Vilka är det som går och går utan att komma till dörren?
Att springa på ett gammalt engångsragg på stan är pinsamt nog som det är.
Vi var fulla, du slickade mig i örat, jag bet dig lite för hårt i bröstvårtan och behöll ena strumpan på.
Tänker man.
Hej, hej. Kul att ses igen. Jag måste nog springa. Vi ses!
Säger man.
Varför någon skulle vilja dra ut på det i 81 minuter övergår mitt förstånd. Men det är precis vad skaparna av "Before Sunset" har gjort.
Denna outhärdligt innehållslösa film är konstruerad runt återföreningen av två karaktärer. Och visst, att titta på Julie Delpy och Ethan Hawke non-stop i en och en halv timme låter kalas på papperet. Heck, jag hade nog stannat i 81 minuter om jag stött på Julie Delpy på stan efter en svettig one nighter. Det låter bra. På papperet.
Idén är att de delat en passionerad natt tillsammans (fuck you, Ethan) för ett antal år sedan (i Before Sunrise), när de - som av en händelse - stöter på varandra igen i Paris.
Om de gör det för att kunna gå vidare eller för att få snabbligga lite igen vet jag inte, men de inleder i alla fall den längsta och mest banala konversation världshistorien någonsin skådat. Tiden går nästan baklänges. Just den effekten hade skänkt åtminstone något intressant till filmen, men sån tur har vi inte, konversationen är allt vi får se. Det är lika actionpackat som text-tv.
Allt jag önskar är att de låtsats att de inte såg varandra i förstaläget.
Så som varje respektabel människa hade gjort.
Oj fan, där är hon som höll på att bita av mig öronsnibben.
Titta på skorna.
Gå vidare.
Hur jävla svårt kan det vara?
Vi var fulla, du slickade mig i örat, jag bet dig lite för hårt i bröstvårtan och behöll ena strumpan på.
Tänker man.
Hej, hej. Kul att ses igen. Jag måste nog springa. Vi ses!
Säger man.
Varför någon skulle vilja dra ut på det i 81 minuter övergår mitt förstånd. Men det är precis vad skaparna av "Before Sunset" har gjort.
Denna outhärdligt innehållslösa film är konstruerad runt återföreningen av två karaktärer. Och visst, att titta på Julie Delpy och Ethan Hawke non-stop i en och en halv timme låter kalas på papperet. Heck, jag hade nog stannat i 81 minuter om jag stött på Julie Delpy på stan efter en svettig one nighter. Det låter bra. På papperet.
Idén är att de delat en passionerad natt tillsammans (fuck you, Ethan) för ett antal år sedan (i Before Sunrise), när de - som av en händelse - stöter på varandra igen i Paris.
Om de gör det för att kunna gå vidare eller för att få snabbligga lite igen vet jag inte, men de inleder i alla fall den längsta och mest banala konversation världshistorien någonsin skådat. Tiden går nästan baklänges. Just den effekten hade skänkt åtminstone något intressant till filmen, men sån tur har vi inte, konversationen är allt vi får se. Det är lika actionpackat som text-tv.
Allt jag önskar är att de låtsats att de inte såg varandra i förstaläget.
Så som varje respektabel människa hade gjort.
Oj fan, där är hon som höll på att bita av mig öronsnibben.
Titta på skorna.
Gå vidare.
Hur jävla svårt kan det vara?
skrev Silverfisken klockan 10:42
35 Comments:
Jag tyckte den var ratt bra nar jag sag den...
Tänker nu på en sommardag förra året, eller var det vinterdag. Gick på Söder, mötte två killar varav den ene var ett exragg från ett år tidigare eller nåt. However. Vi gick emot varandra på trottoaren lite panikartat eftersom vi inte hade någonstans att ta vägen, inga butiker att smita in i. Han hade en kompis att snacka med i alla fall - medan vi gick emot det oundvikliga "Hej" "Hej" "Hur är läget?" "Bara fint" "Ok, vi ses" "Ja, hej". 81 minuter frivilligt? You're kidding.
