Var dag var mörker
Jag tittade ut genom de stora fönstren och allt jag såg var mörker. Göteborg i februari var precis lika fruktansvärt som det brukar vara. Och trots att jag satt på Sveriges bästa reklambyrå kändes allt bara tomt. Jag borde jobbat livet ur mig för att imponera på mina arbetsgivare, men det gick inte längre. Jag var på botten. Allt var bara mörker.
Och ingen förstod.
Visst såg familj och vänner att jag inte mådde lika bra som jag brukade, men ingen anade hur illa ställt det var. Uppbrottet från min före detta flickvän vara bara det första steget på min resa in i mörkret. Jag var en spillra av den jag en gång varit.
Precis just då, när regnet som kanske var snö som kanske var regn piskade rutorna på NK-huset som värst, fick jag ett sms från Björn Rietz i Melbourne.
"Sitter i Richmond, äter en Thai Beef Salad och dricker en kall öl. Det är 34 grader varmt."
Jag bestämde mig där och då för att fly Sverige en gång för alla.
Jag måste bort.
Börja om någon annanstans.
Tre månader senare landade jag i Melbourne.
Utan något annat än hopp om ett liv.
Och ingen förstod.
Visst såg familj och vänner att jag inte mådde lika bra som jag brukade, men ingen anade hur illa ställt det var. Uppbrottet från min före detta flickvän vara bara det första steget på min resa in i mörkret. Jag var en spillra av den jag en gång varit.
Precis just då, när regnet som kanske var snö som kanske var regn piskade rutorna på NK-huset som värst, fick jag ett sms från Björn Rietz i Melbourne.
"Sitter i Richmond, äter en Thai Beef Salad och dricker en kall öl. Det är 34 grader varmt."
Jag bestämde mig där och då för att fly Sverige en gång för alla.
Jag måste bort.
Börja om någon annanstans.
Tre månader senare landade jag i Melbourne.
Utan något annat än hopp om ett liv.
skrev Silverfisken klockan 21:19
22 Comments:
Jag minns den där biffsalladen; är detta ett gammalt inlägg?
Fint skrivet i alla fall, nytt eller gammalt.
Jag minns den där känslan jag tror jag känner den just nu.
Du är en modig eller feg själ i mina ögon modig.
som eijas flytt till Island
gick på bara en månad
..minus värmenlockandet och reklambyrån.
och jag tror Island i sig var (är) min Björn Rietz
exakt, thaisalladen är gammal. det blir kanske så när man bloggat länge och mycket, man glömmer vad man skrivit tidigare och vilka anekdoter man berättat och inte.
Nej, jag vet mycket väl vad jag berättat om eller inte. Jag skrev om den när jag berättade om kvällen jag träffade Björn ute här i Melbourne. Jag har inte skrivit om hur jag mådde när jag bestämde mig för att lämna Sverige. Men vad fint att nån anonym känner sig tvungen att påpeka att jag nämnt detaljer tidigare.
Jag vet precis hur du kände. Ingen fattar. Inte jag heller ju. Men ändå gör jag det. Fast såklart inte.
Lite väl syrlig kommentar till Anonymous där va?
Han/hon ville väl bara kolla om du mindes att en bärande del av historien hade nämnts tidigare. En befogad fråga faktiskt, jag satt själv och funderade på samma sak.
Men i bästa Alexander Lukasstil hade någon annan redan krattat manegen åt mig och besparat mig skammen...
Jo, syftningsfel där med Alexander Lukas.
Jag är lite trött, jag tolkade det som en syrlig kommentar om att jag upprepar mig, men det kanske det inte var. I så fall ber jag om ursäkt. Det här handlade inte så mycket om thai beef salad som om ett liv som var rätt jobbigt. Därav mitt syrliga svar.
Men shit vad folk måste hänga upp sig på detaljer (sallader hit och dit)..
Det var ett mkt fint inlägg. Det är inte många som vågar följa det som känns där inne.
Dina inlägg lever i alla fall kvar i läsarnas minnen. Det är väl den viktigaste slutsatsen man kan dra av de här kommentarerna.
På jobbet. Klockan är 17:47. Göteborg är mörkt utanför fönstret. Bilarnas lyktor blänker i vattenpölarna på marken utanför. Det har börjat bli så där otroligt trist november-väder som bara en fd Göteborgare förstår sig på.
Jag längtar efter min Björn Rietz.
Det som kan få mig att släppa det lilla krampaktiga tag jag fortfarande har om brokanten.
Jag vill så gärna också landa någonstans med hopp om ett liv!
Så det var så du hamnade i sydney..
fint inlägg. själv längtar jag bara på en liten signal,nåt som får mig att ta steget och göra samma sak. man hinner bo i sverige och göra det här vardagköret sen ändå. åååh. miljöombyte.
Det var lika för mig. Hade precis kompleterat mina betyg för att som vuxen studera på universitetet. Anledningen var förstås leda i min situation. Morsan frågade om jag ville åka med och driva en nystartad bar i Thailand. 3 dagar senare satt jag på en flight till Bangkok. Lägehet uthyrd. Polarna infomerade.
12 år senare är jag fortfarande kvar i Thailand. Baren fanns bara i 2 år. Nu bor jag i Bangkok och är lycklig 3 barnsfar, något jag var säker på inte var för mig.
Måste säja det, du skriver helt sjukt bra. Du uppmuntrar till att lära sig mer om att hantera det skriftliga språket. Sammtidigt går vi in i en tid då fler och fler väljer att kommunicera via e-post. Detta blir viktigt även för oss dödliga.
För er andra, som vill göra samma sak. Sluta drömma. Gör det!
jag borjade lasa din blogg for ett ar sedan, och med hopp om battre liv flyttade jag till melbourne. inte fan blev det battre for det...
Vad fan spelar det för roll om man upprepar sig på sin blogg? Vissa saker tål att upprepas.
Jag väntar på att någon ska skicka mig det där sms'et, jag vill, men vet inte riktigt om jag vågar åka.
Fisken, ska vi byta nummer?
Jag tror att vi gör vad vi måste i livet, ibland är det att fly. Jag har varit i en löjligt lik situation som du och de som säger att det inte går att fly vet inte vad de snackar om.
Andra kanske tycker att man är feg, i mitt fall handlade det om att inte kvävas av livet. Jag var helt enkelt tvungen för att inte gå under.
Jag har också tagit steget men det blev bara sämre, tyvärr. Fast jag ångrar inte att jag vågade chansa, för annars hade jag säkert grämt mig för att jag inte hade bollar resten av livet.
Åkte också till Australien en gång för att fly smärtan av trasig kärlek.Man gör dig en vändpunkt,för att hitta svaren och kanske för att hitta sig själv igen.Även fast man inte ser klart mitt upp iallt så kommer man göra det sen.Nu ska jag dit igen men av andra grunder.
Vill inte verka som någon stalker men läste om dig i Pause första gången för några veckor sen som sen ledde mig till din blogg,du är inte så pjåkig skrivare du.Hoppas du hittar det du söker.
Jag foljde ocksa mitt hjarta o flyttade till Barcelona. Kande att jag hade hittat hem. Ett bra jobb, harliga vanner. Nu efter ett ar borjar jag tvivla. Vill inte flytta hem igen, det ar har jag vill vara. Men jag ar inte lycklig. Kanns som att jag ar pa standby... Alskar den har staden men varfor kanns allt tomt? Har jag o Bcn en ettarskris i vart forhallande?=) Lessen for ett deprimerande inlagg men tack for en jatte bra blogg!
/Johanna
Skicka en kommentar
<< Home