Baby, please don't go.

Vi har lekt kurragömma ett tag. Sprungit bland snåren och ropat peek-a-boo bakom trädstammar medan solstrålarna letat sig ner genom lövverket. Skrattat och försökt få en skymt av varandra.

Här är jag!

Nej, här!

Och så plötsligt tackar hon för sig.

Nej, jag måste gå hem. Om man skulle ta och tänka på refrängen. Jag är trött. Det var roligt så länge det varade. Jag borde göra annat än att leka och ha roligt. Det är inte roligt att ha roligt längre. Jag vill ha roligt, men kan inte. Så nu måste jag gå.

Och så står man där med bultande hjärta och rosiga kinder.

Ensam i bloggskogen.

Naken-på-festen-känslan.

Igen.

Hanna, kom tillbaka.