Skäggfest i nischen
Ni vet hissen. Den som går till nischen i källaren. Nick och Susie är inte ensamma om att känna till den. För på nåt sätt var det som att ödet ville hämnas på mig efter episoden med dojan i middagen. Ödet ville ge igen. Med besked.
Det är fredag kväll. Jag och några vänner sitter i lägenheten och snackar. Jag har lagat middag och alla börjar bli lite dragna. Vi lyssnar på Fischerspooner och jag bjuder på nåt så märkligt som O.P. Den enda som gillar det är Mikey, killen som var med vid förra hissincidenten. Jag går bort till köket för att hämta mer snaps från frysen. På väg tillbaka hör jag hissdörren glida upp.
Vi stannar där.
Vi sätter oss nu in i följande situation. Laura och Alice pluggar grafisk form på RMIT. Det är fredag kväll och tjejerna sitter på baren e-55. De är ganska packade där de sitter längst in i lokalen. Alice frågar Laura om hon gillade gårdagens konsert med Cut Copy. Laura är full och uttråkad och börjar dra i persiennsnöret som hänger bredvid henne. Hon rycker till och plötsligt uppenbarar sig en hissdörr.
"Look! An elevator!?", säger hon till Alice.
"Let's try it!", svarar Alice.
De trycker på knappen och klättrar in. Konstigt nog är det bara en knapp som verkar fungera. Våning fem är den enda som är upplåst. Dörrarna stängs.
Klipp tillbaka till lägenheten.
Jag hör hissen öppnas, men är så bladig att det inte riktigt registreras. Jag vet att jag låste upp hissen för att släppa in Mikey och Co, men jag väntar ingen mer.
Plötsligt kliver det in två 19-åriga tjejer i lägenheten. Runt ett bord sitter det fyra killar och glor på dem förvånat. Runt ett hörn kommer det en lång halvskäggig kille med en flaska sprit i handen. Han ramlar nästan omkull av förvåning när han ser tjejerna. Då börjar en annan skäggig kille vid bordet garva okontrollerat. Tjejerna står som två fågelholkar. De vågar inte röra sig ur fläcken. Mycket hade de räknat med, men en fest med neanderthalare låg inte speciellt högt upp på förväntningslistan.
"Wooo Hooo! Girls! Welcome to John Malkovich", skriker den skäggige killen vid bordet och skrattar hysteriskt.
"Can I help you?", frågar killen med spritflaskan.
"Where are we?", frågar Alice lite dumt.
"You're in my apartment", svarar killen med spritflaskan.
"At John Malkovichs!", skriker skäggmannen vid bordet.
"We gotta go", säger Laura och drar in Alice i hissen. Medan dörrarna går igen hör de spritmannen skrika efter dem:
"Do you want some O.P?"
De kom aldrig tillbaks.
Det är fredag kväll. Jag och några vänner sitter i lägenheten och snackar. Jag har lagat middag och alla börjar bli lite dragna. Vi lyssnar på Fischerspooner och jag bjuder på nåt så märkligt som O.P. Den enda som gillar det är Mikey, killen som var med vid förra hissincidenten. Jag går bort till köket för att hämta mer snaps från frysen. På väg tillbaka hör jag hissdörren glida upp.
Vi stannar där.
Vi sätter oss nu in i följande situation. Laura och Alice pluggar grafisk form på RMIT. Det är fredag kväll och tjejerna sitter på baren e-55. De är ganska packade där de sitter längst in i lokalen. Alice frågar Laura om hon gillade gårdagens konsert med Cut Copy. Laura är full och uttråkad och börjar dra i persiennsnöret som hänger bredvid henne. Hon rycker till och plötsligt uppenbarar sig en hissdörr.
"Look! An elevator!?", säger hon till Alice.
"Let's try it!", svarar Alice.
De trycker på knappen och klättrar in. Konstigt nog är det bara en knapp som verkar fungera. Våning fem är den enda som är upplåst. Dörrarna stängs.
Klipp tillbaka till lägenheten.
Jag hör hissen öppnas, men är så bladig att det inte riktigt registreras. Jag vet att jag låste upp hissen för att släppa in Mikey och Co, men jag väntar ingen mer.
Plötsligt kliver det in två 19-åriga tjejer i lägenheten. Runt ett bord sitter det fyra killar och glor på dem förvånat. Runt ett hörn kommer det en lång halvskäggig kille med en flaska sprit i handen. Han ramlar nästan omkull av förvåning när han ser tjejerna. Då börjar en annan skäggig kille vid bordet garva okontrollerat. Tjejerna står som två fågelholkar. De vågar inte röra sig ur fläcken. Mycket hade de räknat med, men en fest med neanderthalare låg inte speciellt högt upp på förväntningslistan.
