Road trip

- Fuck off, Sydney, we're leaving nothing but broken hearts behind!, skriker A genom sidorutan.

Vi hade bestämt oss för att åka bil när vi flyttade till Melbourne. A road trip. Nice.

Byrån hade förstås erbjudit sig att flyga ner oss till Melbourne. Men en väldigt sen kväll på Lady Lux i Kings Cross tyckte vi att en biltur på drygt 100 mil lät som en jätterolig idé.

Jules satt bredvid och skakade på huvudet.

- You're mental, sa hon och la armarna i kors.

- Do you know how boring the road between Sydney and Melbourne is?

Eftersom Jules blir nervös bara hon lämnar innerstan så tog jag ingen riktig notis. Hon funkar inte så bra på landsbygden om man säger så. Vid en diskussion vi hade blev hon väldigt överraskad när A sa att kor äter gräs.

- You're kidding me?, sa hon förvånat medan hon smuttade på en mojito.

- They have FOUR stomachs, honey. They need to fucking nibble on something, sa jag i ett försök att vara rolig.

- I'm a city girl, but I'm not that gullible (lättlurad). Four stomachs, yeah right, muttrade hon surt.

--

Anyway. Tillbaka till bilresan.

Vi lämnade Sydney tidig morgon. A hade laddat upp med cigaretter medan jag hade ansvar för musiken. Jag sätter på "At the hop" med Devendra Banhart

- Man, turn that shit off. That boy can seriously not sing, säger A och blänger på mig.

Strike one.

Jag inser att Joanna Newsom inte skulle klara sig mer än två sekunder. Sätter på Postal Service. A muttrar gillande.

- Great album. Awesome.


Och det har han ju rätt i. Sen händer inte så mycket. I 11 timmar kör vi genom New South Wales och Victoria. Vi passerar småstäder, väldigt mycket får och kör om en och annan lastbil.


De öppna vidderna har nästan meditativ effekt på mig.
Ge mig utsikt och jag håller käften.
Sitter tyst.
Tänker på annat.
Mitt liv.
Mina misslyckanden.
Och mina lyckanden.

Sätter på Tom Waits. Nähej. Inte det, nej. Strike two.

- The big merino is coming up, säger A och pekar.

Och mycket riktigt. Ett väldigt stort får tornar upp sig framför vindrutan.


- What the fuck is that, undrar jag förvånat.

- It's the big merino. It's famous. His eyes and balls glow green at night.

Sen ingenting annat än vägren, gräs, kullar och träd på ett par timmar.
More vistas.
Jag sitter tyst.

Sätter på Arcade Fire. Gillas inte. Strike three. The Knife får passera. Om än knappt.

Klockan 11 på kvällen rullar vi in i ett smällkallt Melbourne.


Jag är tillbaka.

Tillbaka i staden jag svor att aldrig återvända till.

Det känns väldigt märkligt.