Tankar
Ge mig en stund över för mig själv bara. Den börjar med en gång. Den inre dialogen. Den har alltid pågått. En sorts inre radioteater utan publik. Grubblande. Undrande. Analyserande. Jag har hört varje avsnitt, varje fråga så många gånger nu. Jag vet vad som kommer. Men ändå måste frågorna besvaras. Om och om igen.
- Am I happy here?
- What do you mean? Of course I am.
- Am I sure?
- Well how sure can you be? I feel happy.
- Why am I thinking in English, twat. Switch to svenska, sucker.
- I think in English, I speak English all day, the fucking blog is the only thing I do in Swedish.
- Bla, bla, bla. Tänk på svenska, tönt.
- Stop it!
- Tönt!
- Vad fan klagar jag för? Du är jag. Jag är jag. Håll käft.
- Ha! Gotcha!
- Fan.
- Vill jag inte åka hem då?
- Nej, det vill jag inte. Vad har jag där? Inget. Ingen. Sverige vill inte ha tillbaka mig än.
- Är jag lycklig då?
- Ja, har jag ju sagt.
- Really?
- App, app, app. Svenska, remember?
- Ha! Remember!
- Skit också.
- Happy?
- Ja. Mer än på länge. Jag var fan nere på botten och krälade. Idag mår jag jävligt bra. Grubblar inte längre.
- Nähä. Vad gör jag nu då?
- Dubbelkollar. Med mig själv. Det vet du redan.
- Sure, man.
- Borde jag inte stadga mig?
- Jo, men jag har gjort så många misstag, sårat så många och blivit sårad. Det är svårt. Svårt att släppa sargen.
- Släpp den bara!
- Jag försöker, jag försöker!
- Sopa.
- Jag har ju för fan fått fler flickor att gråta det senaste året än vad jag gjort i hela mitt liv.
- Jag vet! Just därför. Jag kan fan inte vara den perfekta killen i ett par månader för att sedan fly igen. Det funkar inte. Jag sårar folk. De tycker att jag är den perfekta killen och jag blir livrädd.
- Meh! Skärp mig.
- Jag försöker, jag försöker…
- Am I happy here?
- What do you mean? Of course I am.
- Am I sure?
- Well how sure can you be? I feel happy.
- Why am I thinking in English, twat. Switch to svenska, sucker.
- I think in English, I speak English all day, the fucking blog is the only thing I do in Swedish.
- Bla, bla, bla. Tänk på svenska, tönt.
- Stop it!
- Tönt!
- Vad fan klagar jag för? Du är jag. Jag är jag. Håll käft.
- Ha! Gotcha!
- Fan.
- Vill jag inte åka hem då?
- Nej, det vill jag inte. Vad har jag där? Inget. Ingen. Sverige vill inte ha tillbaka mig än.
- Är jag lycklig då?
- Ja, har jag ju sagt.
- Really?
- App, app, app. Svenska, remember?
- Ha! Remember!
- Skit också.
- Happy?
- Ja. Mer än på länge. Jag var fan nere på botten och krälade. Idag mår jag jävligt bra. Grubblar inte längre.
- Nähä. Vad gör jag nu då?
- Dubbelkollar. Med mig själv. Det vet du redan.
- Sure, man.
- Borde jag inte stadga mig?
- Jo, men jag har gjort så många misstag, sårat så många och blivit sårad. Det är svårt. Svårt att släppa sargen.
- Släpp den bara!
- Jag försöker, jag försöker!
- Sopa.
- Jag har ju för fan fått fler flickor att gråta det senaste året än vad jag gjort i hela mitt liv.
- Jag vet! Just därför. Jag kan fan inte vara den perfekta killen i ett par månader för att sedan fly igen. Det funkar inte. Jag sårar folk. De tycker att jag är den perfekta killen och jag blir livrädd.
- Meh! Skärp mig.
- Jag försöker, jag försöker…
skrev Silverfisken klockan 12:03
12 Comments:
Och dialog som ska vara det svåraste. Bah! Eminent konversation hörrudu. Hälsa!
*pst* Värsta musiktipset på min sida.
Hmm....kul att du bloggar en dialog med dig själv;)...Känner igen det...Ibland är man så osäker på om man verkligen mår bra o gör det man vill.//Emma
du får inte glömma att den modigaste är den som vågar släppa taget.
Du får bo vart fan du vill, såra vilka brudar du vill så länge du bara skriver.
Just det, släpp fasaden.
Vem vill knyta an till någon som egentligen är någon annan?
Du känner när det är dags att flytta. Jag lovar.
När det gäller resten...well.. lycka till!! And we are all partners in crime...
"Man kan aldrig vara nere om man har en ballong." Eller; "Att vara stark är inte att kunna stå kvar, att vara stark är att kunna resa sig när man fallit." Vad slätstruket det lät.
Det är lustigt det där med att man alltid måste besvara frågorna man ställer i sitt eget huvud. Trots att man vet svaret innan man formulerar det.
When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse
When the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?
High up above or down below
When you too in love to let it go
If you never try you'll never know
Just what you're worth
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
Lovely text...Coldplay
Håller med Anonymous: så underbar text och sådant man behöver lyssna på ibland.
haha, gud insåg just att jag hade en liknande konversation med mig tidigare idag på cykeln hem. va skönt att man inte var ensam! mina grannar tycker jag e konstig. och min kunder.
note to self: måste sluta röra på läpparna när du gör det
Good blog. Keep it running!
Skicka en kommentar
<< Home