Lögardagen

Sitter på jobbet och tittar ut över Saint Kilda Road. Borde fila på manuset till reklamfilmen vi presenterar på tisdag, men jag orkar inte. Är alldeles för jävla skitbakis.

Det blev ingen drinkvagn igår. Som tur var. Hade alldeles för mycket att göra. Istället gick Simon runt med en pappmask med mitt ansikte på och lät som svenske kocken. Mycket uppskattat.

Vi vann visst nån pitch igår så alla stannade kvar och söp sig fulla på byrån. Jag och A. satt kvar inne på vårt kontor och filade. Till slut gav vi upp och gick ut till de andra.

Jag älskar att vara den nye killen på jobbet. Du får blickar från väldigt många söta flickor dagarna i ända, men det är först när de tar ett par glas vin i byråbaren på fredagarna som de vågar komma fram och prata. Men när de väl kommer igång... Sweet lord. Det är så lättraggat att det nästan blir löjligt. Alla vill ha a piece of the new hot shot creatives. Och jag klagar inte. Men när en flicka kommer fram och drar iväg en från en annan med orden "It's my turn now" blir det lite komiskt.

Vi hamnade på the Prince of Wales i St Kilda. Alla kreatörerna och de flörtande flickorna från account service var där. Och folk från andra byråer. Ben gick runt och frågade alla om de ville ha piller eller kola. Nappade inte. Happy being skitfull.

Paulina var där. Och hennes bror. Han var trevlig. Som henne, fast kille. Lite märkligt. Hon tog min hand och höll den hårt bakom min rygg medan jag pratade med hennes bror om tennis. Surreal.

Sitter och lyssnar på skivan med Jenny Wilson som Johanna skickade från Sverige.

Summertime - the roughest time.

Indeed, Jenny, indeed.