take me home, horsey, i'm tired.
skrev Silverfisken klockan 15:17
onsdag, februari 21, 2007
Previous Posts
- Blockflöjt in the house
- Nyttig middag
- Musik som får vuxna män att gråta
- Average Homeboy
- Sopcocktail
- Frukosttankar
- Mölat i mig tv
- Has it come to this?
- happy, happy.
- Läs för mig, snälla.
19 Comments:
Fin bild, var hittar du dessa? Ar du ute och smyger i granderna nuigen?
Ja, alla de här tog jag i förrgår kväll på väg hem från jobbet.
Jag gillar nästan alla bilder du tar o lägger upp...Det verkar bo en massa okända konstnärer i gränderna eller åtminstone verkar det finnas mkt folk som målar överallt...ME LIKE!!!
Alltså graffiti är inte alltid vackert, men nån gång ibland finns det ett geni som lyckas med nåt oxå...Den bild som gjorde mig riktigt glad nyss var den nedanför med 3 skrattande filurer...älskar uttrycket och tänderna..
Även om jag inte skriver mkt kommentarer så tittar jag o begrundar ofta. Trodde du hade så många som kommentera allt du gjorde så jag var ändå överflödig ;))
Fortsätt fota o ta bilder...Musiken är inte min smak ett dugg, så den har jag slutat lyssna på men du gör fantastiska små inlägg om diverse helt onödiga o nödvändiga saker och dom läser jag med nöje.
Have a nice day//Mian
Befinner mig i Singapore just nu på långsemester och där är det nästintill graffitifritt överallt. Hittade lite när jag gick förbi en skatepark igår...men det kan vi nog lägga in i kategorin "klotter"..inte så upphetsande.
Singapore är en väldigt ren stad överhuvudtaget...dit ska man inte åka om man vill ha lite skit under naglarna. Så är det.
Cello är definitivt sexigaste stråkinstrumentet. Både utseendemässigt och ljudmässigt.
ville bara tacka för att du på ett så mänskligt vis delar med dig av ditt sköna tänk och kulturella kapital..
Underbar bild. Den är så där mysigt ledsam på nåt sätt.
åh. om ändå göteborg såg ut sådär i kvällsljuset när man är på väg hem.
Känner igen mig sååå...men inte hittar bilen hem själv :-/
Åh, I love!
Ok - silver...nu kanske det är dags att jag skriver av mig lite. Det är du kanske värd, eller jag...
Din blog är ett utmärkt inslag under morgonkaffet här på jobbet. För att prata lite väder så är det skitkallt här i Sverige idag... riktigt arg kyla. Nu vet du det...
Ang. "din" musik så var din senaste spellista helt utmärkt, det är inte min kopp thé annars - men den har gått flera idag och det är inte bara jag som gillar den. Så jag tackar ödmjukast och du får gärna posta mer musik - se det som att vi andra fotgängare upptäcker en ny och härlig värld.
Dina bilder pendlar ifrån dokumentär, som dagens. Eller jättehärligt konstnärliga som draperiet... Toppen! Vi ska dock göra en sak klart för oss - framförallt dina läsare...
1. Det som ligger i fokus i de senatse gatu-konst bilderna är inte graffiti. Det ligger lite tags och annat smått och gott i bakgrunden - men han som rider uppfattar nog 99% som Street Art som det så fnit heter these days, man kanske skulle kalla det en del av graffitikultur. Men Shepard Fairy och nu på senare dagar Bansky skapade något annat än bara en haussning av sitt egna namn när de ville klistra små lappar eller använda sig av traditionell spraymall...
2. Graffiti kan nog enklast delas upp i - tags, throw ups, målningar + en hel del andra innovativa sätt att få upp sitt namn - OCH BARA DET. Graffiti målas för att pusha ett namn, sitt eget eller sitt crew. Det är sällan graffiti är pretantiöst nog att vilja säga något - som ironiskt nog de flesta människor gillar med målningar - "de här betyder ju något, inte bara massa klotter..." etc etc. Graffiti handlar bara om att få upp ett namn - så mycket och så stort eller så fint som möjligt...
