1982
Min pappa jobbade på tidningen Arbetet när jag växte upp. Jag minns alla dofter från redaktionen med en förvånansvärd skärpa. Jag kommer ihåg knattret från telex-apparaterna och ljudet från läskmaskinen där man köpte fruktsoda i bruna små plastmuggar. Jag satt under skrivborden och såg världen formas omkring mig.
Ofta var de hemma hos oss. Redaktörerna. När de vuxna hade pokerkvällar stod jag och min bror i bakgrunden och tittade på. För mig är de där kvällarna fortfarande förknippade med nåt magiskt. Doften från piptobak och whisky, Hasse Burells dåliga kort och Tommy Öbergs skratt åt desamma.
Men mest av allt från den där tiden minns jag Reine. Ärkeängeln. Reine hade spelat i Blåvitt tidigare och var på alla sätt min hjälte. Ofta var det honom jag gömde mig för på redaktionen. Jag gömde mig i hopp om att han skulle se mig under skrivbordet och leka med mig för en stund.
Vilket han alltid gjorde.
Så här i efterhand inser jag att mycket handlade om Blåvitt när jag var liten. Pappa tog med oss till många matcher och vi satt där på Ullevi och tittade på våra hjältar. Om någon påstår att det finns nåt vackrare än Blåvitts lag 1982 så ler jag bara och skakar på huvudet.
Allting var bättre 1982.
Allting.
Ofta var de hemma hos oss. Redaktörerna. När de vuxna hade pokerkvällar stod jag och min bror i bakgrunden och tittade på. För mig är de där kvällarna fortfarande förknippade med nåt magiskt. Doften från piptobak och whisky, Hasse Burells dåliga kort och Tommy Öbergs skratt åt desamma.
Men mest av allt från den där tiden minns jag Reine. Ärkeängeln. Reine hade spelat i Blåvitt tidigare och var på alla sätt min hjälte. Ofta var det honom jag gömde mig för på redaktionen. Jag gömde mig i hopp om att han skulle se mig under skrivbordet och leka med mig för en stund.
Vilket han alltid gjorde.
Så här i efterhand inser jag att mycket handlade om Blåvitt när jag var liten. Pappa tog med oss till många matcher och vi satt där på Ullevi och tittade på våra hjältar. Om någon påstår att det finns nåt vackrare än Blåvitts lag 1982 så ler jag bara och skakar på huvudet.
Allting var bättre 1982.
Allting.
skrev Silverfisken klockan 09:56
11 Comments:
Hallå! Hur kan -82 vara bättre än -83?? Då fanns inte Carola ju!!! Fast..det är klart...-82 fanns det ännu en chans för folk att se hur mina tapeter såg ut i mitt rum. -83 var där bara planscher ;o)
i söndags körde sportspegeln en återblick med anledning av att det är 25 år sedan Blåvitt vann UEFA-cupen. och allsvenskan. och svenska cupen. glenn var med och glenn. och glenn. underbart.
Lite kul att Bengt Persson är min gympaläraren från högstadiet. Viste inte att han hade vart tränare i Hammarby förens jag såg den här filmen nu.
min farsa jobbade också på arbetet när jag var liten.
Såsom gammal i gamet kan jag väl i och för sig hålla med, men dom gjorde fan inte sådana här mål 82;
http://www.youtube.com/watch?v=ltEaUSTiIZQ
Fan vad gammal du är...
1982 föddes jag.
Kanske är det därför som det är ett så bra år.
Eller så är det för att den där yngsta förmågan i kungafamiljen föddes det. Fast det tror jag inte.
Kanske är det just tack vare Blåvitt.
Inte en enda av kommentatorerna och experterna har gått i pension på riktigt än. Det är fan imponerande. Har svårt att tro att Jihde, Nyström och Perlskog fortfarande svamlar i media om 25 år.
min pappa jobbade också på en tiding. nu jobbar jag där. bitterljuvt, men känslan släpper aldrig.
He! De burellska dåliga korten lär vara legendariska, själv har jag dock bara spelat kort med honom på tåg. Och då förlorade jag.
Vet inte riktigt vad det säger om mig.
Har skickat honom en liten länk.
=)
Ska väl också passa på att säga att jag läser dig ganska ofta och med stor behållning.
Både kul och tankeväckande.
Och ja, vi är som sagt lite dåliga på det, en del av oss, att lämna lite positiv feed back.
Ha're!
Bestående intryck nummer ett: Hägersten Hot Heaven
Tack för en mycket trevlig blogg!
Skicka en kommentar
<< Home