Besök
Jag förstod att mamma var ledsen när hon slutade höra av sig. Jag vet att jag varit dålig på att ringa. Jag borde skrivit mer. Berättat mer om vad som händer. Men det är svårt.
Vad säger man?
Jag har ett helt nytt liv här. Med nya människor, nya vanor och nytt allt. Och jag kan inte skriva om vädret hela tiden. Jag vet förstås att hon struntar i det, hon vill bara höra av mig. Höra min röst eller få några ord i ett mail.
Usch, jag känner mig usel.
Och ändå vet jag att det beror på att jag är så långt bort. Vi hördes sällan ens när jag bodde 400 meter från henne. Vi känner varandra så oerhört väl inbillar jag mig, och ändå har jag fått signaler på att så inte är fallet längre. Jag tror att jag vet allt som pågår, men får höra att mamma är lite nere. Mamma som alltid varit den som burit oss på sina axlar. Som uppfostrat oss och tagit oss till fotboll och pingis och mer än något barn kunnat önska. Om jag har någon att tacka för den jag är så är det min mamma. Om det är någon jag är skyldig något så är det min mor. Och jag vet att det inte är mycket men nu har jag bjudit ner henne hit. Biljetten är betalad och skickad. Hon kommer hit om två veckor. Kanske lugnar det henne lite. Kanske ser hon att jag slutat fly. Kanske ser hon att jag äntligen hittat hem.
Vad säger man?
Jag har ett helt nytt liv här. Med nya människor, nya vanor och nytt allt. Och jag kan inte skriva om vädret hela tiden. Jag vet förstås att hon struntar i det, hon vill bara höra av mig. Höra min röst eller få några ord i ett mail.
Usch, jag känner mig usel.
Och ändå vet jag att det beror på att jag är så långt bort. Vi hördes sällan ens när jag bodde 400 meter från henne. Vi känner varandra så oerhört väl inbillar jag mig, och ändå har jag fått signaler på att så inte är fallet längre. Jag tror att jag vet allt som pågår, men får höra att mamma är lite nere. Mamma som alltid varit den som burit oss på sina axlar. Som uppfostrat oss och tagit oss till fotboll och pingis och mer än något barn kunnat önska. Om jag har någon att tacka för den jag är så är det min mamma. Om det är någon jag är skyldig något så är det min mor. Och jag vet att det inte är mycket men nu har jag bjudit ner henne hit. Biljetten är betalad och skickad. Hon kommer hit om två veckor. Kanske lugnar det henne lite. Kanske ser hon att jag slutat fly. Kanske ser hon att jag äntligen hittat hem.
skrev Silverfisken klockan 17:52
20 Comments:
För din mamma är nog detta väldigt mycket och som hon måste längta efter dig. Ni kommer nog få det kul "down under".
Har kännt liknande saker...trodde ditt inlägg skulle sluta i moll, men helrätt att bjuda ens mamma på besök...(med risk för att låta klassisk) men tiden går snabbare än vad man tror och ens föräldrar har gjort så mycket för en.
Det är så enkelt att "bjuda igen", visa uppskattning!
Mina foraldrar var ocksa pa besok har nere och det var bra bade for dom och mig. Hon var glad att se hur jag hade det och att jag madde bra. Nu hors vi kanske varannan vecka pa telefon och nat mail da och da. Det racker tycker jag. Huvudsaken ar val att man inte gor sa att det verkar som om man inte vill ha kontakt for da kan jag forsta att hon skulle kanna sig sarad.
va fint. man ska va rädd om mammor. fina mammor växer inte på träd.. inte i trädgårdsland heller..
Mammor ska man vara rädd om.
Jag skulle jättegärna vilja ha både Jessica och Camilla här i Nybro... men om de flyttade hit skulle jag slå ihjäl dem. Här finns ju ingen framtid för dem.
Nä, så det blir jag som reser... och det gör jag i dag! Jiiihaaa... lämnar snöovädret!
Usch..får ångest när jag läser det du skriver, själv är man påväg att emigrera down under om ca 1 1/2 år då sambon är därifrån, hela familjen här hemma slår total bakut och tycker att det är det hemskaste som kan hända...känslan jag får när jag läser ditt inlägg är den som är med mig varje dag nu för tiden, ångesten över att ständigt behöva ha dåligt samvete för att man känner att man på sitt eget sätt har hittat hem.
jag hoppas ni får det jättemysigt du och din mamma, hon kommer säkert tycka melbourne är jätte europeiskt och underbart för det är en härlig stad, ta med henne till lourne om du hinner eller kör lite på great ocean road..det är frihet i ett nötskal
*kram*
Mammor måste släppa taget om sina barn. Pappor oxå. Och barnen måste släppa taget om päronen.
