Att komma hem ska vara en schlager
Mitt i natten på min flygresa mellan Melbourne och Singapore började jag storgrina. I mörkret någonstans över Borneo satt jag och hulkade okontrollerat åt Kaj Pollaks "Så som i himmelen". Jag blev förbannad på mig själv. Som en trulig skolpojke torkade jag ilsket bort tårarna med tröjärmen. Hade jag kunnat sparka hårt på något hade jag gjort det. Mest för att jag inte förstod varför jag satt och bölade. Kanske var min resa hem till Sverige jobbigare än jag förstått. För så bra var han ju inte, Mikael Nyqvist. Men grinade gjorde jag. Åt något. Kanske för att filmen handlar om att komma hem, om att finna glädjen igen. Jag kände nog igen mig i det där. Jag visste inte hur det skulle kännas att landa i Sverige och Stockholm. Till slut orkade jag inte ens torka tårarna utan lät dem rinna ner för kinderna och tröjan. Flygvärdinnorna kom förbi och frågade om allt var som det skulle. Var det något de kunde göra?
"No, I'm fine, i'm going home. I'm going home.", svarade jag snorigt.
Och på skärmen dirigerade Mikael på som om inget hänt.
Always For You - The Album Leaf
"No, I'm fine, i'm going home. I'm going home.", svarade jag snorigt.
Och på skärmen dirigerade Mikael på som om inget hänt.
Always For You - The Album Leaf
skrev Silverfisken klockan 11:09
21 Comments:
Kay Pollack ar ond bortom dina varsta farhagor. Bojkotta allt som har med honom att gora eller varlden som vi kanner den kommer ga under.
I'm going home...hmm,mmm är väl så Sverige är alltid att "komma hem"
Nu blev jag också tårögd.
Tror jag också grät till den filmen, men jag har inget minne av att jag tyckte den var bra.
Jag och mina arbetskamrater var för flera år sen på en föreläsning med Kaj Pollack, kvinnorna på arbetsplatsen blev otroligt fachinerade av det Pollack sa och det blev nästan lite läskigt. I flera veckor kunde man hör..."men minns vad Kaj Pollack sa"...
Med risk för att det låter allt för smörigt så måste jag erkänna att det du skrev fick mig att tänka på "Kristina från Duvemåla", när Helen Sjöholm sjunger "...hemma, var ligger det nånstans...". Ja, jag vet också hur det känns när man är på väg tillbaka till Sverige efter en längre tid utomlands. Och jag tror faktiskt att den där känslan till viss del kommer av att man inte riktigt vet var man hör hemma för stunden. Är man verkligen på väg hem bara för att man åker tillbaka till det ställe man kommer från från första början eller åker man hemifrån eftersom hemma faktiskt är den ålats där man lever, jobbar och bor just nu. Men du Jonas... Man kan känna sig hemma på mer än ett ställe och då är man alltid på väg hem hur man än gör. Ganska skön tanke tycker jag!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Du jonas.. Hur skriver du å ä och ö där nere? Sis och jag diskuterade och jag måste få rätt. Laptop medtagen från sverige eller bara ett svenskt tangentbord? Vad jag gör annars på fritiden? Inte mycket.
Love your blog by the way
+´00+0+09+
Faan jag är så glad för de människor som är kapabla att gråta. Sjäv måste jag planera in gråt, och sedan tvinga mig att gråta, men när det väl kommer finns det så mycket uppdämmt att jag kan hålla på i flera timmar.
Tack kay
Rörande. :) Välkommen hem. Vad ska du göra under hösten då?
malin: jag har min australiska laptop med mig. den har inte å, ä eller ö, men den är inställd att reagera som ett svenskt tangentbord, dvs när jag trycker på ":" så blir det ett ö eftersom det är där den bokstaven sitter i mitt huvud. Det går jättebra med de tecken jag präntat in i bakhuvudet, men blir jobbigare när jag måste prova mig fram för att hitta andra.
Odysseus, meanwhile,
Awoke from sleep in his ancestral land
And did not recognize it. He had been gone so long,
And Pallas Athena had spread haze all around.
The goddess wanted to explain things to him,
And to disguise him, so that his wife and dear ones
Would not know who he was until he had made
The arrogant suitors pay for their outrage.
So everything on Ithaca now looked different
To its lord—the winding trails, the harbors,
The towering rocks and the trees. Odysseus
Sprang to his feet and gazed at his homeland.
He groaned, smacked his thighs with his hands,
And in a voice choked with tears, said:
"What land have I come to now? Who knows
What kind of people live here—lawless savages,
Or godfearing men who take kindly to strangers?
Where am I going to take all these things? Where
Am I going to go myself?"
varma hälsningar
C
(ocksa i exil sedan manga ar)
Men visst fan är det laddat att åka hem är man har varit borta en längre period. Å att sitta och kolla på "Så som i himmelen" på väg hem är som att be om det. För även om filmen inte är SÅÅÅ bra och laddad så triggar den ändå den där åka-hem-klumpen som man har där i mag/bröst -trakten någonstans
Välkommen hem BTW!
Jag är redan tillbaka i Melbourne
På tal om rubriken, så är Per Hagmans bok en ren poetisk läsglädje.
fan nu börja jag böla!
Så som i himmelen är en bra film. En vilsen själ som hittar hem, det är sorgligt och lyckligt på samma gång.
Blev det nån allsång på debaser för din del då?
hmm.. hur skrev du : nu då?
Påminner mig om hur det kändes första året efter man hade flyttat hemifrån för att Studera På Annan Ort och åkte hem till föräldrarna då och då. På vägen ner trodde man alltid att man var på väg hem, bara för att när man väl var där upptäcka att man var mer borta än nånsin.
Efter några vändor runt landet och 6 år i Stockholm tänker jag fortfarande på Skåne som hemma och tar för givet att jag nån gång (när jag blir stor) kommer att flytta tillbaka, men jag kan inte komma på ett enda ställe i Skåne som jag skulle vilja bo på...
välkommen tillbaka ska man kanske säga.... Sommaren har varit liiite trisdt i bloggvärlden utan dig, hoppas du är nöjd med dina resor....
Jag vet precis hur du känner.
Var hemma i Sverige i Juli under 2 veckor, träffade vänner och familj.
Att sedan åka tillbaka "hem" var verkligen jobbigt, men inte förrän jag hade åkt till jobbet på morgonen och insåg hur bra jag verkligen hade haft det.
Åkte till IKEA den helgen, nåt som är bra mot hemlängtan.
Skicka en kommentar
<< Home