Let's be careful out there
Visst, det finns en mängd snygga signaturer till olika tv-program. Av de modernare har jag alltid varit förtjust i "CSI" och "Tredje Skiftet". "Friends" har jag alltid varit lite kluven till. Själva låten hade jag alltid svårt för, men eftersom jag älskade programmet så blev det nån sorts positiv reaktion i alla fall. Nej, egentligen finns det bara ett par stycken som spöar de andra med hästlängder. Och jag pratar inte om Knight Rider eller A-Team. MASH minns jag oerhört starkt, men signaturen som spöar de alla, signaturen jag fortfarande kan i stort sett utantill, signaturen som tar mig tillbaka till när jag var liten, är given.
"Hill Street Blues".
Den har en nästan lugnande effekt på mig. Jag vet inte varför. Jag minns hur den där garagedörren gick upp och pianoslingan började spela. Hur polisbilarna slirade runt i snömodden. Hur man satt hemma i soffan och tittade på dem allihop - Belker, Bobby Hill och Renko. För mig är "Spanarna På Hill Street" barndom, minnen och trygghet.
Vilken är din?
"Hill Street Blues".
Den har en nästan lugnande effekt på mig. Jag vet inte varför. Jag minns hur den där garagedörren gick upp och pianoslingan började spela. Hur polisbilarna slirade runt i snömodden. Hur man satt hemma i soffan och tittade på dem allihop - Belker, Bobby Hill och Renko. För mig är "Spanarna På Hill Street" barndom, minnen och trygghet.
Vilken är din?
skrev Silverfisken klockan 20:39
72 Comments:
denna är pinsam, men signe, eric clapton. den är så gay och truddeluttig och vilka minnen sen.
ja, och sex and candy, marcy playground. jag minns den som komp till långfil, mycket märkligt.
soundtrack till livet däremot... det är så svårt. förmodligen time out of mind.
Det fanns en bild i Hill STreet introt då det toksnö-slaskade och en mamma och sitt barn trotsade motvinden på trottoaren för att börja en ny dag, jag tänker ibland på den känslan på vintrarna.
Viktigast för mig:
- Musik
Massive Attack, Stone Roses, Leftfield, Jesus and Mary chain etc
- TV-intromusik
Mowhahaaa, otroligt, men faktiskt "Miss Marple" samt "Hem till gården" (såg just den knappt, men är en sucker för oboe, klarinett och anglofila prylar...), NYPD Blue är också grym!
Jag haller med dig, "Spanarna pa Hillstreet" väcker verkligen barndomsminnen till liv. Vidare tycker jag om musiken och inledningen till "Lilla huset pa prarien" och musiken till "Vi i femman".
Jag älskar TV-nostalgi! Det bästa av allt var Razzel, en helkväll med "Uppdrag i Singapore" mm.
Eurovisionens truddelutt innan varje tävling Stenmarck körde, när vi såg den i klassrummet visste man att det var dags för magi på burken.
Jag fann mig själv sittande igår spelandes ledmotivet till Sverker Olofssons PLUS igår, mycket märkligt...
West Wing, utan tvekan. Men det är nog för att dialogen (från de Sorking-skrivna avsnitten) var så utomjordiskt bra...
Jag upplevde Twin peaks som att de första två avsnitten var de enda som INTE spårade ur...
Sant & Sånt-signaturen med en skogstokig (bokstavligt talat) Staffan Ling.
Jag är så pinsamt cheesy att jag säger Sjunde himlen - brukade sjunga med tillsammans med småsystrarna när jag fortfarande bodde hemma - och nu får det mig alltid att sakna den tiden.
"Hem till gården", jag kan fortfarande bli väckt mitt i natten och nynna den som ett rinnande vatten.
Sen är Dallas-signaturen lördagkväll i soffan med mamma, pyjamas, glass med strössel.
Musik från när jag var riktigt liten är pappas Tom Petty, Dylan och Dubliners, mamma stod för Eurythmics och Animals. The Loving Spoonful! Ah, vilket band...
Sen får jag extrema tonårsvibbar av Nevermind skivan (åh vad jag grät när Cobain dog) och Beverly Hills 90210 signaturen.
Men hallå? MacGyver såklart! Vilken karl, jag säger då det..
