Viloperiod

Jag känner mig ovanligt lugn för första gången på länge. Nya jobbet bidrar förstås mycket till det. Och jag går ut mer sällan. Jag tar det lugnare helt enkelt. Tvingar mig. Måste det.

Jag har lyckats förlägga alla spärrar och om jag väl börjar festa så brukar det oftast hålla på natten igenom. Och så kan vi ju inte ha det. Därför tar jag det lugnare. Det känns rätt skönt.

Det blir ju förstås roligare historier att dela med sig av om man är ute och festar järnet. Mikey hällde ett askfat med fimpar ner i kalsongerna på basisten i "Eagles of Death Metal" förra veckan.

Jag satt hemma och såg på tv.

Inte fullt lika spännande.