En ny dag randas
Vaknar med ett ryck. Det är tyst i lägenheten.
Stilla.
Jag är klarvaken.
Inlindad i mina sängkläder.
Som en tvångströja.
Jag tittar ut genom fönstret.
Månen lyser mig rätt i ansiktet.
Jag trasslar mig ur mitt bomullsfängelse och går ut till köket.
Trots att jag är ensam går jag tyst.
Tassar.
Jag vill inte väcka. Vem vet jag inte. Det finns ingen annan i mitt liv.
Tar ett glas vatten och går ut på balkongen. Luften är klar. Behaglig. Inte allt för kallt. Jag står en stund och funderar på hur jag hamnade här. Uppbrottet från Göteborg. Flykten från ett tryggt liv. Drömmen om nåt större.
Nåt mer.
Jag inser att jag på papperet uppnått mycket av det jag velat uppnå. Yrkesmässigt. Behöver inte oroa mig för pengar. Är respekterad. Lyckad. Och ändå är jag inte helt lycklig. Är inte intresserad av de flickor som vill ha mig. Saknar nån att dela mitt liv med. Nån att ösa min kärlek över. Nån som vill ösa sin kärlek över mig. Jag förtjänar det.
Jag är värd att älska.
Jag vänder mig om för att gå in i lägenheten igen. Plötsligt ser jag något speglas i fönstret. Jag vrider på huvudet. På balkongräcket sitter en vit duva. En halvmeter från mig. Helt oberört tittar den på mig. I en evighet sitter den kvar. Till slut lyfter duvan och flyger uppåt, uppåt.
Det börjar sakta dagas.
Kanske finns det hopp för mig med.
Stilla.
Jag är klarvaken.
Inlindad i mina sängkläder.
Som en tvångströja.
Jag tittar ut genom fönstret.
Månen lyser mig rätt i ansiktet.
Jag trasslar mig ur mitt bomullsfängelse och går ut till köket.
Trots att jag är ensam går jag tyst.
Tassar.
Jag vill inte väcka. Vem vet jag inte. Det finns ingen annan i mitt liv.
Tar ett glas vatten och går ut på balkongen. Luften är klar. Behaglig. Inte allt för kallt. Jag står en stund och funderar på hur jag hamnade här. Uppbrottet från Göteborg. Flykten från ett tryggt liv. Drömmen om nåt större.
Nåt mer.
Jag inser att jag på papperet uppnått mycket av det jag velat uppnå. Yrkesmässigt. Behöver inte oroa mig för pengar. Är respekterad. Lyckad. Och ändå är jag inte helt lycklig. Är inte intresserad av de flickor som vill ha mig. Saknar nån att dela mitt liv med. Nån att ösa min kärlek över. Nån som vill ösa sin kärlek över mig. Jag förtjänar det.
Jag är värd att älska.
Jag vänder mig om för att gå in i lägenheten igen. Plötsligt ser jag något speglas i fönstret. Jag vrider på huvudet. På balkongräcket sitter en vit duva. En halvmeter från mig. Helt oberört tittar den på mig. I en evighet sitter den kvar. Till slut lyfter duvan och flyger uppåt, uppåt.
Det börjar sakta dagas.
Kanske finns det hopp för mig med.
skrev Silverfisken klockan 15:37
22 Comments:
Jag tror att varje hjärta, nånstans har ett hem
Men vi rusar vilset runt, om och om igen
Men jag vet, vi hittar dit en gång,
och dessa hjul ska stanna, men om vi då har funnit nåt,
då har vi tappat något annat
//Vägen - Peter LeMarc
det blir bara mer och mer nödvändigt att läsa dig. så fantastiskt bra.
Hon kommer ska du se.
Tänk om jag kunde tota ihop dig med den rätta? Här i Melbourne. :) Ska fundera om hon kan finnas i min bekantskapskrets ...
Har du någon/några av Sigges böcker? Som du kan tänka dig att låna ut? Jag är en pålitbar copy (jo) och f d reseledare (löjligt va). Volontär på zoo. Gillar du bleka lantisar i Blundstones och bylsig zoouniform?
mia at maverick.se
Nej, inte deppig alls. Snarare förväntansfull. Mitt glas är mer än halvfullt.
Har ganska nyligen hittat till din blogg. Och nu är jag fast. Du skriver kanon. Det finns alldeles säkert hopp.
Det är ju vår hos dig! Sprattla på kära silverfisk.
Du går från klarhet till klarhet.
Drommen om nagot storre. I've been there. Men vardagen kommer allid ikapp en.
