Ensam
Jag har inga vänner.
Kanske låter jag cynisk, men jag är i alla fall ärlig.
Jag har inga vänner.
jag skrämmer iväg dem som kommer mig nära.
Nära?
No can do.
Jag skrämmer antingen skiten ur dem jag träffar eller så gillar de mig. Med en gång. Men jag skrämmer alltid skiten ur dem jag träffar. Alltid. Jämt. Ni tittar mig i ögonen och undrar. Vem är han? Varför pratar han inte med mig? Varför verkar han vara både den självsäkraste mannen jag någonsin sett, samtidigt som han verkar vara rädd för sig själv. Varför flackar han? Varför står han där? Själv. Varför?
Skit i honom. Jag försökte. Han sket i mig.
Tänker de.
Tänker ni.
Medan jag sluter mig.
Igen.
Kanske låter jag cynisk, men jag är i alla fall ärlig.
Jag har inga vänner.
jag skrämmer iväg dem som kommer mig nära.
Nära?
No can do.
Jag skrämmer antingen skiten ur dem jag träffar eller så gillar de mig. Med en gång. Men jag skrämmer alltid skiten ur dem jag träffar. Alltid. Jämt. Ni tittar mig i ögonen och undrar. Vem är han? Varför pratar han inte med mig? Varför verkar han vara både den självsäkraste mannen jag någonsin sett, samtidigt som han verkar vara rädd för sig själv. Varför flackar han? Varför står han där? Själv. Varför?
Skit i honom. Jag försökte. Han sket i mig.
Tänker de.
Tänker ni.
Medan jag sluter mig.
Igen.
skrev Silverfisken klockan 22:43
29 Comments:
Jag känner exakt likadant. Du sätter fingret på det. Och det är osannolikt att jag aldeles nyss postade om exakt detta själv:
http://deafdisaster.wordpress.com/2007/06/07/darpippi/
Klickar mig vidare till din blogg och läser nära exakt samma sak.
Galet sammanträffande. Och kusligt.
Vem fan har vänner? Ibland blir man bjuden på fest men bara för att fylla ut med sitt roliga sätt. Och säger man något allvarligt skrattar folk ändå. Då kunde man lika gärna låta en tv med Fawlty Towers gå i bakgrunden. Fast frågan är om jag vill ha en vän jag kan prata med om vad som helst. Jag tror inte det. Och då får jag ju skylla mig själv. Fast min fru är min bästa vän. En klyscha kanske, men sann. Och även om jag inte pratar om vad som helst, så är hon ändå min vän.
/En bloggvän.
Ja, det finns så många av er. Och jag är en av de där tjejerna som utmanas av att öppna er för att sedan tröttna och gå. Jag kan inte låta bli. Någonstans intalar jag mig själv att det kanske öppnar er för andra sedan. Men förmodligen gör jag er bara illa. Så förlåt.
JÄVLAR fishy. nu högg det till. brabrabra skrivet.
åh vad jag tycker om dig. fick bara lust att säga det. du är fantastisk.
Jag med. Men jag ska lära mig.
Samma här.
Men av någon anledning connectar jag sjukt bra med folk som har intesiva problem med diarrer. Alla mina nära, kvinnliga vänner har absurda diarrer. Som de pratar om. Alltid. Jag älskar dem. Mina bajstanter.
Men massor av "bekanta" forstas.
Du ar ett intressant fall.
/Psykologjaveln
så tänker jag
Ensam.
Några av mina bästa vänner är de som jag trivs bäst att vara tyst med.
Jag kan bli nervös för vissa (en del har förmågan att trigga igång det) men inte för alla. Det har lite med dagsformen att göra också.
En del fattar att det beror på mig men en del (har jag förstått)tror att det beror på dem :/
Är jag intresserad av någon blir jag ofta helt knäpp och det kan nog ofta dessvärre tolkas som om jag inte gillar personen alls. Jag tycker detta är lite handikappande, vad tycker du?
Du skrämmer ALLA alltså men...går det bra ändå eller?
Jag tycker det är rätt modigt att säga att man inte har några vänner. Det är lite tabu, enligt "vårt samhälle" ett misslyckande. Vilket bara gör människor ännu mer ensamma. Synd. Om du nu var ärlig så grattis till att du är modig. Sov gott, snart ska jag flyga till Paris.
jag har ett skal som är nästan oigenomträngligt.
bara jag kan se igenom alla mina lager. jag känner alla mina sidor, fina som dåliga.
men sällan sällan att jag visar dem för någon annnan.
jag vill vara den roliga lättsamma tjejen som alla tror att jag är.
för om jag låter murarna falla och vara mig själv i alla dess former, kan jag verkligen lita på att de kommer att finnas där fortfarande?
nej jag vågar inte lita på det.
därför spelar jag rollen som världens coolaste dissigaste.
eller så sitter jag tyst och upfattas som världens blygaste.
jag är en tänkare som analyserar allt och alla. går händelser i förväg och tror att jag kan förutse händelser och se igenom människor.
men lika lite som de kan se igenom mig kan jag se igenom dem.
och det är väl rätt fint. att vi alla inom oss har något hemligt som ingen någonsin kommer åt.
