur jag mår.
Och allt detta på engelska.
"I wonder how Beppe is and if he has thought of any names?"
Fatta märkligt när man kommer på sig själv med att tänka sånt på ett annat språk.
skrev Silverfisken klockan 15:17
6 Comments:
Det är ett litet helsicke att hålla trovärdig svenska vid liv. Tack och lov för nätet.
Av en slump sitter jag och läser igenom dina gamla inlägg och hittar nåt som jag har funderat på många gånger de senaste dagarna. Det är en knasig känsla när man kommer på sig själv med att tänka på engelska. Fast i och för sig så är väl att tänka som att prata tyst med sig själv..
Det blir ännu knasigare när man är uppvuxen med två språk och helt plötsligt inser att man måste stanna och tänka efter om det man just sagt var på engelska eller svenska...
Har precis blivit "bekant" med denna blogg och läser gamla inlägg eftersom det tydligen är 1 år jubileum! Känner att jag bara måste få skriva en kommentar om detta inlägg.
Är själv uppvuxen tvåspråkig och tycker det är så konstigt med svenskar som "glömmer" svenskan för ett nytt språk! Och börjar bara leva med nya språket....eehhh??? Sitt modersmål glömmer man aldrig! Hur många man än har och hur sällan man än talar det. Är inte detta med att tramsa på svengelska som ett Victoria Silverstedt fenomen???
ja, visst hander det. men med tiden kommer svenskan tillbaka, om man varit borta tillrackligt lange.
Jag har bott 6 ar i spanien, och sen 2 ar tillbaka kan jag halla de tva spraken i styr. det ar inte overdrivet att saga att man glommer av modersmalet, for det kanns precis just det. men sen kommer man plotsligt till en punkt nar allt faller pa plats och man kan beharska dem bada. for mig tog det som sagt 4 ar.
underbar blogg for ovrigt.
Ibland kan det uppstå problem om man tänker på Engelska i Sverige, om man dessutom är hörselskadad som jag är.
Jag har svårare att höra Engelska också. Dessutom är engelska ett totalt främmande språk för mej om nån pratar för fort också.
/Maria
Skicka en kommentar
<< Home