Melbourne - Göteborg T/R

Jag stänger av tvn och sluter ögonen. Kvar återstår endast dofterna och ljuden. En spårvagn gnisslar förbi utanför på Elizabeth Street. Jag vänder mig mot ljudet. Plötsligt känns det som att jag sitter i min lägenhet på Linnégatan i Göteborg. Med slutna ögon ser jag tvåan svänga in på Olivedalsgatan. Den stannar och släpper av sina passagerare.
Det är kallt.
Jag sitter vid köksbordet och tittar ner längs Linnégatan.
Min kyl i Melbourne ger ifrån sig ett ljud och på ett ögonblick färdas jag tillbaka dit. Men lika snabbt är jag i lägenheten i Göteborg igen.
Blundande vänder jag mig mot höger och tittar på bilderna jag klistrat upp på kylen.

Bilderna som var mina första trevande försök med en systemkamera. Från den där tidiga sommarkvällen i Slottskogen. Jag ser dem klart framför mig.
Erik.
Katten Mustafa.
Och Karin förstås.
Fina, fina Karin.
Varför blev det som det blev?
Fanns det nåt alternativ till det jag gjorde?
Uppbrottet.
Nej, trots allt fanns det ingen annan möjlighet.

Jag mådde för dåligt.

Till slut gör minnena för ont och jag öppnar ögonen.
Tillbaks i lägenheten på andra sidan jorden igen.
Jacqui ligger och sover på soffan. Hennes andetag hörs knappt. Jag lutar mig fram och lägger min hand på hennes. I sömnen griper hon tag om mina fingrar och kramar dem hårt. Jag älskar henne och jag vet att det är vi.

Även om jag varit ute och rest.

Igen.