Känner igen mig oh, så väl. Shit.
Du skriver om allt jag någonsin känt.
Det där är ju så jävla paradoxalt egentligen. Vad skulle jag nu säga?.. Jo, men att man kan ju känna sig så himla ensam bland människor, men om man kan vara ensam( alltså ensam i ensamheten) så brukar det vara lättare att uthärda, tror jag iallfall. Jag menar alla är ju ensamma, såvida man inte är siamesisk tvilling typ.
/Becki
Ja, hundra kommentarer om att du är som den och den.. Men du är dig själv men jag känner exakt likadant, sjukt.
Du har precis krossat myten om dig (som i alla fall jag har haft), att du har många vänner och alltid har fullt upp för att du är så poppis och upptagen.
Men du är ensam säger du och plötsligt så blir du dödlig. Vem fan är inte det?
fin
Du kan i alla fall alltid få ihop folk till en middagsbjudning. Eller hitta folk att gå ut med.
Hos oss hittar vi fina recept som vi skulle vilja bjuda någon på. Men det blir bara vi.
Jämt.
Om man säger saker i den där stilen skrämmer man iväg folk än mer...
Det är som i filmen Beach. Lägg de som jämrar sig eller mår dåligt i ett tält på stranden och fortsätt festa. Så kan de ligga där och sakta tyna bort. Bara man slipper bry sig.
Idag måste man hela tiden vara perfekt, underhållande och snygg för att folk inte ska tröttna. Även ens så kallade närmsta vänner. Otroligt kravsamhälle vi lever i...
Varför släpper man inte in ngn?
Är det för att man inte vet vem man är själv och därför har svårt att visa sitt sanna jag för ngn annan eller är det för att man inte tror att folk skulle gilla ens sanna jag eller vill man inte ha nära relationer med andra eller vet man inte hur man gör eller klarar man inte av det?
Flickvänner då, släpper du in dem?
Och vad händer då?
/Intresserad
Jag förstår ingenting. Varför släpper du inte in någon? Det finns ju inget annat som är viktigt. Inget annat.
Men det är sant. Ibland blir man besviken. Förstås. Vissa vänner finns inte där den stund de behövs. Men oftast står någon annan och räcker ut en hand. Om man är öppen för det.
Jag tror det är så.
Dessutom har just du 10 000 "virtuella bekanta" som följer dina ord varje dag. Själv har jag bara 100. Bara en sån sak. Din lyllo.
Fast å andra sidan.
Lena Olin har sagt samma sak som du i en intervju; att hon inte har några vänner. Hon har "bara" sin familj och är nöjd med det. Och den kvinnan verkar ju åldras med ett leende på läpparna. Du kanske är något på spåret.
Hittade din blogg för att jag i ren desperation googlade "varför har jag inga vänner?" Så, nu känner jag mig mindre ensam om att vara ensam. Men fattar fortfarande inte varför. Jag uppfattas definitivt inte som självsäker och det är väl en del av svaret, men å andra sidan ser jag massor av folk som har samma osexiga loserutstrålning som jag och ÄNDÅ blir inbjudna till Festen.
Jag skulle faktiskt skita i vänskapsetiketten, bara nån ville ringa MIG nån gång istället för tvärtom.
Outhärdligt. Ändå fortsätter man leva och tror det ska lösa sig på något sätt.
I vilket fall skriver du bra och verkar vara en modig man på många sätt. Jag kommer att återvända hit.
Var du full när du skrev inlägget? Du brukar annars ALLTID inleda med stora bokstäver...
oh, nu vill jag ju krama dig eller nåt. Men säg inte det till nån.
Bra skrivet! Du är en jävel på att blogga! Det här med vänner är svårt kan jag hålla med om också.
Särskilt när man ska göra egna grejer.
Intressant..Googlade o hamnade här..fattar väl att man inte är ensam om att känna som jag gör..100 tals med bekanta..men varför ringer ingen o frågar vad jag ska göra till helgen...vill jag göra ngt får alltid jag ta initiativet..o jag är aldrig ensam..men ibland skulle det vara skönt om ngn kunde ringa o fråga...: Vad har du för planer, lust att hänga med på...?
Varför är det så..?
Jag är likadan. Jag och en annan tjej hade samma förutsättningar. Vi kom nya till en skola, jag kände t.o.m. till några sen förr på den här skolan vilket kändes tryggt. Jag och den nya tjejen umgicks i början, nu hänger alla med henne och ingen med mig. Jag tycker att jag är trevlig men tydligen inte. Jag är blyg, visst men jag är inte elak.
Skicka en kommentar
<< Home