Och så levde de lyckliga i alla sina dar
Det bjöds på bröllop. Emelie skulle bli mrs Ned Mussen. Jag lämnade min asketiskt inredda lägenhet för att hämta upp Jacqui, Jackie och Jacky (jo!) i taxi. När jag kom fram till deras hus i South Yarra bad jag taxichauffören att vänta. Klockan var ju redan mycket och flickorna visste att det gällde att vara i tid.
Jag ringer på dörren och en av flickorna öppnar dörren. I trosor. Enbart trosor. Hon sträcker helt obesvärat fram handen för att hälsa.
- Hi, I'm Jac, you must be Jonas, säger hon och ler.
Jag kliver på. Lite smågenerad. I hallen möter jag Jac nummer två. Hon har inga kläder på sig alls. Hon vänder som om och sträcker fram handen för att hälsa. Nämnde jag att hon var naken?
- Hi, I'm Jac, you must be Jonas.
Jag är väldigt noga med att titta henne i ögonen. Ingen annanstans. Hon ler. Min vän Jac (duh) kommer ut ur sovrummet. I hatt. Och ja, ni gissar rätt, i enbart hatt.
Hi babe, säger hon och pussar mig på kinden.
Jag går och sätter mig i vardagsrummet. Två av flickorna har jag aldrig träffat förut och den tredje hade jag inte planerat att se naken alls. Min öron är blossande röda. Matchar min slips alldeles ypperligt. Klockan 5 i tolv lämnar vi huset för att åka till kyrkan. Som ligger 25 minuter bort. Bröllopet börjar alltså 12.00.
Väl där visar det sig dock att alla är sena. Även prästen. So no harm done.
Själva ceremonin var vacker.
Annorlunda sånger.
Annorlunda böner.
Annorlunda välsignelse.
Annorlunda löften.
Men annars så.
Därefter gick vi till Rathdowne Tavern, en pub med festvåning. Svensk som man är räknar jag ju med att få sitta ner och äta bröllopsmiddag. Jag passar därför alla snacks, ostron, bruschettas och annat som erbjuds. Istället dricker jag champagne. Non stop. Efter ett par timmar - och ett antal glas bubbly senare - frågar jag försynt var vi ska äta någonstans.
Självklart visar det sig att jag just missat ätfasen i detta bröllop. Det blir inget sitta ner. Neds best man ställer sig på en stol och introducerar talarna. Sedvanliga tal från släkt och vänner. Inte ett öga är torrt. Även jag grinar. Fan vet varför. Skyller på alkoholen.
Ett par timmar senare är alla fulla som ägg. Brudens syster försöker dra in mig på toaletten. Inte aktuellt. Speciellt som hennes man rugbyspelaren står fem meter bort. Han är stor, har blomkålsöron och ser ut som något hämtat ur en skräckfilm. Att hångla upp hans fru känns inte som en bra idé. Så jag avstår.
Jag kommer hem klockan sent. Väldigt sent. Glad efter ett lyckat bröllop.
Jag älskar bröllop.
Och champagne.
Jag ringer på dörren och en av flickorna öppnar dörren. I trosor. Enbart trosor. Hon sträcker helt obesvärat fram handen för att hälsa.
- Hi, I'm Jac, you must be Jonas, säger hon och ler.
Jag kliver på. Lite smågenerad. I hallen möter jag Jac nummer två. Hon har inga kläder på sig alls. Hon vänder som om och sträcker fram handen för att hälsa. Nämnde jag att hon var naken?
- Hi, I'm Jac, you must be Jonas.
Jag är väldigt noga med att titta henne i ögonen. Ingen annanstans. Hon ler. Min vän Jac (duh) kommer ut ur sovrummet. I hatt. Och ja, ni gissar rätt, i enbart hatt.
Hi babe, säger hon och pussar mig på kinden.
Jag går och sätter mig i vardagsrummet. Två av flickorna har jag aldrig träffat förut och den tredje hade jag inte planerat att se naken alls. Min öron är blossande röda. Matchar min slips alldeles ypperligt. Klockan 5 i tolv lämnar vi huset för att åka till kyrkan. Som ligger 25 minuter bort. Bröllopet börjar alltså 12.00.
Väl där visar det sig dock att alla är sena. Även prästen. So no harm done.
Själva ceremonin var vacker.
Annorlunda sånger.
Annorlunda böner.
Annorlunda välsignelse.
Annorlunda löften.
Men annars så.
Därefter gick vi till Rathdowne Tavern, en pub med festvåning. Svensk som man är räknar jag ju med att få sitta ner och äta bröllopsmiddag. Jag passar därför alla snacks, ostron, bruschettas och annat som erbjuds. Istället dricker jag champagne. Non stop. Efter ett par timmar - och ett antal glas bubbly senare - frågar jag försynt var vi ska äta någonstans.
Självklart visar det sig att jag just missat ätfasen i detta bröllop. Det blir inget sitta ner. Neds best man ställer sig på en stol och introducerar talarna. Sedvanliga tal från släkt och vänner. Inte ett öga är torrt. Även jag grinar. Fan vet varför. Skyller på alkoholen.
Ett par timmar senare är alla fulla som ägg. Brudens syster försöker dra in mig på toaletten. Inte aktuellt. Speciellt som hennes man rugbyspelaren står fem meter bort. Han är stor, har blomkålsöron och ser ut som något hämtat ur en skräckfilm. Att hångla upp hans fru känns inte som en bra idé. Så jag avstår.
Jag kommer hem klockan sent. Väldigt sent. Glad efter ett lyckat bröllop.
Jag älskar bröllop.
Och champagne.
skrev Silverfisken klockan 14:30
9 Comments:
dom hade ju bestämt det innan!
jag vill också hem till tjejer som bestämmer sig att klä av sig nakna för att jag kommer.
/Aaron
Jag antar att de 3? Jac kommer att skratta gott åt sitt skämt framöver. Mest åt minen du alldeles säkert gjorde........
De hade väldigt roligt, ja. Min min var tydligen obetalbar. Jag trodde jag lyckades vara cool. Men enligt flickorna så var "cool" tydligen en bra bit från sanningen. Dessutom påstod de att det inte var planerat. I beg to differ.
Omg! Sälj dina historier dyrt, du kommer blir rik(are).
Nikita, menar du att du skulle gå och öppna dörren naken för en (vilt främmande) människa? Klart man hinner skyla sig alternativt håller sig undan. Klart att det var medvetet...
:D Weeheee, busflickor! :)
Best friends...ever.
Ser nu ännu mer fram emot min australienresa. Ormarna bekymra(de)r mig men spontan nakenhet fick vågskålen definitivt att tippa över.
Jacqui, Jackie och Jacky
????
Nää! Det är bara fööör bra för att vara sant! Tillåt mig att gå ut och kissa på mig av skratt en sekund.
Skicka en kommentar
<< Home