Sex månader
Det är den 18 juli 2005. Jag sitter och snurrar lite förstrött på min sprillans nya kontorsstol på mitt sprillans nya hörnkontor på mitt sprillans nya jobb i min nygamla stad Melbourne. På mitt skrivbord står det en sån där lampa som det brukar bo andar i. En sån som man gnuggar på. Följdaktligen tar jag lampan och placerar den mellan benen. (Skrivbordsytan är för blank. Lampan skulle spritta iväg som en tvål om jag försökte gnugga på den där. Alltså. Mellan benen.) Jag börjar gnugga. Inget händer. Lampjävel. Jag gnuggar hårdare. Min chef Emma tittar in genom dörren.
- Whoa dude, I'm sorry. Don't let me interrupt. Come see me when you're done spanking the dolphin.
Jag svarar inte, utan förtsätter gnugga. Plötsligt kommer en liten ande i pösiga byxor ur pipen i flaskan. Jag slutar gnugga. Anden fastnar halvvägs ur flaskan.
- För i helvete, kompis, dy får inte slyta gnugga, säger anden på Rinkebysvenska.
- Oj, ursäkta, jag visste inte.
- Dy, gnugga nu!
Jag gnuggar ur honom ur flaskan. Han sätter sig tillrätta på mitt skrivbord och börjar käka pistagenötter. Jättejättesmå pistagenötter som han haft i fickan.
- Ok, kompis, jag har bråttom idag. Alla önskningar är slut. Allt jag kan göra är att berätta för dig om en dag i framtiden. Du väljer själv vilken.
- Ok, ok, berätta om min 50-årsdag.
- E dy sjyk eller. Det är ju jättelångt tills dess.
- Eh, ok. Berätta om den 18 januari 2006. Det är om sex månader.
- Den 18 januari 2006 kommer du att öppna din inbox på mailen. Den är full med kommentarer från bloggen.
- Öh? Va? Bloggen?
- Ja i alla fall. Du har precis blivit intervjuad för Veckorevyn när Hanna ber dig ringa.
- Intervjuad? Veckorevyn? Hanna?
- Hanna Flodr. Hon som skriver i Sonic.
- Henne känner jag inte.
- Jodå. Då gör du det. Ni har förstås inte träffats.
- Förstås.
- Kompicerat. Det har med bloggen att göra.
- Ah, bloggen.
- Just det, kompis. Hanna vill att ni ska bestämma ämne till er krönika i Plaza Kvinna.
- Öh, va? Krönika? Jag? Jag har ju inte skrivit ett ord.
- Jodå. Då har du det. Det står om dig i Amelia också.
- Du, jag tror att du rökt för mycket vattenpipa, "kompis". Det du säger låter ju helt befängt. Jag bor här nu. I Australien. Varför i helvete skulle Veckorevyn och Amelia och Plaza skriva nåt om mig?
- Vänta och se, kompis, vänta och se.
(Inga barn, katter eller kottar skadades under uppdiktandet av denna historia. Eller ok, kanske en liten, liten katt. En perser. )
- Whoa dude, I'm sorry. Don't let me interrupt. Come see me when you're done spanking the dolphin.
Jag svarar inte, utan förtsätter gnugga. Plötsligt kommer en liten ande i pösiga byxor ur pipen i flaskan. Jag slutar gnugga. Anden fastnar halvvägs ur flaskan.
- För i helvete, kompis, dy får inte slyta gnugga, säger anden på Rinkebysvenska.
- Oj, ursäkta, jag visste inte.
- Dy, gnugga nu!
Jag gnuggar ur honom ur flaskan. Han sätter sig tillrätta på mitt skrivbord och börjar käka pistagenötter. Jättejättesmå pistagenötter som han haft i fickan.
- Ok, kompis, jag har bråttom idag. Alla önskningar är slut. Allt jag kan göra är att berätta för dig om en dag i framtiden. Du väljer själv vilken.
- Ok, ok, berätta om min 50-årsdag.
- E dy sjyk eller. Det är ju jättelångt tills dess.
- Eh, ok. Berätta om den 18 januari 2006. Det är om sex månader.
- Den 18 januari 2006 kommer du att öppna din inbox på mailen. Den är full med kommentarer från bloggen.
- Öh? Va? Bloggen?
- Ja i alla fall. Du har precis blivit intervjuad för Veckorevyn när Hanna ber dig ringa.
- Intervjuad? Veckorevyn? Hanna?
- Hanna Flodr. Hon som skriver i Sonic.
- Henne känner jag inte.
- Jodå. Då gör du det. Ni har förstås inte träffats.
- Förstås.
- Kompicerat. Det har med bloggen att göra.
- Ah, bloggen.
- Just det, kompis. Hanna vill att ni ska bestämma ämne till er krönika i Plaza Kvinna.
- Öh, va? Krönika? Jag? Jag har ju inte skrivit ett ord.
- Jodå. Då har du det. Det står om dig i Amelia också.
- Du, jag tror att du rökt för mycket vattenpipa, "kompis". Det du säger låter ju helt befängt. Jag bor här nu. I Australien. Varför i helvete skulle Veckorevyn och Amelia och Plaza skriva nåt om mig?
- Vänta och se, kompis, vänta och se.
(Inga barn, katter eller kottar skadades under uppdiktandet av denna historia. Eller ok, kanske en liten, liten katt. En perser. )
skrev Silverfisken klockan 14:08
11 Comments:
Vad hände med persern?
Haha, riktigt kul inlägg.
Roligt....tänk vad som kan hända på 6 månader...
Du skriver roligt och bra, fortsätt så!
*skrattar* varför en perser? *lol* Spana in den överpigga kissen som jag hittade på nätet... *grin*
Wow, vilken underbart härlig lampa... jag, vill ha!
wow, even after three years of living here, i am still having to look up words in the dictionary. "gnugga" was a new one for be. "to rub."
Så länge det bara var en katt så är det ok. Who likes those divas anyway!?
Måste köpa Veckorevyn & Amelia nu då...nr?
jag gillar det här.
du lär se mer av mig i framtiden.
Detta gillade jag , (:
Jag har kollat in nån gång på den här sidan och tänkt, "bah.. orka läsa". Igår satte jag mig och läste lite, jag fastnade direkt. Jag fastnade såpass att jag satt och läste hela din blog, det tog sina timmar, men jag var ju fast. Klart den bästa blogen jag läst på länge, och jag undrar varför jag inte gjort det tidigare. :) Inte underligt att det hänt så mycket, iom blogen, under de 6 månaderna. Välskrivet, känns jävla genuint och ärligt skrivet. Det är smaskigt att få skvaller, om än från andra sidan jorden. Hehe. Jag lär komma tillbaka flera gånger om dagen och kolla om du har uppdaterat..
Skicka en kommentar
<< Home