Ett öga snällt

Det känns konstigt att mentalt hoppa av det tåg en reklambyrå ändå är. Jag jobbar fortfarande ett tag till, men hjärnan har varvat ner. Jag är helt plötsligt stormens öga på byrån och bryr mig inte om diskussioner runt saker jag tidigare slagit näven i bordet för. Castings för diverse saker känns mindre viktiga. Jag bryr mig inte om vi väljer Steve eller Allan som voice over till den där radioreklamen. "Either or", säger jag och producenten blir förvirrad. I vanliga fall är det ju jag som styr, ställer och är kreativt besvärlig. Nu är jag ett lamm. På väg nån annanstans.