Lunch i Kroatien

Vi tog Toms gamla Cheva och drog iväg på lunchen. Målet var "The Croatian House", en klubb för kroater som fått kultstatus bland mina vänner. Nu jävlar skulle det svullas i Cevapcici och Ajvar. Vi åkte genom skumma industriområden, förbi frihamnar, fiskhamn och annat industriellt. Tom, kroaten i gänget, berättade historier om alla skumma affärer som görs här ute.

"Don't mess with the Croats, mate, we're fucking crazy", sa han och log snett.

Väl framme satte vi oss bakom ett bord och studerade lokalen. Den kroatiska flaggan hängde stolt bakom bardisken. Vi var förmodligen de enda ickekroaterna där. Det var aldrig hotfullt, men vi fick blickar som frågade oss vad vi hade där att göra. Tom pekade ut höjdare inom facket och andra viktiga pampar. Vi förstod att hålla käft och satte oss tyst ner för att avnjuta våra kroatiska rätter.

"You fucking Croats can't play football for shit", ville jag ställa mig upp och skrika, men istället sulade jag i mig lite bläckfisk till. Männen på borden runt oss var inga man skojade med utan inbjudan. Vi snackar inte om blickar som kunde döda. Oh no, de här killarna menade allvar; skoja om fotboll var inte aktuellt.

Nästa gång är det jag som tar med pojkarna till Svenska Kyrkan i South Yarra, tänkte jag för mig själv.

Kok-kaffe och pepparkakor. Nån tant som läser Expressen i ett hörn. Bad-ass Swedes everywhere.

Fockin' deadly.