Jååånas
De vill väldigt gärna uttala mitt namn rätt.
"Is it Jonas with a distinct "D" sound like in Djoenas or is it more like Yo-nas?"
Jag försöker då förklara att jag lystrar till båda, men oftast hjälper inte det. Jag fortsätter då och väljer ett av alternativen. Det går de inte heller på. "Hur uttalar du det?", frågar de. Jag brukar då svara att vi inte uttalar det alls på samma sätt som här och det är ingen idé att ni försöker härma eftersom ni bara låter som svenske kocken om ni försöker. Det biter inte heller. De vill veta. Jag vägrar. De ger sig inte. Till slut, eftersom jag uppenbarligen aldrig lär mig, så säger jag Jonas på svenska. Extremt enkelt att uttala.
Och sen går de allihop - utan undantag - och kallar mig för Jåååååånas.
Och har jätteroligt åt det.
Dum i huvudet är han.
Jååånas.
Min förra AD, A, löste det på ett annat sätt.
"What was that? Nah, I can't pronounce that. I'll call you fuck face. Much easier."
"Is it Jonas with a distinct "D" sound like in Djoenas or is it more like Yo-nas?"
Jag försöker då förklara att jag lystrar till båda, men oftast hjälper inte det. Jag fortsätter då och väljer ett av alternativen. Det går de inte heller på. "Hur uttalar du det?", frågar de. Jag brukar då svara att vi inte uttalar det alls på samma sätt som här och det är ingen idé att ni försöker härma eftersom ni bara låter som svenske kocken om ni försöker. Det biter inte heller. De vill veta. Jag vägrar. De ger sig inte. Till slut, eftersom jag uppenbarligen aldrig lär mig, så säger jag Jonas på svenska. Extremt enkelt att uttala.
Och sen går de allihop - utan undantag - och kallar mig för Jåååååånas.
Och har jätteroligt åt det.
Dum i huvudet är han.
Jååånas.
Min förra AD, A, löste det på ett annat sätt.
"What was that? Nah, I can't pronounce that. I'll call you fuck face. Much easier."
skrev Silverfisken klockan 17:55
34 Comments:
Exakt samma sak hander mig hela tiden har!
Hur svart kan det vara?
Johan
Emile... isn't that a girls name?
Tack jag vet. =)
Mitt namn är då ett tacksamt namn att ha utomlands. Men inte efternamnet.
Försök få någon engelsktalande säga Åse. På Irland hette jag Orsa i ett år...
I Tyskland var det lättare. "Wie Hose ohne H" brukade få de flesta att fatta uttalet.
Men i de flesta länder lystrar jag till "uh.. you... swedish girl"
Har de börjat kalla dig "Joe" än då? Alla australiensare är ju galna i smeknamn och den Jonas jag kände där nere höll på att bli galen när folk ropade "Hey Joe! Joe-naas!"
Min bekanskapskrets bestod bland annat av Mez, Bill, Rich, Neets, Cec, Mel, Liz, Soph, Princess, Dan och Kiwi-Dan
Försökte uttala mitt namn, Veronica, svenskt när jag presenterade mig i Australien och NZ när jag var där. De flesta funderade ett tag, sedan sa de "Oh, Veronica". Namnet låter helt annorlunda på engelska, men jag förstår ju att det är jag.
Min kompis Malin däremot hade större problem. "Marlin? Like the fish?". Och det verkade vara otroligt svårt att uttala det utan r.
där jag bor, i norrbotten uttalar man jonas joonas, med långt o. men i södra sverige låter det mer som joonaas, med långt a också. trixigt
Testa att vara i Tyskland där det alltid efternamn som tilltal och heta Nilsson...
"Hallo, Herr Nilsson?"
Man bara vet att alla tänker Pippi och apa och Astrid Lindgren. Kul dom första gångerna. Och framförallt inte inför 300 pers tysktalande surkol ätande tyskar som småskrattar innan man ens kommit upp på podiet. När dom dessutom ställer frågan om han heter så i Sverige också då vet man att dom verkligen följt föredraget med stort intresse.
Har precis hittat din blogg (ja, jag är lite sen)och måste bara säga att den är fantastisk. Du är fantastisk!
Hawcan
"Did you say alien?!?"
