From dusk til dawn

Nyårsdagen. Vilken jävla skitdag det är. Så har det i alla fall varit för mig genom åren. Man vaknar upp nånstans i ett kallt och blött Sverige med huvudvärk och bleka minnen om bråk med nån man älskar. Eller så har man inte bråkat utan skrattat jättemycket ihop med nån. Huvudvärk har man lik förbannat. Och inte blir det bättre när man stapplar ut på stan. Regnar det inte alltid på nyårsdagen? I alla fall söder om Uppsala. Man går ut, det är kallt och snön ligger antingen smält eller fastfrusen till is överallt. Fula hundar har pissat gula pölar på det som borde varit vitt och äckliga barn går och smäller av överblivna raketer.

Nyårsdagen är bajs.

Tills i år.

För hello sunshine. Hello hav med smaragdgrönt vatten. Vilken oerhörd skillnad det gjorde att vakna upp till sol och värme. I gryningen, efter bara några timmars sömn, smög jag mig ut ur huset i Byron Bay och tog cykeln ner till Tallow Beach. På stranden låg massor med folk som helt sonika gått ner och somnat där. Sömndruckna vaknade vi upp till årets första soluppgång samtidigt som vi tittade på varandra.

"Happy New Year", sa jag till ett en kille och hans tjej som satt ett par meter bort.

"Yeah, I really think it will be", sa killen och log.