Humor
Jag känner att jag vill skriva nåt om seriestripparna jag lagt ut. Inte be om ursäkt, tvärtom, men att de upprör så är intressant. Jag har alltid skrattat åt det förbjudna, fnissat lite åt det som är tabu. Och det är klart att det inte är kul "egentligen". Att våldta någon är inte kul, att bli våldtagen är inte kul. Förstås. En del skämt är kul för vissa, men inte alls för andra. Men betyder det att vi inte får skoja om något?
Det blev ett jävla hallå när Filip och Fredrik i "Uräkta röran, vi bygger om" gick runt på Skansen och berättade för pensionärer där att Lasse Berghagen var död.
Och det var förstås inte kul.
Egentligen.
Men likväl ganska komiskt. Tycker jag. Och samma sak gäller också i de här stripparna. Om nån blivit våldtagen så är de här stripparna inte så kul. Och skulle jag berätta ett skämt om nåt sånt och någon skulle komma fram till mig och berätta att de blivit sexuellt utnyttjade så är det förstås jättebeklagligt och lite pinsamt. Men då får det vara så. Humor har alltid fungerat så. Humor har alltid varit en ventil. För någon. Och nåt annat för någon annan. Att ens försöka förklara varför jag skrattar åt stripparna nedan är omöjligt, att bli OMBEDD att förklara varför ass rape är kul är lika svårt.
Jag ber om ursäkt om jag sårat någon.
Ok, bögjävlar?
Det blev ett jävla hallå när Filip och Fredrik i "Uräkta röran, vi bygger om" gick runt på Skansen och berättade för pensionärer där att Lasse Berghagen var död.
Och det var förstås inte kul.
Egentligen.
Men likväl ganska komiskt. Tycker jag. Och samma sak gäller också i de här stripparna. Om nån blivit våldtagen så är de här stripparna inte så kul. Och skulle jag berätta ett skämt om nåt sånt och någon skulle komma fram till mig och berätta att de blivit sexuellt utnyttjade så är det förstås jättebeklagligt och lite pinsamt. Men då får det vara så. Humor har alltid fungerat så. Humor har alltid varit en ventil. För någon. Och nåt annat för någon annan. Att ens försöka förklara varför jag skrattar åt stripparna nedan är omöjligt, att bli OMBEDD att förklara varför ass rape är kul är lika svårt.
Jag ber om ursäkt om jag sårat någon.
Ok, bögjävlar?
skrev Silverfisken klockan 08:58
24 Comments:
mest intresserad av var du hittat stripparna för jag vill läsa fler.
www.explosm.net/comics
Jonas, du behöver varken förklara eller be om ursäkt. Publiken är lite för stor nu bara.
Jag vet, jag tycker det är väldigt intressant, that's all...
dina lasare ar valdigt high maintenance, ma jag saga.
humor ar humor och sma stripar som dessa och katter kommer alltid vara humor i mina ogon (sa som du lagger fram det hur som hur)
men
jag antar att man kan attackera vid minsta lilla (och jag sager minsta lilla, with no offence to anyone), fast jag antar annu hellre att man kan tanka tanken, sen slappa den...
liksom
Det är kväll här, men morgon hos dig. Det är lite cool..
Hey, hey, hey, jag ber inte om ursäkt. Egentligen. Ursäkten var mer en uppbyggnad för bögjävlarskämtet. Min typ av humor, I guess.
Jag har inget att be om ursäkt för.
oj, tillhör en av dem som inte läser dina kommentarer utan bara dina inlägg och blev mäkta förvånad över att stripparna upprör.
De var roliga, och hey i bloggvärlden är det väl bara att inte läsa om skon inte passar, eller har jag missförstått något?
Jag tyckte de var skitkul. Har å andra sidan ingen humor att tala om.
Jag tyckte både stripparna och det här inlägget var kul. Skrattar ganska ofta när jag läser dina inlägg. Avslutningarna, ofta himla kul.
Haha!
Klart att man ska kunna skämta om allting!
Det är viktigt att skämta om svåra saker för at behandla det lättare.