Om du hade varit hemma så hade du kunnat se första filmen (Before Sunrise)på tv i går (måndag) kväll.. Har du koll på tv-tablån här hemma eller var det bara ren slump?!
Filmen är urusel. Inte ens lite äkta hångel. Totalt ovärd att se om man sett den första där förväntningarna stiger som vattnet i Arno.
anonymous: ha, ha, nej, det hade ingen aning om.
Men oj var ska jag börja....
Har ni ingen inlevelse alls?
Filmen handlar ju om förväntningar...att ångra saker man aldrig gjorde och få chansen att rätta till dem. Att genom (enligt er mening) pinsam konversation försöka luska reda på om den andra personen också vill offra all trygghet/familj, utan att tappa ansiktet.
Den handlar ju inte om två människor som inget hellre vill än att slippa ifrån varandras sällskap. Som påpekats...det vore ju rätt värdelöst.
Ethan? Är det du? Kan du svenska?
Jag tycker iaf att filmen är underskattad. Som föregående anonyma författare skriver handlar det om förväntningar mm. Tyckte faktiskt tom att den var charmigt romatisk på något vis. Men till min fråga. Hade dom verkligen sex med varandra i before sunrise? Det kommer jag verkligen inte ihåg, känns mera som en efterhandskonstruktion. Hade ju varit coolare om dom hade hållit på sig i alla dessa år. Eller? =)
Hade ett Sunset,Sunrice maraton för ett tag sedan. Har vi inte alla träffat någon som vi undrar hur det hade fortsatt..hur det skulle vara att mötas igen..osv.
Nån som dröjt sig kvar.Inuti.Kärlek som känns.
Konversationen de har fungerar också extremt bra för att få ragg(gör en copycat vetja)..
Jag tycker det är begåvat att kunna gör en bra film som baseras på en enda lång dialog. Måste man verkligen ha action hela tiden?
Det är intressant att ni gillar den. Jag tyckte den var ohyggligt kass. Det handlar dock inte om inlevelseproblem, det trodde jag den här bloggen bevisat.
Och en film behöver inte vara actionpackad. Ni läser det jag skrivit alldeles för bokstavligt. Jag älskar en bra dialogfilm. Den här dialogen var dock inte bra i mina ögon.
Jag tyckte helt enkelt den var riktigt usel.
Alla tycker olika.
Och jag vet att filmen fick bra recensioner. Jag fattade ingenting (av dem). Det blir kul just därför. Jag skrattade faktiskt högt efteråt. Kanske hade jag en dålig dag. Eller så hade alla andra det.
;-)
Den här bloggen är helt klart den absolut roligaste man kan läsa! Och om man inte nöjer sig med det är det ju bara att läsa alla kommentarerna... Jag sitter bara och ler!
Lustig att du tar upp dessa filmer. Jag o min fru hyrde dem bada for tva veckor sedan, sag den forsta samma kvall.
Den var kass!
Kraften att vilja se den andra infinner sig inte riktigt. Sa nu ligger bade Sunrise och Sunset pa vart soffbord och vantar pa att bli tillbakaburna till VideoEZY, och en saftig forseningsbot.
Jag kan bara inte forma mig till att lamna tillbaka en hyrfilm jag inte sett, det har aldrig hant forut.
Det konstiga ar att jag brukar gilla "pratiga" filmer. Jag gillar verkligen Whit Stilmans Barcelona och Last Days of Disco. Tva filmer i samma stil som Sol-filmerna. Skillnaden ar kanske att dialogen i de sistnamnda kanns otroligt krystad.
Anyways, snart dags att ga hemat.
Jag GILLADE den första, Johan. Just därför blev jag lite putt när jag såg den andra. Så nu MÅSTE du ju se den för att jämföra.
fan tack!
nu slipper jag slösa pengar på en skitrulle ;)
Det här hör ju verkligen inte hit, men jag bara måste fråga...hur fick du jobb i Australien? Jag är ny läsare och du har säkert redan redogjort hur detta gick till en gång i tiden, men skriv det gärna en gång till....tack å det varmaste!!!
