Wherever I lay my hat
Känslan av rotlöshet. Att ständigt vara på väg. Till något. Att aldrig ha hälarna i marken. Helt. Har du ingen hemlängtan, säger de. Till vad? Sitta i soffan hemma hos mamma? Är det hemma? Är det mitt liv? Eller hennes? Mammas soffa är inte mitt liv längre. Inte hemma. Men är du hemma nu då, frågar de. Ja, nu är jag det. Det kan ändras i morgon. Hemma behöver inte betyda att jag måste slå ner tältpinnarna mer än ett par centimeter. Saknar du inte sillen/saltstänket/sommaren/julen/ljuset/mörkret/gotland/vännerna/musiken då? Jo, men inte så att jag måste knarka på det. Kan man inte få leva i stunden? Få vara nu? Måste nu vara nu på samma ställe för att ni ska vara nöjda? Nu är nu. Jag är nöjd. Behåll ditt nu, du. Jag vill inte ha det. Ni behöver inte förstå. Jag gör det inte heller. Men jag lever i mitt nu. Så gott jag kan.
skrev Silverfisken klockan 10:30
13 Comments:
Precis sådär känner jag det också och blir bemött på samma sätt. Lever sedan fem år i New York och ännu har vänner/ovänner/bekanta inte slutat ifrågasätta. Fast det förstås, om man har valt att stanna kvar på samma ställe så når ens visioner kanske inte längre och hur de än frågar och vi svarar så kan de inte förstå??
Ingo Johansson (som ju också bodde utomlands långa perioder) sa ungefär (i nån intervju jag hörde): "Jag har mina rötter där jag har mina fötter." Det gillade jag. (Jag har bott i Kalifornien i snart 11 år.)
Jag tycker du var jättemodig som åkte, låt ingen få dig att tvivla på det!
Jag känner igen mig precis... det är som mina (unga) släktingar som jobbar två veckors-skift i södra Sverige, och sen åker hem till det tomma huset i byn i Norrland i två veckor för att... ja, varför då? Jag vet inte vad som är så viktigt där uppe? Och de kan absolut inte förstå hur jag klarar mig med att hälsa på två gånger om året.
När jag bodde utomlands väntade jag länge på att de, min släkt, skulle säga till mig att de var stolta och tyckte jag var modig. Nu har jag förstått att de inte förstår, de tycker bara det är skrämmande och konstigt. Så jag har slutat vänta på cred från dem och bryr mig bara om min egen.
Tack för ordet, jag använde det till att skriva en roman! =)
Folk får gärna flytta var dom vill, jag kan förstå dem som gör det. Men det är synd om dom som flyttar världen runt när det egentligen är sig själva dom försöker fly ifrån.
Nice. Bor också i Oz sen 6 år... jätte jobbigt ibland med all hemlängtan, men ännu jobbigare när man måste 'försvara' sitt val av vad man kallar hemma hela tiden.. xox Anna
Hemma. Lustigt det dar hur viktigt det ar for vissa att det ska vara samma som alltid. Min van har precis kopt sina foraldrars hus for att hon ska kunna leva i samma hus i hela sitt liv..
Da gillar man inte forandringar...
Om man inte blir exponerad för sill/knäckebröd/kaviar/lingosylt konstant så smakar det bättre med Sverige när man väl kommer dit.
Intressant artikel i Svd i dag på samma tema.
http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_12356247.asp
du har säkert skrivit om varför du flyttade till just australien men jag kommer inte ihåg. skulle du kunna uppdatera mig?
min erfarenhet är att man saknar många människor och platser trots att man bor kvar i sverige. såvida man inte bor på exakt samma ställe hela sitt liv (vilket jag tycker verkar vara en dålig idé) så finns det alltid någon plats man längtar tillbaka till eller några människor man inte har omkring sig längre. det har ingenting att göra med trivseln på det nya stället.
josefine: det är en lång, lång historia som jag avhandlat på bloggen ett antal gånger, men kort kan man väl säga att jag var i drastiskt behov av förändring privat och jobbmässigt.
Lever du i nuet spelar det ingen roll var du befinner dej. Australien, Sverige eller Kina... Framtiden eller dåtiden är mindre intressant. Huvudsaken är att du är narvarande i dej själv. Lycklig.
Mindfullness.
Men kan du se några problem med detta att leva i nuet? Och är det inte svårare ju äldre man blir? Själv har jag mest levt i framtiden, alltså in planerat utan mest funderat på vad som ska hända sen. Men jag närmar mig nuet mer och mer.
Lever du i nuet kan du skatta dig lycklig, då är du framgångsrik oavsett va andra säger. Att vara här och nu är det mest avundsvärda jag vet och något jag strävar efter och jobbar på. Finns inget värre än att oroa sig för framtiden och älta det förgångna.
Det bästa och mest inspirerande idag. Keep it up dude
Skicka en kommentar
<< Home