Nu kommer det säkert droppa in en och annan KTH student med en wikipedia i högsta hugg, eller Staffan Jacobssons fina doktorsavhandling - men jag vågar nog påstå att jag har rätt i den här frågan, för er som vill kika djupare i ämnet kan titta på filmerna - Infamy, State your name, Dirty Handz 3, Dithers, The Run Up... filmer med skiftande kvalitet. Men tillsammans borde ge en rätt hyffsad bild av vad som egentligen försigår när ni sover.
Jag har säkert yrat en hel del däruppe... och ni får ursäkta om jag stavat eller syftat fel, jobbar inte med att skriva så mycket... mer med färger.
Phu, åter till kaffet.
Kör hårt Silver!
/ m.
Han ser lite ledsen ut, den lilla filuren.
Har konstnären signerat sin målning där i mitten, eller ser jag fel?
Hej Jonas.
Jag har läst din blogg braaa länge men aldrig kommenterat ett enda inlägg. Tycker att du skriver väldigt bra, intressant och omväxlande - annars hade jag inte kommit tillbaka. Jag heter Nils och bor i Umeå. Ditt inlägg ang. egenheter i Australien var rolig läsning, så iom detta vill jag berätta om egenheter vi har i Umeå. Kanske inte så mycket vad gäller mat som du förstår, utan mer människor. Vi har cykelmannen t ex... ett riktigt original, antagligen lite efterbliven. Gör absolut ingen skada, bara en lustig karaktär som cyklar runt på stan och "hejar" på precis alla. Får han ngn att stanna upp och prata med honom barkar det snabbt utför... Han frågar om ALLT. En typisk ordväxling kan låta ungefär såhär:
Cykelmannen: "Hej"
Offer: "Hej"
Cykelmannen: "Vad heter du?"
Offer: "Namn.."
Cykelmannen: "Vilken färg är din jacka?"
Offer: "Blå"
Cykelmannen: "Är den samma färg på insidan?"
Offer: "Ja"
Cykelmannen: "Vet du vad fleece är?"
Offer: "Ja"
Cykelmannen: "Har du något plagg i fleece?"
Offer: "Ja"
Cykelmannen: "Vilken färg är det?"
Han kontrar alltid med en fråga. Alltid. I all oändlighet.
Sen har vi mannen som dyker upp på somrarna... Hängslen, vitt hår, vitt låååångt skägg, för korta byxor, tjock, och som går runt med en uppvevningsbar musiklåda på hjul och spelar för den som vill höra. Ingen vet vem han är eller var han kommer ifrån.
En tredje karaktär är ångest-tanten. Berättar gäärna och ofta om sin ångest som hon levt med i 40 år. Varje gång man träffar henne... Tragiskt.
Jag tycker mycket om en del av musiken du lägger upp även. Tackar för tipsen! Chris Garneau är precis min kopp thè. Andra favoriter är the killers, johnny cash (american), ryan lindsey, red house painters, loney dear, breach, neurosis, isis, regina spektor, nick drake, magic numbers, kristofer åström, britta persson, idaho, denison witmer, the desert sessions, qotsa, ane brun, deportees osv osv...
Lyssnar du på ngt rockigare än chris garneau?
Ja. I digress!
Tack för en bra blogg.
Hej! Jag upptäckte att flera av de låtar som du lagt upp i ditt första blandband spelades i den fantastiska TV-serien Grey's Anatomy som jag är HELT besatt av. Det är kul med andras blandband. Man tvingas ut från sin egna sfär ut i stora vida världen och upptäcka nya tuffa saker (säger hon som oftast lyssnar på radio-pop). Ska spana in Eff's blandband också... Cool bild också!
Oh, underbar bild. Känslofylld, det gillar jag
Din blogg är otrolig!
jahapp.
Jag har nu fuskjobbat hela dagen för att komma ikapp men är bara på 2005 års inlägg ändå.
scheisse...
tack ändå.
Sjyst bild. Och medan jag ändå passar på att kommentera slänger jag in en kommentar på ditt skrivande också; du skriver fantastiskt.
Läste din krönika ur nyaste VR som snart kommer i butik igår kväll. Oj oj oj. Jag som alltid klagar på Sverige känner mig såå träffad. Men det är just det jag menar. Jag måste utomlands för att uppskatta Sverige igen. Kanske återvänder jag. Kanske inte. Huvudsaken är väl att uppskatta allt man har i livet. Underbar krönika. Ja.. jag vet inte vad jag ville säga mer, haha. Ha det så bra!
Skicka en kommentar
<< Home