57 Elizabeth Street

Jag trycker på femman. Hissen går direkt upp i lägenheten. Jag kliver in i mitt nya hem. Det är tomt. Det är tyst. Det är mörkt. Sakta går jag runt utan att tända ljuset. På nåt sätt vill jag inte störa lugnet. Vill inte packa upp väskorna riktigt än. Vill låta det vara tomt en stund till. Till slut tänder jag några värmeljus.

Sängen jag fått levererad tidigare under dagen står bäddad i stora sovrummet. Som ett ensamt altare i ett väldigt tomt tempel står den mitt i rummet. Av nån anledning har jag köpt väldigt vita sängkläder. Som nån sorts kontrast till det mörker jag känner ibland. Jag tar av mig mina converse och kryper ner. Utan att klä av mig somnar jag och sover utan att drömma.



Jag vaknar tidigt av brandkåren som kör förbi nere på gatan. De första pendlarna väller ut från Flinders Street Station och skyndar till sina jobb på banker och försäkringsbolag.

Jag går ut i vardagsrummet. Det är kallt och trots att solen letar sig in genom fönstren blir det inte varmare. Det är fortfarande vinter i Melbourne. Jag sätter på värmen på ACn och sakta vaknar lägenheten till. Jag börjar packa upp mina väskor. Hela mitt liv ryms i tre resväskor.



I Sydney levde jag i möblerade lägenheter. Jag var rotlös och rastlös och ville inte sätta bo riktigt än. Men nu känns det som att det är dags. Dags att bygga ett liv igen. Den tomma lägenheten får symbolisera mitt liv. Jag kan fylla den och det med vad jag vill.

Och det låter ju fint.

Men det är jävligt irriterande att inte ens ha en kyl.