Din mamma kommer att förstå att du hittat Hem under sin vistelse hos dej.
Mor & Son blir två vuxna människor som kan lära känna varandra på nytt.
Eller nåt sånt.
Lyckost henne iallafall!
Australien liksom.
Tänke något i stil med att du får bjuda över henne, när jag kom till stycket där du skrev att du gjort just det. Själv önskar jag att jag hade haft en sån där mamma som de flesta verkar ha...
Trevlig blog!
Kom hit via en länk till din kattpoll, och förstod först inte det roliga i det hela, men efter att ha läst alla svar...Yikes!
Läste igenom din blogg en aning oxo, och kommer att återkomma.
Vet hur det är att vara i exil, iofs flyttade jag bara till Belgien, men det räcker för att känna igen sig i att aldrig hitta rätt livsmedel.
Tänk dig bio, popcorn och en stor cola, och när du väl hivar i dig en näve popcorn inser du att de är sockrade...usch!
Silverfisken - jag är imponerad.
Har följt din blogg i ett par veckor nu och gillar den skarpt. Så pass skarpt att jag nu startat en egen blogg. Lite läskigt. Men mest kul. Tack för inspirationen.
Hälsa mamma!
Distance makes the heart grow fonder!
Mammor behöver också bekräftelse!
Vi är också bara MÄNNISKOR.
Din mamma har ju dessutom blivit änka nyligen.
Skärpning!
Ett mail/ett samtal/ett SMS.
Hur lång tid tar det egenligen?
Höra från de man älskar mest/lever för BETYDER JÄTTEMYCKET.
Läser inte din mamma din fina blogg?
Där kan du ju skicka en hälsning
VARJE DAG.
Bästa medicinen för en ledsen/ensam mamma.
Haj där.
Tycker att det är bra att du ska umgås lite med din mamma. Hon behöver det nog, kanske du oxå? Mammor brukar bli lite jobbiga när man flyttat ifrån dem, vad jag har förstått. Man får la bita ihop helt enkelt. Så hur känns det nu när sommaren är slut i Australien då? Hösten börjar la den 1 mars, eller hur va det ena? Kram på dig. Diggar din blogg. Titta över om du har lust
Är du skytt? Har nämligen hört att skyttar har stort frihetsbehov och svårt att bo på samma plats för länge. Jag är skytt och kan max planera ett halvår fram tiden. Planer längre fram får jag panik av. Så jag bara undrar om du är skytt för då finns det ju kanske hopp. Att man hittar hem någon gång.
kunde vara min egen text, fast vi bor i samma stad...
fint av dig att bjuda dit din mamma - hoppas ni får det riktigt bra
Vadå? tyckte det var en jättedålig ide! Nä förlåt, dålig humor.
Självklart är det jättefint av dej att bjuda dit mamma... Med all säkerhet kommer hon bli (eller kanske redan är) överlycklig över att få reda på att du har bjudit dit henne. Känner inte henne, men kan tänka mig att hon går omkring och funderar på vad hon ska ha med sig, vad hon ska packa i och så =)...
Av erfarenhet vet jag att det är lättare att berätta om livet "där borta" när dom man pratar med har varit där och sett och upplevt placet. Hoppas det blir så för er del också. Håller tummarna för det.
För övrigt så tror jag aldrig att föräldrar släpper taget om sina barn. Och, i allafall jag, tycker det är bra. Tänk om ens föräldrar skulle klippa av banden helt å hållet!
-Så nu är du 18 år. Nu får du inte bo kvar här längre, ha ett bra liv!
Usch, stackars dom som har det så.
//MLI
Även om det inte känns som så fruktansvärt mycket, så kommer det nog att betyda desto mer.
Mammor och söner är alltid ngt speciellt. Och jag tror att det Du gjorde betyder otroligt mycket för henne. Men Du, don't be a stranger därefter sedan....
Har du hittat hem då? För inte så länge sedan skrev du om att du troligtvis skulle flytta inom kort (inom kort som i ett par år).
Lätt att jag hade tryckt på "you don't know shit"-knappen tidigare, men kanske att detta är the art of kändis-blogging ;)
Vi har väl alla starka känslor för våra mödrar, vad det verkar.
Jag har delvis lärt mig att stå på egna ben härnere. I mitt fall är det tvärtom - jag som gärna skulle vilja ha lite mer kontakt, men hon som bara ringer max varannan vecka... (och vägrar internetta :( kan ge mig 17:on på att när det är barnbarn på väg då blir det en annan aktivitet... well, well - man är bara människa. Naturligtvis är jag glad att hon finns med :)
Skicka en kommentar
<< Home