Två flaskor whisky
Så A och jag sitter nöjda i soffan på vårt kontor. Glada efter gårdagens succé. Mätta. Bakfulla. Vi vet båda att vi presenterat något riktigt bra och ryggdunkarna har avlöst varandra hela morgonen. Och tur var det, för pressen på oss har varit enorm. Idag orkar vi inte jobba. Än mindre blogga.
- Dude, I dare you, säger A.
- Dare me?
- Yeah, read me a poem that I'll actually enjoy and I'll give you a bottle of whisky.
A är gravt dyslektisk och läser i stort sett inget alls. Han hatar romaner och har svårt att ens läsa dagstidningen. När han var yngre hade han Asbergers syndrom. Han tycker att nästan allt skrivet är pretentiös smörja. Förmodligen en försvarsmekanism. Ord är farliga och poesi är höjden av skit i Andrews ögon.
- I double dare you, svarar jag. I'll read you ten. From one writer.
- Ha! Good luck.
När jag kom tillbaka från lunchen stod det två flaskor whisky på mitt bord.
Tack för det, Charles Bukowski.
Bukowski - Modest Mouse
- Dude, I dare you, säger A.
- Dare me?
- Yeah, read me a poem that I'll actually enjoy and I'll give you a bottle of whisky.
A är gravt dyslektisk och läser i stort sett inget alls. Han hatar romaner och har svårt att ens läsa dagstidningen. När han var yngre hade han Asbergers syndrom. Han tycker att nästan allt skrivet är pretentiös smörja. Förmodligen en försvarsmekanism. Ord är farliga och poesi är höjden av skit i Andrews ögon.
- I double dare you, svarar jag. I'll read you ten. From one writer.
- Ha! Good luck.
När jag kom tillbaka från lunchen stod det två flaskor whisky på mitt bord.
Tack för det, Charles Bukowski.
Bukowski - Modest Mouse
skrev Silverfisken klockan 14:17
12 Comments:
Inte illa.
Kan man förresten bli av med aspbergers syndrom?
Du, jag vet faktiskt inte, jag vet egentligen inte så mycket om Asbergers. Mer än att Andrew säger att han hade en mild variant av det när han var yngre.
Hatten av för firren!
/Lou
Din polare Andrew har kvar sin milda Aspberger, men har lärt sig hantera symptomen på ett mycket bra sätt. Aspberger försvinner inte, men symptomen kan ´hanteras med teknik och träning.
Två flaskor whisky? Lyllo dig...
Aspbergers kan nog inte försvinna, men man kan lära sig leva med det.
Vilket får mig att undra - efter att ha läst hans dikter och en av hans böcker - kan Bukowski ha haft Aspbergers? Och därav den knapphändiga stilen?
Eh... asperger försvinner inte. Antingen har han det eller inte. Det är nära besläktat med autism och vad jag vet finns det ingen som någonsin tillfrisknat från en kronisk sjukdom.
Ah! Bukowski! Det påminner mig om att jag skrev en hyllningsdikt till honom en gång. Fysatan vilket geni (och ändå var det enda han gjorde att han söp med en penna i hand).
(Om du blev nyfiken)
Hmm, dig ska man nog inte slå vad med. Du är ju bara bäst!
Asperger är ingen sjukdom. Det är ett funktionshinder.
Det kallas ofta för "högfungerande autism" eftersom man oftast har normalbegåvning och/eller ojämn begåvningsprofil. (Supersnille i matte, urkass i språk t.ex.)
Det växer inte bort men oftast man sej att genom olika tekniker och träning att behärska sin vardag.
///Melpomene, mor till en dotter med AS
Bra gjort fisken! språk är en oförutsägbar företeelse, finns ngt för alla.
Vet du att det nog inte finns någon författare som påverkat mitt vuxna liv så mycket som Bukowski. Han skrev i en novell ungefär "Det finns inga sorgligare ljud än kärlekspruttar och droppande vattenkranar".
.........så jag KAN inte uthärda när en kran droppar, hans ord ekar omedelbart.
Avundas din förmåga att berätta anekdoter. Jag älskar nämligen ordet anekdot!
Skicka en kommentar
<< Home