Närminne
Två saker jag slutat köpa:
1. Vantar
2. Paraply
Jag har nämligen inget närminne alls. Många människor säger ju samma sak. Jag är dock helt jävla magisk. Kommer inte ihåg nånting. Prylar som inte ligger i fickor eller är fastklistrade på kroppen är bara att glömma. Hence the vantar and paraplyförbud. Jag skulle behöva såna där snoddar som småbarn har där vantarna sitter fast med clips i muddarna till overallen. Tyvärr har jag ingen overall heller.
Mitt sista paraply köpte jag för ett år sen ungefär. Med det nyinköpta paraplyet i handen gick jag till spårvagnshållplatsen och satte mig att vänta. Väl hemma inget paraply.
Om jag ska komma ihåg att ta med mig något till jobbet måste jag ta saken jag vill ha med mig och luta den mot ytterdörren. Och jag måste göra det med en gång jag kommer på tanken. En halv minut senare kan det vara försent. Ett tag provade jag att lägga saker i min sko. Självklart kommer jag ju till jobbet i ett par andra skor och undrar: var det inte något jag skulle komma ihåg? Hmm.
Jag kan gå från sovrummet för att hämta något i vardagsrummet. Väl där sätter jag på TVn. Jag har inget minne av att jag skulle hämta något.
Det är ett under att jag lyckas med nånting i vardagen.
Långtidminnet är det inget fel på.
Gustav Vasa dog 1560.
Jag var inte där.
Så mycket kommer jag ihåg.
1. Vantar
2. Paraply
Jag har nämligen inget närminne alls. Många människor säger ju samma sak. Jag är dock helt jävla magisk. Kommer inte ihåg nånting. Prylar som inte ligger i fickor eller är fastklistrade på kroppen är bara att glömma. Hence the vantar and paraplyförbud. Jag skulle behöva såna där snoddar som småbarn har där vantarna sitter fast med clips i muddarna till overallen. Tyvärr har jag ingen overall heller.
Mitt sista paraply köpte jag för ett år sen ungefär. Med det nyinköpta paraplyet i handen gick jag till spårvagnshållplatsen och satte mig att vänta. Väl hemma inget paraply.
Om jag ska komma ihåg att ta med mig något till jobbet måste jag ta saken jag vill ha med mig och luta den mot ytterdörren. Och jag måste göra det med en gång jag kommer på tanken. En halv minut senare kan det vara försent. Ett tag provade jag att lägga saker i min sko. Självklart kommer jag ju till jobbet i ett par andra skor och undrar: var det inte något jag skulle komma ihåg? Hmm.
Jag kan gå från sovrummet för att hämta något i vardagsrummet. Väl där sätter jag på TVn. Jag har inget minne av att jag skulle hämta något.
Det är ett under att jag lyckas med nånting i vardagen.
Långtidminnet är det inget fel på.
Gustav Vasa dog 1560.
Jag var inte där.
Så mycket kommer jag ihåg.
skrev Silverfisken klockan 14:20
17 Comments:
Ett hett tips från en likasinnad, skaffa några srategiska ställen där du alltid lägger diverse saker du vill komma ihåg.........
Det fungerade ett tag i alla fall. Sedan blev ställena för många för att man skulle komma ihåg dem.
och jag har glömt vad jag skulle skriva.??
Fnissar igenkännande...
You and me both ;-)
Jag har alltid haft väldigt bra minne, men nu... Kan stå i köket och sen gå till datorn för att kolla upp något viktigt men när jag väl är på plats (två-tre meters promenad) så har jag glömt vad det var jag skulle göra. Alternativt så kommer jag på nåt annat jag måste kolla upp, under tiden jag förflyttat mig och så kollar jag upp det istället. Sen minns jag att det egentligen var något annat jag skulle kollat. Vad nu det var...
I texten innan forklarar du att du gillar att dricka.
Kankse ar det darfor du inte kommer ihag natt...
//maria
jag är likadan, så numera lägger jag allt som jag ska ha med mig ut i hallfönstret- förutom soppåsen. Sen brukar jag, när jag kommit ut i rummet och glömt varför jag gått in dit, gå tillbaka till köket och följa tankekedjan bakåt. Eftersom tankarna uppstår av ngt jag sett i köket, oftast.
Eller så går jag runt som ett sajko och upprepar för mig själv vad det är jag ska minnas: "hårsnodd hårsnodd hårsnodd..."