Hm.... är det ingen som tänker på "dagens boktips"? Eller den där sagostunden från 70/80-talet när tecknade barn och en drake flög iväg i en resväska....
Hm.... Oki, jag fastnade i tidig barndom. :)
Rederiet!! Nu känner jag ju att jag är ett decenium yngre än alla andra eftersom jag inte sett många av de programm ni nämner och ni var kanske inte barn när Rederiet var stort men det var jag! Åh vad det var spännande...
Varuhuset omg
http://www.geocities.com/TelevisionCity/Lot/4907/sounds/hsb_theme.wav
Vetefan om lukten verkligen ÄR det starkaste förnimmelsesinnet....
gilmore girls "where you lead".
hem till gården är skön.
Konstigt nog studsar signaturen till Fablernas Värld upp då och då, Minns inte mycket av programmen egentligen, bara den där självbelåtna ugglan på grenen och nån varg vid namn Penti eller liknande. Men låten minns jag.
Annars är ju Baretta-låten överlägsen genom alla tider i min TV Theme-bok.
Jag inser att jag kanske haft en lite märklig barndom...minns inte just nån signaturmelodi sådär...men signaturen till Familjen Macahan är för mig trygghet o fredagkvällsmys, fast jag har för mig att den gick himla sent, fast jag satt uppe ändå..Minns så väl hur det var i början när man liksom flyg igenom canyons och berg o såg hela vidderna ...detta var ju långt innan man kunde gå på Universeum o uppleva liknande..
Spänning,humor, action, tragedi och så snyggingen Luke förståss...Bästa tv-serie vad jag kan minnas...
Ledmotivet till pluton b vietnam. alltså paint it black med rolling stones var det första som fastnade. Det gjorde det redan innan jag visste vilka rolling stones var... tycker fortfarande att det suger i kroppen då man hör låten även om serien inte är mycket att hänga i julgranen...
Alias Smith and Jones är det tidigaste jag minns (http://www.asjscenes.com/sounds/theme.wav)
Kunde den helt utantill då, nu måste jag ha lite backup....
Dallassignaturen är given såklart! Och jag minns såklart boktipset och draken som flög i väg i resväskan som anonym nämnde.
Ja, just d, Dr Snuggles, underbart!
Andy Pandy tror jag.... men så är jag 52 också. :-D
SIX FEET UNDER
"Doktorn kan komma", och "En röst i natten". Trygghet med mamma i soffan.
“Hem till gården”.
Någon som minns Onedinlinjen? Vet knappt hur signaturen går men den var det första jag kom att tänka på...
Gladast tror jag jag blir när jag tänker på låten till Bröderna Cartwright..
Ahhh..Onedinlinjen. Signaturen paminde om Greensleves. Vilka sommarlovsminnen.
Six feet under. Vinjetten är råsnygg och intelligent. Och pianoslingan helt oöverslätbar.
Oh, och kommer ni ihåg PS I love you? Jag minns ingenting av serien, men låten sitter kvar...
"Varuhuset" var min stora favorit, tyckte det var såååå spännande. Skulle vara intressant att se ett avsnitt idag och kolla hur det har åldrats.
Hill street blues är svårslagen men en stark kandidat tycker jag att theme låten till Familjen Macahan är, eller "How The West Was Won" som den hette egentligen.
Jag måste nog säga att "Dallas" som jag har starkast minnen av som relativt ung. Men jag har aldrig varit så arg som när Bobby plockades tillbaka in i serien efter att ha blivit dödad.
Boktipset! Jag är till och med omdöpt efter det programmet. Ninna...
Doktorn kan komma, Varuhuset, Falcon Crest, Kryzz, McGyver, sen en serie som gick kring '90 nångång som hette "PS: I love you", men den är det bara jag som minns tror jag. Sen diggade jag även "Tracys hämnd" väldigt skarpt. Men det var ju en miniserie.
Ok, kommer inte ihåg signaturmelodin till "Spanarna.." men jag och min pappa hade en grej när programmet började. Det visades säkert ganska sent på kvällen så jag såg bara halva program om ens det. Iaf. Vi gissade tiden, alltså tiden på "Spanarnas" morgonmöte så som programmet alltid började - var det 6.58, 7.03 eller kanske 6.54? Närmast gissning vann...ingenting såklart men ändå...sedärja en liten nostalgitripp :)
Kommer ni ihåg den här melodin ninnananinnanana...boktipset!
