Vi elsker dette landet
Hon glider fram genom fjorden. Tyst. Majestätiskt. Vattnet är smaragdgrönt av kalk och smältvatten från glaciären. På soldäck sitter de. Amerikanerna.
Tysta.
Förundrade.
När vi lämnade Amsterdam var de fortfarande amerikaner.
Nu är de statister.
Inga fler "USA is the greatest country on earth", "Excuse me, do you have any real newspapers?" eller "I want to watch the news".
Ingenting.
Näröfjorden har äntligen tystat gökungarna.
Jag är ansvarig för guidning och underhållning ombord vid det här laget. Jag går in på bryggan och lossar mikrofonen från väggen.
- This is Fjordlandet, my friends. I've never been a big fan of Edvard Grieg, but you can't really appreciate him until you hear him here.
Jag sätter på den cd jag köpt i en souvenirbutik. Griegs "Morgon" dundrar ut i högtalarna. Bergssidorna är på sina ställen inte mer än hundra meter från fartyget. Bergen är 1400 meter höga. Fjorden är 1100 meter djup. Tillsammans med Grieg blir det för mycket för John, pensionerad marinkårsöverste från South Carolina. Det är hans första besök i Norge, hans fars hemland.
Ljudlöst glider vi fram genom fjorden. Bergstopparna är dolda bakom molnen. Plötsligt bryter solen igenom och lyser upp bergssidan.
John ställer sig upp i vad som ser ut som givakt. Han stirrar framför sig med tom blick. Stoltheten lyser ur de stålgrå ögonen. Tårarna strömmar ner för kinderna och ner på kavajen. John har varit med i tre krig. Kanske är fäderneslandet balsam för själen.
När han lämnar fartyget två veckor senare tar han mig hårt i hand och tittar mig djupt i ögonen.
- Thank you, säger han. Thank you.
Kuvertet innehåller 1000 dollar.
Tysta.
Förundrade.
När vi lämnade Amsterdam var de fortfarande amerikaner.
Nu är de statister.
Inga fler "USA is the greatest country on earth", "Excuse me, do you have any real newspapers?" eller "I want to watch the news".
Ingenting.
Näröfjorden har äntligen tystat gökungarna.
Jag är ansvarig för guidning och underhållning ombord vid det här laget. Jag går in på bryggan och lossar mikrofonen från väggen.
- This is Fjordlandet, my friends. I've never been a big fan of Edvard Grieg, but you can't really appreciate him until you hear him here.
Jag sätter på den cd jag köpt i en souvenirbutik. Griegs "Morgon" dundrar ut i högtalarna. Bergssidorna är på sina ställen inte mer än hundra meter från fartyget. Bergen är 1400 meter höga. Fjorden är 1100 meter djup. Tillsammans med Grieg blir det för mycket för John, pensionerad marinkårsöverste från South Carolina. Det är hans första besök i Norge, hans fars hemland.
Ljudlöst glider vi fram genom fjorden. Bergstopparna är dolda bakom molnen. Plötsligt bryter solen igenom och lyser upp bergssidan.
John ställer sig upp i vad som ser ut som givakt. Han stirrar framför sig med tom blick. Stoltheten lyser ur de stålgrå ögonen. Tårarna strömmar ner för kinderna och ner på kavajen. John har varit med i tre krig. Kanske är fäderneslandet balsam för själen.
När han lämnar fartyget två veckor senare tar han mig hårt i hand och tittar mig djupt i ögonen.
- Thank you, säger han. Thank you.
Kuvertet innehåller 1000 dollar.
skrev Silverfisken klockan 11:00
6 Comments:
fan vad snyggt. alltihop.
Det finastejag hört, blev lite tårögd!
snyggt. du är rätt bra på att göra reklam va?
Norge är ett vackert land :)
Gillar din blogg. Svenska som bor i Norge, är löjligt förtjust i fjordarna här. Bor i Hardanger. Har du varit här? Önskar att jag var lite konstnärlig, då skulle jag fotografera fjorden varje dag...den är så vacker.
Vackert, sambon var lika lyrisk när han kom hem efter en fiskeresa till Norge. Den innefattade både flygplan , helikopter, scooter och roddbåt.
Roddbåten mitt i fjorden med höga bergväggar runt om en tidig morgon när solen gick upp, det var resans behållning.
Den amerikanska marinkårsöversten har säkert ett minne för livet han med.
Skicka en kommentar
<< Home