Sitter här yrvaken med en kopp kaffe och läser lite bloggar, kom till ditt "förlåt inlägg" och tänkte att 'fan så trist att folk ska vara så mjäkiga att de ber om ursäkt för sin humor'. Och mitt i funderingarna kom ett "Bögkjävlar!" Haha, du är skyldig mig en skärm + tangentbordsstädning! =) Tur att man inte har socker i kaffet...
Humor, vad vore livet utan humor?
mickej.se - humor? ibland? :S
Serierna är bra punkt slut!
Olika humor gillas av olika människor, så kommer det alltid vara.
Man kan inte rätta sig efter vad folk tycker och tänker hela tiden.
Fortsätt gärna posta serier!
Nu när vi ändå är inne på ämnet tabu-humor.
Ett av mina favoritskämt är:
- När är enda gången man får spotta en muslimsk kvinna i ansiktet?
- När det brinner i mustaschen.
tönt.
Blev lite orolig där ett tag...innan slutet! Hahahaha!
Muahhahaha! Skönt att få skratta lite efter jobbet. I like din blog så därför läser jag, annars hade jag väl läst någon annans!?
Fortsätt precis som du är tack. Det är ju därför vi gillar dig!=)
Tokroligt. Jag hajar inte varför folk ska vara så känsliga? Jisses, hört talas om ironi? Ta saker med en nypa salt?
You go girl.
Du slår huvudet på spiken när det gäller humor, om vad man får skratta åt och inte. Mycket är roligt, men mycket är inte inom de ramar man kanske bör hålla sig inom för att inte förödmjuka någon eller något. Man kan inte bara hålla sig till tomat-ketchup humor, det funkar ju inte så. Det som är lite tabu är även det roligt. Men jag vet inte, jag fnissade i alla fall åt stripparna jag.
Jag upplever inte tabun i det. Kläms det på bröst när någon däckat brukar det skrytas om. Kan dock bero på min något ringa ålder, osäkra något pubertala killar som är rädda för att vara fel (bög). Antar det är positivt att andra ser det som lite tabu. Den bröstklämserien gjorde mig spyfärdig, skulle gissa på erfarenhet om skrytet som bakomliggande faktor.
A little squeeze has never killed anyone.
Besides when that pissed so you have passsed out a squeeze might be a life-saver!
Det blir väl komiskt för att det är oväntat och "fel" - ass rape superhero är både en paradox och en oxy moron utan dess like. 1+1=3 liksom.
Jag var en av "dem" som vände mig mot en av striparna, och vill säga att jag kan definitivt ser både humorn och ironin i en del av dem. Som Korova bäst uttryckte det: 1+1=3. Det oväntade och bisarra. Naken-stripen var urskön och squeeze stripen hade någon sjuk humor, men sen har de känts allt mindre fräsha och jag väljer att medvetet inte tycka att de är kul för att någonstans går gränsen. Hela muhammed-karikatyr-grejjen är väl ett bevis på det.
Borde man inte avstå viss humor om man vet att den kan förolämpa, såra eller skada folk? Jag tycker det. Ens egna egoistiska nöjje bör liksom inte drabba andra illa. Då har något gått fel. Samma med skämt som gör sig lustiga på andras bekostnad. Den här typen av humor är kul en gång, kanske två, sen blir det tjatigt. Det bisarra blir ett tydligt mönster som gör även det oväntade förutsägbart.
Lite på samma ämne blir jag nyfiken på om du Jonas någonsin tänker på hur du kan tänkas påverka folk med den reklam du gör? Har du några moraliska gränser? Jag brukade hånskratta åt moraliserande prat om att film och tv bidrar till ökat våld med mera därför vet jag att det kommer hagla sten över mig nu, men faktum är att media har grymt stor roll i hur samhället ser ut. Folk är lättpåverkade och många är flockdjur som inte kan stava till kritiskt tänkande. Reklam har helt klart hjälpt till att skapa ett mer egoistiska samhälle. Tänker ni reklamskapare någonsin på ert ansvar? Det är absolut ingen anklagelse, utan är ärligt nyfiken
Skicka en kommentar
<< Home