Hur jag fick jobb i reklambranschen

1998 gick det inte längre. Jag förstod att Handelshögskolan inte var för mig. Det hade jag ju egentligen vetat sen första dagen, men en dag stod det så helt klart. Mitt pluggande var en flykt från mig själv. För att jag visste att jag inte visste hur jag skulle kunna ta tag i det jag egentligen ville göra. Det jag ville göra hade ju inte någon form ännu. Att det handlade om "kreativitet" hade väl stått helt klart ända sedan jag var liten. Men det fanns också ett stort behov av att få uttrycka mig. Och att få synas.

Jag hade alltid trivts i rampljuset. Då andra i min närhet skydde uppmärksamheten kunde jag aldrig få nog. Dramaestetiskt gymnasium, sjunga, spela och synas, synas, synas. Så hade mitt liv sett ut. Att gå Handels var bara ett sätt att få lite struktur. Tills jag visste vad jag ville. Och det tog tre år. En dag sa jag till min vän Mattias, "Jag kommer inte till föreläsningen idag...faktum är att jag inte kommer tillbaka alls. Jag måste göra det här."

Vad "det här" var visste jag inte. Jag hade en lös tanke att jag ville bli copywriter. Anledningen, tror jag, berodde på att jag alltid fascinerats av reklam plus att Hasse, en nära släkting, äger en byrå i Stockholm. Jag visste egentligen inte så mycket, men att jobba med film och tjäna pengar lät lockande.

Jag ringde upp min släkting Hasse. Han avrådde mig å det bestämdaste. Nästan ingen "lyckas", sa han till mig. De flesta fastnar på skitjobb där de får skriva katalogtexter till Gustavsbergs handfat eller liknande. Samtidigt sitter de bittra och drömmer om boken de aldrig påbörjade.

Dessutom hade jag ju aldrig skrivit. Inte ett ord. Pappa var journalist och krönikör, men jag hade aldrig skrivit nåt. På mammas sida var varenda jävel konstnär, så måleriet hade jag också hållit mig undan från. Troligtvis var det därför jag tidigt valde teatern. Jag levde för att stå på scen, spelade det ena märkligare än det andra i små svåra teatergrupper. Jag ville tro att äpplet fallit längre från trädet än vad som var fallet.

Men till slut, efter några misslyckade försök att komma in på scenskolan förstod jag att jag behövde göra nåt jag var bra på. Jag har ett stort behov av att vara bäst på det jag gör. Det är skitjobbigt, men så är det. Att bara vara bra duger inte. Jag måste vara bäst. Och jag måste även älska det jag gör. Kan inte jobba med nåt jag inte gillar för att sedan gå hem och leva resten av dygnet. Jag måste ha kul, annars går det inte. Detta går förstås stick i stäv med vad våra föräldrar lärt sig. Att jobba handlar om plikt och ansvar. Men jag kan inte leva så.

Om jag tycker något är jätteroligt så vill jag jobba med det. Nåt annat verkar ju galet. Och självförtroende har aldrig saknats. Inte så att jag tror att jag är bra, men jag ser inte varför jag inte skulle kunna vara det. Om jag bara ger mig fan på nåt så lyckas jag. Inbillar jag mig.

I alla fall.

Jag lyssnade förstås inte på Hasse eller mina föräldrar som ville att jag skulle ta examen från Handels. Istället mailade jag till fem reklambyråer i Stockholm. Jag beskrev min situation.

"Hej, jag heter Silver Fisken och jag har precis hoppat av Handels. Jag har ingen erfarenhet, men jag tror att jag skulle bli en överjävligt bra copywriter. Jobba med idéande och film. Varför vet jag inte, jag bara har det på känn. Min fråga är vad ni tycker att jag ska göra. Ska jag söka till någon av reklamskolorna, eller vad?"

Mailet löd inte exakt så, men på ett ungefär. Jag behövde mer råd än nåt annat. Tre av byråerna svarade inte alls. Från TBWA i Stockholm fick jag dock ett långt och uppmuntrande mail från Anna Qvennerstedt. Hon tyckte inte att jag skulle söka nån skola, utan istället försöka få praktik nånstans och sen jobba mig upp.

Det andra svaret jag fick var från Martin Gumpert på Garbergs. Han skrev att han gjort exakt samma sak som jag, hoppat av från Handels för att söka lyckan som copy. "Har du vägarna förbi, kan du väl ringa så tar vi en lunch", sa han. Jag har vägarna förbi på tisdag, faktiskt, sa jag. Det hade jag ju inte, men jag bokade en resa till Stockholm och vi träffades på Garbergs kontor på Kungsgatan.

Vi åt sushi och pratade om reklam. Martin hade tidigare gjort "finöl och fulöl"-reklamen för Spendrups med Robert Gustafsson. Jag vet inte vad jag sa eller gjorde den där lunchen, men Martin tittade på mig och frågade om jag kunde tänka mig att komma på idéer för en kommande kampanj för Spendrups. På skoj. Skulle man byta koncept eller köra vidare på samma, behålla Robert G. eller göra nåt helt nytt. "Skicka ett mail när du är klar, så ringer jag", sa han.

Jag åkte hem till Göteborg och funderade. Hittade på reklamfilmer och annonser. Jag skrev ner mina tankar och skickade tillbaka. Martin lovade att ringa tillbaka direkt. Det gjorde han inte. Jag gav upp och funderade på vad i helvete jag skulle ta mig till nu. Då ringde han. "Du, den här nakenkampanjen du kommit på för spendrups är ju rätt speciell. Jag kan inte ge dig ett jobb, men om du vill kan du få komma hit och praktisera under en månad eller så", sa han.

Och det gjorde jag. Satt i ett hörn och fnulade i sex veckor. Träffade många trevliga människor, såg Iprenmannen skapas och gjorde annat kul. Jag fick blodad tand.

Efter praktiken var slut åkte jag hem till Göteborg och sökte jobb på två byråer där. Kan du komma på intervju i övermorgon sa Ulf Nilsson på ANR.BBDO. Det kunde jag.

Väl där berättade jag min historia för Ulf. Jag hade i princip inget att visa upp. Ulf log och sa, "Kan du vänta lite?". Han lämnade mig ensam i konfan i tio minuter innan han kom tillbaka med en kvinna. "Det här är Rosita. Kan du berätta för henne samma sak du just berättade för mig.", sa han.

Så det gjorde jag.

Rosita log i takt med att jag berättade min historia. Ulf log också. När jag var klar lämnade de rummet igen. Jag var vid det här laget helt övertygad om att de drev med mig. De ville ha en rolig historia att berätta för de övriga på byrån.

"Det var en pajsare här på lunchen utan nåt att visa upp och han ville ha jobb. Mooooohahahaha!"

Typ.

Istället kommer de tillbaka med en tredje stackare. "Det här är Joakim, kan du berätta igen? Snälla".

Så det gjorde jag.

När jag var klar lämnade de rummet tillsammans. De stannade borta i en kvart. Jag var precis på väg att gå när Ulf kom tillbaka.

"När kan du börja", sa han.
"När som helst", svarade jag.
"Ok, vad vill du tjäna?"
"Jag tjänar 14000 på mitt sommarjobb."
"Ok, du får 15000. Kom hit imorgon klockan 09.00"

Jag hade fått jobb.