Kärlek
Och när kommer det första RIKTIGA bloggfrieriet? Mellan två människor som bara läst varandras blogg? Kanske har det redan hänt.
Tell me.
Tell me.
skrev Silverfisken klockan 21:23
onsdag, augusti 24, 2005
Previous Posts
- Tänk om
- The rise and fall of the fisk VII
- The rise and fall of the fisk VI
- The rise and fall of the fisk V
- The rise and fall of the fisk IV
- The rise and fall of the fisk III
- The rise and fall of the fisk II
- The rise and fall of the fisk
- Prisvärt
- Den blomstertid nu kommer
11 Comments:
Meh, Fishy, jag HAR ju friat i princip. Du verkar ha minne som en guldfisk...
Vill du gifta dig med mig? Javisst. Du har inte läst min blogg. Och jag har precis börjat läsa din. Men ändå.
Jag kan inte läsa din blogg om du inte frontar.
I'll show you mine if you'll show me yours...
Brid, du är ju kärast i hela västvärlden. Din typ av förälskelse är ju exakt vad jag letar efter. Saknar att sakna. Att känna att man är i en bubbla med någon när man går ut. Som att ingen annan finns. Som att alla ljud dämpas. Man står nära, nära och bara är. Man behöver inte prata. Man vill inte ha någon annans uppmärksamhet. Det är bara två personer. Där. Då.
Det letar jag efter.
Jag har haft det. Ett antal gånger. Men till slut har jag lyckats paja det. Inte genom att vara otrogen. Skulle aldrig hända. Är trofast som en hund. Men passionen försvann. vad gjorde jag för fel?
Ska jag nöja mig med att vara kär ett tag och sen bara vara vänner?
I beg to differ.
Jag vill brinna med någon. Tills jag dör.
Är jag kvar på byrån?
Japp.
Halvpackad.
Jättesentimental.
xx
Jag tror inte att man KAN brinna hela livet. Däremot tror jag att man kan tända på igen, om det är så att elden slocknat. Felet med oss arga kräsna sjuttiotalister är att vi vill HA så jävla mkt, vi nöjer oss inte med något halvfjös, vi ska bara brinna och brinna och brinna vad det än handlar om, jobb, kärlek, hela livet ska alltid bara vara fulländat och fullt av starka känslor. Funkar inte så tror jag. Det blir lamt förr eller senare och man får fejsa facts. Tyvärr för vem vill inte brinna jämt?
Jag brinner. Och skrämmer livet ur dem som inte vill brinna med mig.
Skorpion?
I min blixtrande nyförälskelse till dig vågar jag förstås inte blotta mig.
Jag brinner ännu. Nästan åtta år in i förhållandet. Han är helt perfekt för mig. Det suger i magen bara jag tänker på honom. Fortfarande.
Ibland har jag varit less. Trött. Men jag älskar honom. Man blir less på dem man älskar ibland.
Men jag är kär. Himlastormande kär.
Jag har haft tur. Jag hittade rätt person just för mig.
Och jag brinner.
Vi 70-talister är fullmatade med romantiska sitcoms och kärlekslåtar. Precis som i High Fidelity, vad kom först, poplåten om olycklig kärlek eller den olyckliga kärleken?
du brinner som ingen annan, damn...
Skicka en kommentar
<< Home