Mina vänner duvorna

Jag har balkong i lägenheten. Rent tekniskt hänger den ju utanför lägenheten, men ni fattar grejen. Balkong. Problemet är att jag inte kan använda den. Den är nämligen fylld med bajs. Jag vet inte vem av duvornas generaler som bestämt att just min balkong ska vara latrin för hela den duvianska armén, men så är det i alla fall. Troligen beror det på att min lägenhet var obebodd ett tag medan den renoverades; duvorna bestämde sig för att min balkong var kalas att kacka på, och hey presto; the pigeon pooper was invented.

Jag har försökt alla trick jag kan komma på, men eftersom jag är extremt blödig när det kommer till djur så vill jag inte ta till alltför drastiska lösningar. Först prövade jag att hänga upp ett par tomma cd-skivor från taket, men det skrattade duvorna bara åt. En morgon när jag tittade ut på balkongjäveln satt det en fet duva PÅ cd-skivan. Hade han skitit där och då hade jag slitit ner honom från snöret och använt honom som mopp på mitt nedbajsade balkonggolv. Istället tittade han på mig lite förvånat och flaxade iväg. Troligtvis kom han tillbaka och hämndbajsade när jag gått till jobbet.

Ni kanske tror att jag överdriver problemet, men icke. Vi snackar hundratals med små lämningar. Varannan vecka gör jag rent. Jag får då skopa upp duvbajs med en skyffel eftersom golvbrunnen inte mäktar att ta emot allt.

På sistone har jag legat jävligt nära gränsen för vad jag pallar med. Så fort jag hör flaxande ute på balkongen släpper jag allt jag håller på med för stunden och rusar till balkongdörren. Gormandes och flaxandes med armarna försöker jag visa de flygande råttorna vem som bestämmer. I'm gonna dropkick your sorry pigeon ass all the way to New Hampshire, you flying fuck. Liksom. Skrämda flyger de sin väg och jag känner mig som lord of the manor för en stund. Nästa natt har de förstås ringt in förstärkning. Nån magsjuk jävla jätteduva har bjudits in för att diarréa ner räcken och blomkrukor.

Det är krig.

Och det är inte jag som vinner.

När jag intet ont anandes åkte upp i Empire State i NYC för ett par veckor sen kändes det som att duvorna visste vem jag var.

"Ohoj, vänner, han är i New York, det är fritt fram att sprutlackera killens balkong i Melbourne. Meddela vår kusiner i nedan."

Jag ger mig fan på att den här killen satt och laddade för resan down under. Han tittade på mig med en blick av avsky.

"Jag har inte bajsat på veckor och nu drar jag till Oz för en nummer-två-orgie på din balkong, din jävla pundare.", kändes det som han tänkte.

Eller så är det bara jag som håller på att bli paranoid.