Ursäkter, schmursäkter.

Jag fick rusa till kontoret i morse eftersom min mobiltelefon pep till och påminde mig om att jag hade ett möte. Jag sprang förstås inte, riktiga män springer aldrig, utan istället gick jag. Jättefort. Det finns risk för att jag såg ut precis som Mikey brukar göra (yes you, motherfucker). Ni vet vad jag pratar om.

Väl framme på byrån (en minut i möte, yay!) visade det sig att försäkringskillen jag skulle träffa var försenad. Anledningen var att det "stod två brandbilar utanför hans hus". Jag har aldrig hört den ursäkten innan, så jag antar att det får gå för den här gången. Hade han haft en lamare ursäkt hade jag fan smätt till honom på pungen med en linjal.

Fatta förvånad han hade blivit.

- Hi, sorry I'm la...

*schmmmmätt*