Alla redan nämnda men utan rangordning:
Falcon Crest (såg det alltid med mamma), Spanarna (mamma igen), Familjen Macahan (hela familjens veckohöjdpunkt), Twin Peaks (ahhh vad rädd jag var, men min syster vågar fortfarande inte ens titta på LP-skivans omslag), Alias Smith and Jones (lektes alltid hemma, jag var Alias Smith och min kompis And Jones), Onedinlinjen (jag ville bli sjöman), Baretta (fortfarande riktigt bra)
Jag har redan bloggat om Hill Street, en jag sade ungefär samma sak, så jag har inget att klaga på ;)
selen, jeg er superhappy etter å ha vært hos tammy, hun syntes håret ble beautiful. hun er en sweetheart asså!
DeeDee
CSI: New York gillar jag.
Annars är ju MacGyver helt klart en favorit. Min barndomsidol (eller vadå barndom, han är fortfarande min idol!).
Typiskt, glömde ju Dallas! =D
Amazing, DD amazing...
P.S.I. Luv U, oj, den minns jag också. Hade för mig att Connie Sellecca var med, kollade på IMDb och hade rätt. Ruskigt, för serien var rätt dålig minns jag.
Lagens Änglar, MacGyver. Airwolf också! Jake & The Fatman.
Cheers eller Skål som programmet, hette på svenska. "Some times you wanna go, where everybody knows your name, and they allways glad you came...". Blir inte bättre än så. http://www.angelfire.com/ny2/televisioncity/cheerssong.html
håller med g om cheers! och självklart mitt favoritprogram "mirror mirror".."
Alfons Åberg.
Favoriten blir nog låten "Runaway" av Del Shannon som var signaturen till TV-serien Crime Story (1986-1988).
Shannon knaprade Prozac och sköt sig själv i huvudet 1990. Så kan det gå...
Jag har den på en samlings-CD med en massa udda nedladdade låtar... ääälskar det pianot! *ler brett*
Balt, Baltasar, Balt, Baltasar - Baltasaaar! *hihi*
Miami Vice naturligtvis. Ingen slår Jan Hammer.
Håller helt med dig om känslan man får av HSB men måste ändå svara att för mig är det nog första vändan med Macahan som är sitta-i-soffan-som-barn-känsla.
Schysst! Snacka om Nostalgi tripp! Tack allihop!
Balthazaar :) Haha! Draken i väskan (ninidajninidajninidadadadada!)Fablernas Värld!
Jag minns även Björnes Magasin med värme, fast jag var ganska gammal när det gick...
Kram!
Det här kommer låta helt galet men Love boat! Den gick som eftermiddags program under tre väldigt stormiga tonår ( läs högstadiet) och blev ett avbrott i ilskan efter skolan. Har ett speciellt förhållande till just Love Boat... pinsamt
ÅÅÅÅHHH, JAAA, "Kung Markatta", den var ju GRYM!
Animerad japansk, flyga runt bland molnen decennier innan "Hidden dragon..."
"Tales of the unexpected"! 2a kommer nog Snobbar som jobbar, stilig grafik + perfekt musik till. Just nu kommer jag inte på något som är lika bra.. bättre förr?
Jag tror inte att den hette just "Kung markatta" men my god vad grym den var. Den dök ju upp på TV lite random så där (jag tror inte att det var en serie, snarare en liten film), men jag minns att man längtade ihjäl sig.
McGyver,helt klart
Cheers sa klart, blir fortfarande lite glad och far myskanslor nar den spelas
nip/tuck... kanske inte den behagligaste, men den smartaste och mest genomtänkta
Ptja, MASH, Macahan, Boktipset och konstigt nog Trasdockorna var de första som slank upp i skallen.
De signaturer som ger klart mest förnimmelser av barndom och trygghet är nog A-team, Airwolf och Mcgyver. Varje dag efter skolan, men en kopp varm choklad och limpmacka.
Nuförtiden är det nog Sopranos och ev. The O.C. som är bäst.