"Wooo Hooo! Girls! Welcome to John Malkovich", skriker den skäggige killen vid bordet och skrattar hysteriskt.
"Can I help you?", frågar killen med spritflaskan.
"Where are we?", frågar Alice lite dumt.
"You're in my apartment", svarar killen med spritflaskan.
"At John Malkovichs!", skriker skäggmannen vid bordet.
"We gotta go", säger Laura och drar in Alice i hissen. Medan dörrarna går igen hör de spritmannen skrika efter dem:
"Do you want some O.P?"
De kom aldrig tillbaks.
30 Comments:
priceless helt enkelt :)
Big mistake. Huge! Jag hade stannat.
Haha...du bor helt enkelt på världens roligaste ställe! *S*
är inte detta redan postat?
12: Om du läser det förra inlägget om hissen så fattar du nog.
På något vis förstår jag dem..fast ändå inte. Kunde väl vart kul att stanna?!
De hade nog inte räknat med att hissen skulle gå direkt till en lägenhet. De blev helt blodröda i ansiktet.
Hade dom inte lika gärna kunnat hete Annika och Stina?! Eller Charlotte och Rebecca? ...eller varit och lyssnat på Sage Francis kvällen före? ...eller pluggat historia och varit 21?
Jag är förvirrad, hur kunde han veta?
Han är allvetande.
Så måste det vara!
HA HA HA HA den här gången också!
It's the little things and the joy they bring!!
*gotta luv it Fiskovich*
Lämna hissen öppen oftare! =)
Det är bara en tidsfråga innan några svenska turister med dig som idol hittar baren, kliver in och letar rätt på hissen och försöker åka upp och hälsa på dig. Vilket i och försig blir en rätt kul historia det också.
Huh! Ingen som frågar efter bild på halvskägget?!
Kul sätt att fly från notan! Påminner inte bara om John Malcovich utan också om landet Narnia.
Men! Varför stannade de inte?!
ASG!!!! Vilka tråkmånsar som inte stannade..
Helkul! Hade nog inte heller vågat stanna hos ett gäng skäggiga grabbar när jag var nitton... Eller vänta nu tror jag och två kompisar gjorde det när vi råkade crasha en firmafest i London. Det var tider det. :))
jag skulle stannat och druckit dear mr fish under bordet he he..
Haha... det är ju klockrent men såna där hissar. Det påminner lite om Gevaliareklamen... "När du får oväntat besök" :o)
vem orkar läsa.
HAHAHa! men att de inte stannade! vad fan? dumburks.
19 ar och vett i skallen? Det ar ju inte bra...
tack o hej/kit 19+ and still no vett
Jag har faktiskt alltid undrat, när jag sett amerikanska filmer, över hur praktiskt det egentligen är att ha hissen inne i lägenheten.
Men jag ska säga att jag verkligen skrattade ihjäl mig när jag läste första delen i John Malkovic-historien. Foten i middagen. Ha ha! :-)
Du förklarar oerhört bra då du målar upp bilden så fint.
Men detta är ju helt underbart!!
att det goes both ways liskom
helt underbart!=)
Fan stanna de inte och knulla för?
Vad som borde göras är att Mr. Fisk helt styggt börjar nappa åt sig munsbitar från folks tallrikar genom draperiet. Eller börjar beställa saker från baren buret till draperiet bara. Gud vet att jag blivit portad från stället inom en vecka i alla fall.
Jag har två frågor som jag kom på i morse när jag kom och tänka på det här inlägget. Den första är hur du låser dörren när du lämnar lägenheten?
Den andra: Hur är det med brandsäkerheten? Finns det en trappa?
Kul!
Och "Do you want some o-pee?" Undrar vad de måste ha tyckt att det lät som... ;) Eller säger man [op] på engelska?
Men vad betyder bladig?
Okej, två halvfulla tjejer väljer att åka upp i en hiss som de aldrig åkt i tidigare. Men man har väl ändå någon sorts förväntning eller idé om vart man hamnar?!? Det är väl mer frågan om vem som bor i lägenheten man hamnar i, och vad den eller de personerna håller på med just då! Fem mer eller mindre skäggiga killar som dricker sprit var väl ändå inte så farligt. Kan tänka mig många andra situationer som skulle varit mycket mer pinsamma!
fan jag vill också ha en hiss som leder in till min lägenhet.
Gapskrattar! Ah, vad otroligt kUL! *asg* lämplig reklam för Gilette! ;-)
Wooo Hooo! Girls!
HAAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHA, var bara tvungen att lämna ett spår efter mitt asgarv
/ Anna
Skicka en kommentar
<< Home