Nu är det jul igen

Jag lämnar lägenheten och viker in på Flinders Lane. Gatan är smal, soljuset når knappt ner till de som går där nere. Högt uppe mellan allt det gråa skymtar man sjok av blått, men nere hos är det bara grå betong och asfalt som gäller.

Jag viker av från Flinders Lane och in på den ännu smalare Manchester Lane. Hit når solen aldrig. Hade jag inte vetat att jag var i Melbourne hade Manchester Lane lika gärna kunnat vara en smal gatstump i Barcelona. Samma fuktiga byggnader som lutar sig över människorna där de går från lägenheter till jobb. På vardera sida om den tre meter breda gränden ligger kaféer och butiker tätt intill varandra. En del av dem är inte mer än fyra meter djupa, men med lite fantasi och jävlar anamma har de lyckats få det att fungera.

Det doftar gott av stekta champinjoner och pannkakor och eftersom jag inte ätit frukost sätter jag mig ner och beställer. En skramlig bergsprängare spelar persisk musik medan jag beställer crepes med skogschampinjoner, tallegio och färsk spenat. Jag beställer en "double short black", Melbournes svar på espresso. Man har en egen kaffevokabulär här. En short black är en espresso, en short mac är en macchiato, en long black är en vanlig kaffe, en flat white är en kaffe med mjölk. Tror jag. Jag dricker sällan nåt annat än en dubbel espresso.

Jag är ute för att leta julklappar, nåt jag är väldigt dålig på. Jag går in i butik efter butik, men hittar inget. Jag vet inte vad jag letar efter, vilket gör att jag inte kan vara manligt målinriktad i min shopping. Jag vandrar utan mål och droppar in här och där, men kammar noll. Dessutom är det väldigt svårt att komma i julstämning. Det SKA vara kallt och vintrigt när man julhandlar och här är det precis tvärtom. Det spelar ingen roll att butiker spelar "White Christmas" och "Rudolph the Red-nosed Reindeer". Det är en illusion. En dröm om nåt de inte känner till. Det kommer inte att snöa på jul. Det är inte som i Göteborg, där det kanske snöar lite. Om man har tur. Nej, här är det försommar. Nån snö blir det inte, det är bara att acceptera. Och julgranen på Federation Square blir bara konstig när det är sommarvarmt ute. Idag är det förstås inte mer än 17 grader, men så är det i Melbourne. Ena stunden 30 grader, andra stunden 15. Det växlar på 20 minuter.

Till slut ger jag upp och går hem. En flicka jag känner ringer och frågar om jag vill gå med på The Presets, men jag tackar nej. Jag orkar helt enkelt inte. Orkar inte spela spelet, orkar inte charma henne. Orkar inte.

Istället blir det jag och "Amores Perros" på DVD.

Ännu en vecka på södra halvklotet är till ända.