Jag har sett den 3 gånger =D
fisken, du suger :) jag älskar båda de där filmerna! fattar du inte, det var ju så mycket MEEER än så :P
Philip K. Dick (Blade Runner) har skrivit en bok där tiden går baklänges, läs den inte!
Hej, läst utan att kommentera hitills, men nu måste jag bara säga, tack, för mycket bra läsning.
//Nat
med tanke på vad alla har skrivit så kanske man borde ta och se de båda filmerna? det verkar ju uppenbarligen som om alla har en åsikt om dem, även om det är antingen älska eller hata. nu blir man ju lite off i diskussionen :)
Jag håller med om att den första filmen är bättre. Blev ändå besviken på den här andra, och på slutet sedan.
Tack, tack, tack! Tur att det är fler med god smak (självgod, javisst) som tyckte den var för hemsk. Jag såg och gillade första filmen när det begav sig, den hade nåt magiskt. Så kommer den här stolpiga rullen med alla amerikanska europa-kultur-komplex som finns och gör att det knottrar på huden för man skäms så mycket för dialogen och för att man vältrar sig i franska idylla-miljöer. ALLT utspelar sig i en klyscha. Och slutar med ett "Jaha...".
P R E T A N T I Ö S
Så jag var flabbergasted av goda recensioner och års-bästa listor. Jag tror de andra hade en dålig dag.
Andra filmen har ett askasst slut. Tänk om den hade slutat med slutrepliken i China blue(Orginaltitel "Crimes of passion").Då hade den varit intressant igen...
Before Sunrise är underbar, en av mina favoriter faktiskt.
Before Sunset var ok, inte mer. Men är det inte ofta så med uppföljare över lag?
dom springer inte alls på varandra bara av en händelse! hon går ju till det där bokcaféet för att träffa honom eftersom han just skrivit en bok om deras passionerade natt tio år tidigare! det var ment to be, ingen one-nighter!!
Ny uppföljare:
Han stannade till lunch tackade för kaffet(tea)och tog nästa flyg hem...FÖR ATT SKRIVA ÄNNU EN BOK!!!
Om omöjlig kärlek,snyft,snyft..
Uppenbarligen helt fel film att inte gilla på den här bloggen. Tur att jag känner killen som grundade den.
Uppföljare som görs för att orginalet var bra blir alltid ruggigt kassa. Därför vågar jag inte se den.. Before sunrise var ju faktiskt bra. Punk.
Den första filmen tyckte jag mycket om men mina inälvor (som oftast har rätt) anade att uppföljaren skulle va en besvikelse så jag har låtit bli att se den. Fast jag måste nästan se den nu så jag kan simma mot strömmen och hylla den eller nåt... eller kanske inte.
Jisses... fattar ni att jag nu bara är tvungen att tanka hem inte bara 1 film utan 2?
2 filmer som jag överhuvudtaget inte tidigare hade någon som helst funderingar på att se =)
/who
Klart man blir besviken på den andra filmen när den första lämnade ett så härligt ovisst hål efter sig. Lite utrymme för egna tolkningar, fantasier och fasor. Det klokaste hade förstås varit att lämna det så, men jag kunde inte låta bli att se den andra filmen ändå. Och den gjorde ju inget jätteintryck precis.
Jag såg den första filmen och kan inte minnas att den lämnade några särskilda intryck hos mig. Kanske var jag för ung...me don't know. Men andra filmen, jag gillade den! Jag tyckte att det fanns en spark mellan dem och att slutet var skönt fritt att tolka själv. Det är en lågbudget film och visst märks det, kanske är dialogen lite träig, men det faktum att de åkte tillbaka efter 10 år för att träffas igen, ROMANTIKEN! människor, ROMANTIKEN! Jag gillart.
ja men min första tanke är att de faktiskt är förälskade i varandra, till att vandra vidare: har du varit förälskad mister fisk?
Skicka en kommentar
<< Home