Hej, det är jag som är gud.

Det glammigaste med att jobba med reklam är filminspelningar. Man får känna sig lite speciell. Det är lampor, räls och människor överallt. Lite som på T-Centralen. Allt är jättespännande. Tills man ser den där kamelen med åtta pucklar och de fjorton motorcykelåkande schimpanserna. Och alla skötare som hör till. Det är då man inser att nån stackare faktiskt har varit tvungen att leta fram allt konstigt jag skrivit in ett reklamfilmsmanus två månader tidigare.

Ett par hyenor hade varit najs, tänkte man den där dagen på kontoret medan man satt och idéade. Varpå man skrev in det i manus. Väl på inspelningsplatsen nickar man lite nervöst åt hyenaskötaren som har fullt sjå att hålla tre galna hyenor ifrån sig. Sorry liksom, jag borde skrivit hamstrar istället. Även om det hade sett konstigt ut på en savann. Sorry.

Det är enda gången man får känna sig som gud.

"Moooohahahahaaaaaa! Jag vill se världens största banan cyklandes bredvid Lennart Hyland och Runar Sögaard. Varför? Ifrågasätt inte, det är jag som är hittipåaren. Och kasta in ett par hyenor på rullskridskor när du ändå håller på. Bara för att du käftade emot."