Utan inbördes rangordning, listar jag följande:
Airwolf
Miami Vice
Beppes Godnattstund
En Röst i Natten
Hill Street Blues
och slutligen, och fråga mig inte varför...Ducktales! "Ååeeoo flygplan! Ååeeoo flygplan! Luftens hjältar hela dan..."
Fy fan va skadad man är :(
Blancaflor - även jag får frossbrytningar av ledmotivet till Onedinlinjen. Det är en svit ur Khachaturians balett "Spartacus" om du vill återuppleva den. Det är lustigt, för för mig har den snutten en så tydlig maritim anknytning - men det måste vara serien som har format min bild av den. Det var liksom stråkar först som stegrades och sen kom det in blåsare som svarade - tududUUUU (mwap, mwap)tududUUUUUU... Iiiiih! *ståpäls*
Ack ja. Själv var jag rädd för Mupparna, men ledmotivet till Trolltider gör mig glad.
När Radioteatern körde Agnes Cecilia som sommarlovsföljetong och använde "Timmarnas Dans" som intro blev livet otäckt. Jag fick faktiskt panikångest av Timmarnas Dans i flera år efter det - till och med som "Brev från Kollonien" med Cornelis.
Baltasar =)
över huvud taget tittar jag inte ofta på Tv, det får mig att tänka på allt jag borde göra istället för det. Däremot finns det ett program som jag på senaste tiden inte har kunnat leva utan (och en bok också). Gamla inspelade Vi på Saltkråkan-program. Dålig bild är det, och några program fattas. Men det lugnar mig, och jag börjar drömma om röda hus i skärgården med saltstänk i luften. Ja, det är en serie för barn. Och jag är 18 år. I don't care. Den är underbar. Och om du kan få tag på boken, läs :)
kfs - tror den hette apkungen. vackra animationer och riktigt grym asiatisk musik.
har för mig att den gick rätt regelbundet, knutet till någon helg typ påsk eller nyår.
mina starkaste är falcon crest och hill street blues. hörde som liten endast melodierna genom en glipa i min halvstängda sovrumsdörr och musiken spred ett magiskt skimmer över de då ouppnåeliga serierna
tre kronor ju! när jag var liten ville jag alltid bo i mälarviken..
Måste säga Vänner (trots att den blev lite tråkig efter 10 säsonger) eftersom det är den serie man följde mest.
Men för tillfället är jag barnsligt förtjust i signaturen till Grey's atonomy men det kan vara för att serien är superb, låten kanske inte ens är bra?!
Tveklöst introt till "Lilla huset på prärien" med Laura Ingalls i flätor som springer i sädesfälten.
Gilmore Girls... Pirar till i kroppen sen blir jag så där mysig i kroppen som jag blir när jag tittar nedkrupen i sängen... Min heliga stund, den får någon absolut sjunga för mig. Går Jag tillbaks några år så sitter Cheers låten fast det finns inga känslor fastnaglade till den. Barndomen då... hmmm myrornas flöjttjut i "Fem myror är fler än fyra elefanter" Eller Boktipsets Ninna ninna ninnana sitter som bärget även om ingaen av de två sistnämda är säkillt bra så sitter de där...
En favorit signatur jag däremot hade som liten var Doktor Krall, den blir jag glad av fortfarande. Men då den inte spelars får jag nynna själv, rätt patetiskt faktiskt "Små sjuka råttor, hästar och kaniner får hjälp av en viss doktor Krall. Förkylda paddor kan få smådjursmedicin och goda råd av Rolf."
Hill Street Blues är ngt i särklass, men jag har ett ännu tidigare minne som dyker upp titt som tätt. Med risk för att avslöja min aktningsvärda ålder så nynnar jag "Titta, kom och titta. Kom sätt Dig här hos oss..." och så dök John Blund upp. Med Lennart Svahns röst. Och allt blev tryggt, lugnt och nattdags....
Här är en grym som ni missat: "Snobbar som jobbar" (århundradets töntigaste namn) eller "The persuaders" som den egentligen hette. Med Roger Moore och Tony Curtis. När jag var i åtta-, nio-årsåldern samlade jag på signaturmelodier på min lilla bandspelare. Sveriges Magasin, TV-nytt, Onedinlinjen, Fablernas Värld, Boktipset. You name it. Sedan hade jag frågesport på mina barnkalas. Gissa vem som vann...
Skicka en kommentar
<< Home