Bästa texten ever! Oh, den här måste bookmarkas att kunna läsa om och om igen. Tack!
sodan: tack, tack, tack. Jag blir glad för allt beröm jag kan få.
mia: hmm, tror du? kanske det, kanske.
louise: tycker du verkligen det? tack. jätte.
edwardmorgan4771: håll käften. dra åt helvete. spamjävel. du får vara kvar så jag kan låtsas att du är en riktig person.
eff: tack. igen. det värmer.
sandra: jag klarar mig. det har jag alltid gjort.
nina: you just made my day.
"Då kärleken kallar er, följ honom, fastän hans vägar är svåra och branta. Och när hans vingar omsluter er, överlämna er då till honom. Fastän svärdet som är dolt i vingarna kan såra er. Och när han talar till er, tro honom, fastän hans röst kan lägga er drömmar i spillror, såsom nordanvinden ödelägger trädgården.
Ty liksom kärleken kröner er, skall han också korsfästa er. Liksom han är till för er växt, så är han också för er tuktan. Liksom han stiger upp till er högsta höjd och smeker era spädaste grenar, som skälver i solen, skall han nedstiga till era rötter och skaka dem där de klänger sig fast vid jorden.
Liksom sädeskärvar samlar han er till sig. Han tröskar er för att göra er nakna. Han siktar er för att skilja er från agnarna. Han mal er tills ni blir vita. Han knådar er tills ni blir smidiga; och sedan överlämnar han er till sin heliga eld på det att ni må bli heligt bröd till Guds heliga fest. Allt detta skall kärleken göra med er för att ni skall lära känna ert hjärtas hemligheter, och i den kunskapen bli en del av Livets hjärta.
Men om ni i fruktan endast söker kärlekens frid och kärlekens njutning, då är det bättre att ni skyler er nakenhet och går bort från kärlekens tröskplats, till ett liv utan årstiders växlingar, där ni skrattar men inte allt ert skratt och gråter men inte alla era tårar.
Kärleken giver intet utom sig själv och tager intet, utom från sig själv. Kärleken äger icke, vill ej heller ägas; ty kärleken är nog för kärleken.
Då ni älskar skall ni inte säga: ”Gud är i mitt hjärta” utan snarare: ”Jag är i Guds hjärta.”
Tro ej att ni kan bestämma kärlekens väg, ty om kärleken finner er värdiga, bestämmer den er väg. Kärleken har ingen annan önskan än att fullborda sig själv.
Men om ni älskar och inte förmår lämna era begär, låt då detta bli er önskan:
Att smälta och bli som en porlande bäck, som sjunger sin melodi för natten.
Att lära känna smärtan av för stor ömhet.
Att bli sargad av sin egen insikt om kärleken. Och att blöda villigt och glatt.
Att vakna i gryningen med bevingat hjärta och tacka för en ny dag av kärlek.
Att vila vid middagstimmen och begrunda kärlekens hänryckning
Att vända hem med tacksamhet när aftonen är inne.
Och sedan somna med den bön för den älskade i hjärtat och en lovsång på läpparna."
profeten: ok. sure.
Methinks profeten behöver en egen blogg.
EFF - Jag är en bok av Khalil Gibran
silverfisken - TACK! Nu behöver jag inte drömma om dig längre
Vackert skrivet!
Ger mig gåshud...
Hon finns därute, det är jag säker på. Det finns någon för alla..
Bara hålla ut :)
Ta en höstvecka i London, eller möts i Paris.
Men hallå killen! Har du missat mig eller ???
Undrar om du börjar lessna på mina pinsamma raggningsförsök ;-)
Egentligen så busar jag bara lite me dig vettu =)
Om bilden föreställer ditt golv kan du skatta dig lycklig! Helt perfekt för en moonwalk eller slow-fox. Lyllo!
det känns så märkligt att läsa din blogg numera. ännu märkligare känns det om all mystik satt i ditt avkapade huvud eller om det bara blev en för stor chock att se det avkapade huvudet.
Ta mig! Ta mig!
cissi: i like bus
stasia: ny läsare, i reckon. finns fler bilder på lägenheten i arkivet. Och ja, golvet är väldigt fint.
insolens: det var en av anledningarna till att jag kom ut. För att få folk att förstå att den fanns någon av kött och blod bakom det som skrivs här. Men chock? Det var INTE en komplimang, min flicka.
Chock kanske var fel ordval? Eller ja, det var lite av en chock, eftersom jag var helt inställd på att aldrig få se huvudet. Och helt plötsligt bara PANG BOOM där var det och jag var inte alls beredd, och hela min silverfiskbild rasade samman och håller nu på att byggas upp på nytt.
Skicka en kommentar
<< Home