/Elin
Not half!
Som alla andra har jag bott i USA och tagit hand om barn ett tag. Mina barn var svenska, och kring jul organiserade mamman (också svensk) ett luciatåg med ett 15-tal amerikanska ungar och dito föräldrar.
Trodde inte att det var möjligt för amerikaner (eller andra för den delen) att lära sig uttala svenska så perfekt som de gjorde när de sjöng Santa Lucia och "Vi komma, vi komma från peppakakeland".
Min hypotes är att enda sättet att lära dem uttala ditt namn rätt är att låta dem sjunga det.
Vi har en hel del irländska tjejer på kontoret. Det är rätt kul när folk ringer och frågar efter Aoife eller Grainne...
Jag är glad att jag har ett så pass internationellt förnamn som Michael. Sen att jag har en hangup på alla som formellt ska kalla mig "Michael" istället för "Micke" i Sverige är väl mer mitt problem än någon annans.
Men i andranamn heter jag Przemyslaw. Det, Jonas, gör att jag förstår din situation otroligt väl.
Heter man Jacob och bor i Spanien tvingas man använda tre olika namn: det vanliga svenska Jacob (som precis som Jonas bara låter idiotiskt när en ickesvensk försöker uttala det), Djäjkobb (eller t.o.m Djäjkab) i sällskap med anglosaxer och Iakou i sällskap med spansktalande (som trots att jag anpassar uttalet av mitt namn när jag presenterar mig ofelbart reagerar med ett "Eh...?"
Ack, om man ändå vore tjej och hette Ann...
Andrew är ju störtskön!! Skriv mer om honom!!
Yo-ass kanske?
Snart blir det bara Joz
LOL! Yo-nas tror jag på..
Jag far precis samma fraga nar jag sager mitt namn. De fattar liksom inte att jag hor nar de forsoker saga det, utan MASTE veta hur svenskar uttalar det *suck* :)
Kanner igen mig, fast lyckligtvis heter jag Sara. Hade en svensk kollega nar jag jobbade pa Topshop som hette Johanna. Henne var det synd om.
Haha! Jag brukar få heta Korinn på engelska... hur dumt låter inte det? :)
HA HA HA HA!!! Verkligen festlig AD du verkar haft. Fan, jag önskar jag hade en sån kille på mitt jobb.
Linn blir såklart Lynne.. T.o.m. mina släktingar skriver så på sina brev. Fast det är ju ett tacksamt namn ändå. Tänk alla "gamla" namn, som Gunilla eller Gunbritt.
Det roligaste jag kom på var häromdagen, lite långsökt men jag skrattade länge. Tänk en Burt som flyttar till Sverige. Jag, menar, inte så långt ifrån Kurt, men ändå. Hysteriskt roligt. Burt på svenska. Hahaha!!
kajsa då, hur jävla vanligt är det utanför sverige? :c
För hundra år sedan, när jag var på konfiramtionsresa i England, envisades yngste grabben i min värdfamilj att kalla mig Fre´dick. Fredrik var inte lika roligt.
Min mamma jobbade med en kvinna som hette Gun Strid. Hon gjorde succé i USA när hennes amerikanska vänner fick hennes efternamn översatt och insåg att hon faktiskt hette "Gun Fight".
Hillian / "Gillian without an H" var det närmsta de flesta kunde komma i kära Australien...
Sen var det ju de som inte orkade och kallade mig för Hellen eller yo Swede...
Helene
Sara: Men Johanna heter väl folk i england/usa också?
När jag bodde i England trodde alla att jag hette Anna-Lee eller Annaleigh.
Ann är faktiskt förvånansvärt svårt att uttala för alla ickesvenskar. Två små ljud som jag dessutom gissar är valda just för att det skulle vara lätt internationellt...
Antar att vårt svenska halvlånga a är ganska unikt... eller nått..
flickorna jag skulle ge nybörjarlektioner i flöjt hade hysteriskt roligt när jag ibland förlorade tålamodet och sa till dem "tyst!" (på holländska heter det "still") Det tyckte de lät så otroligt fånigt att de blev dubbelt så fnittriga och flamsiga...
Du e ju jätte rolig.
Lysande.
Jess
Skicka en kommentar
<< Home