Declaration of independence
Jag inser att varje sak jag skriver inte måste vara en guldklimp, men det är svårt. Jag är sån. Jag tävlar. I det här fallet tävlar jag med mig själv.
Inte. Skriva. Sämre. Inlägg. Än. Tidigare.
Det blir jobbigt till slut. Jag vet flera bloggare som gått under. Bloggpressen blir för stor. Så därför tänker jag blanda och ge mer. Inte censurera mina tankar för att de inte är fyndiga eller känsliga nog.
I am what I am and I'm playing my game. Got to get and get again and again.
Ja, ni fattar.
Mer manna åt folket.
Inte. Skriva. Sämre. Inlägg. Än. Tidigare.
Det blir jobbigt till slut. Jag vet flera bloggare som gått under. Bloggpressen blir för stor. Så därför tänker jag blanda och ge mer. Inte censurera mina tankar för att de inte är fyndiga eller känsliga nog.
I am what I am and I'm playing my game. Got to get and get again and again.
Ja, ni fattar.
Mer manna åt folket.
skrev Silverfisken klockan 11:48
7 Comments:
Kanner igen det dar. Men har det inte med att gora att man vill att folk ska lasa ens blogg och tycka att man ar: rolig, intressant (eller att man har ett intressant liv) och pa sa satt aterkomma? Du har ju en fan-skara nu sa jag kan tanka mig att det blir annu varre da.
Men fortsatt som du gor nu, gamla historier, nya historier, dagens lat, korta inlagg, langa inlagg, fyllebloggande och ingen censur.
Det blir roligast sa, risk for bli lite for pretto annars om alla inlagg maste vara sa smarta hela tiden, kanske?
Vi har alla en gra vardag :)
Nä någon censur vill vill jag inte veta av.
Oh! and Hi, are you here to?
Jag vet, skitjobbigt är vad det är. Det blir liksom som om man sitter och bollar med ord och tankar som inte är ens egna bara för att behaga nån annan. Så att man ska framstå som den där jättekuliga tjejen. Jämt. Men I give a fuck.
Äh, jävla pretto, fulblogga mer. *hehe*
/Lena, mästarinnan af fulblogg
Misstänkte att du släppt lite på tyglarna när jag läste
*pruttljud*
häromdagen... Du är ju envåldshärskare över din egen blogg. Dä bar' å åk, som Stenmark sa...
Mmmm... Så sant, så sant. Varför kan vi inte nöja oss (and REJOICE in) att vi är SUPER-MEGA-BÄST precis som vi är? Mer träning åt folket.
O tack för att du finns! O skriver så njutbart.
Håller med, visst får man prestationsångest. Och när man vet att folk man känner läser. Man vill ju gärna framstå som smart, inressant, rolig, med mera. Och ju bättre jag tycker andra skriver, desto svårare blir det att skriva själv såklart. Men jag tycker du hållit en jämn nivå hittills :). Och antagligen ska man inte tänka för mycket, utan bara låta orden komma. (Va fint det lät).
Skicka en kommentar
<< Home