Min mammma är likadan. Men jag tvivlar på att hon brukar hitta sin hårborste i kylen eller bankomatkortet i badrumsskåpet...(jag hade bråttom...)
Och som 'svar' på Alter ego: det är klart att det är ett tecken på att man är ett geni. Vad ska vi annars bortförklara det med?
Har Gustav Vasa dött? Varför?
Jag blev nyligen diagnostiserad med ÅNK (åldersbetingad nedsättning av
korttidsminnet).
Så här visade sig symptomen:
Jag bestämde mig för att tvätta bilen. När jag är på väg ut till garaget
upptäcker jag posten i hallen.
Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig själv.
Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och
märker att den behöver tömmas.
Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet
och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först.
Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till
pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarsblanketten. Men då
behöver jag en penna.
Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och
hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja leta
efter pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla
på skrivbordet.
Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken.
Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet.
Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen.
Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna
blommorna.
Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten. Då
får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt den på
köksbordet.
Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men
ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet.
Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna.
Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag lägger
tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta en trasa. Så
går jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra.
Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har inte
blivit postad, det står en flaska med varm juice på bänken, blommorna är
vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta fjärkontrollen
till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning om var
jag lagt bilnycklarna.
Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är
förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och jag är
helt FÄRDIG. Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag ska
söka hjälp
för det, men först ska jag kolla min mail.
Limma fast saker på kroppen kanske jag borde testa. Ngt speciellt lim du kan rekommendera? ;)
Angående vantar har designtorget jättefina stickade vantar med ett långt snöre mellan sig som man då trär in i jackan. Vuxenversion av de där barnsnoddarna med clips. :) Man behöver inte ens tänka på att knäppa fast dem eftersom de alltid hänger där i jackan och väntar...
Jag kan lägga detdärsomjag skakommaihågatttamedmig framför dörren...och sen kliva över det när jag går hemifrån... /Tilda
Jag har satt viktiga brev i munnen, när jag kliver in i bilen för att jag ska komma ihåg. Gissa om det hjälpte? Nä, men sår på läpparna hade jag efter att kört omkring med dessa brev i munnen i en timme. De liksom blev ett med läpparna.
Jag lärde mig att om man är bekymrad för att glömma strykjärnet på när man går hemifrån, så ska man bita i strykjärnssladden. Det är så otroligt fånigt att man kommer ihåg att man har gjort det. Funkar ett tag i alla fall, den sladden hade läppstiftsmärken kan jag meddela, nu har jag ett strykjärn som slår av sig själv istället ...
vantar kommer jag ihåg (det är inte snyggt med för mycket grejer i fickorna, tur att jag fryser så lätt att jag måste ha på mig vantarna HELA TIDEN), däremot att komma ihåg att ta med mig saker, svara på mail, komma ihåg varför jag gick från ena änden av rummet till den andra, varför jag tog med hårborsten in i badrummet, varför... ja, listan kan göras oändlig. och ja, jag har glömt vilka fler exempel jag skulle kunna ge. men jag kommer ihåg vad jag heter iallafall. och vad mina systrar heter. alltid nåt.
Jag har läst din blogg ett tag nu, kanske är på tiden att skriva en liten kommentar.
Det där med att komma ihåg saker är ju nästan omöjligt. Jag skyller på att folk rent allmänt nu för tiden har för mycket att komma ihåg, så då är det inte så konstigt om hjärnan bara lägger av och strejkar och vägrar komma ihåg något alls, eller blandar ihop allt. Jag skriver viktiga saker i handen. Problemet är när jag hinner duscha eller tvätta händerna innan jag kommer ihåg att jag skrivit nåt där.
Nej, det är rent hopplöst.
Silverfisken, du är helt fantastisk! Har ägnat varje ledig stund de senaste två dygnen åt att läsa din blogg från första inlägget. Ibland skrattar jag så jag nästan kräks. Måste. Ha. Paus. Kommer tillbaka imorgon och läser mer...eller kanske senare ikväll. Fastnade på en gång och har läst så målmedvetet att jag ens inte tagit mig tid att lämna en kommentar. Men nu vet du att jag läser och ser dig.
Oh, so me. Ibland kan det bli lite komiskt, faktiskt :)
Bara så du vet så har du en superbra blogg är faktiskt en stammis:)
Skicka en kommentar
<< Home