Flickor i barer

De viktigaste flickorna i mitt liv har jag träffat i barer. Nån av oss har stått vid baren när den andre klivit in. Vi har sett varandra genom massorna av människor, känt det som att vi var de enda två i rummet, yada, yada, börjat prata och sen har vi fallit för varandra. Antingen där och då eller efter att vi känt på varandra ett tag. Efter det har vi älskat och hatat, skrikit och gråtit, i ett fall förlovat oss och i samtliga fall till slut skiljts som ovänner. Det har aldrig slagit fel.

Med flickor i barer har jag gått igenom de bästa och värsta ögonblicken i mitt liv. Jag har älskat och blivit älskad av andra, men aldrig har det varit så intensivt som med flickor jag träffat i barer.

I vissa fall har jag förlorat mig själv. Helt tappat begreppen. Jag har betett mig som jag vet inte vad. Endast med flickor i barer har jag varit desperat. Skickat sms, brev och märkliga ord. Smask pladask har jag fallit. I flera veckor efter det där första mötet har jag försökt bete mig normalt. Jag har aldrig lyckats.

Som tur är har de flickor jag utsatt mitt märkliga beteende för oftast varit vettigare än jag. De har stannat när andra skulle sprungit. Till slut har jag börjat bete mig normalt. När jag förstått att de verkligen vill ha mig. Varför mig, när du kan få vem som helst, har jag desperat undrat. För att jag vill ha dig, pucko, har de svarat.

Flickor i barer.

Hatten av.

Ni har förändrat mitt liv. Fått mig att bete mig som en idiot. Fått mig att sänka garden. Blotta strupen. Fått mig att garva åt mig själv.

Och jag älskar er för det.