Textremsan, go home!

När jag flyttade hit tittade jag ganska mycket på TV. Man lär sig oerhört mycket om ett land - och om språket - genom att se och lyssna på TV. Och även om min engelska var bra fick jag kämpa med att hänga med utan textremsa. Jag tror att det helt enkelt handlar om gammal vana. Vi svenskar är så oerhört vana att ha den där textremsan som stödhjul. Och australisk engelska är inte den mest artikulerade kan jag meddela. Så jag tappade en del i början.

Efter ett tag började jag dock höra nyanserna i språket. Det är en märklig upplevelse att lära sig ett språk man trodde man redan kunde. Jag lyssnade länge på hur speciellt unga australier uttalar ordet "know" till exempel. Det uttalas nämligen inte alls som vi har lärt oss. Efter ett tag insåg jag att de uttalar det ungefär som tyskarnas "neu", men inte exakt.

Därefter snappade jag upp ord efter ord. Det australiska språket börjar sakta bli mitt. Jag använder dagligen uttryck som "I reckon" och självklart, självklart, självklart säger jag "mate" till allt och alla. Jag är van att bli bemött "love" av damen i slakteriet och att taxichaffisarna säger "have a great night, mate" när man kliver ur. Att vara trevlig är en del av det australiska sättet. Det är inte tomma artighetsfraser.

Det är Australien, kort och gott.