Tyst tar jag del
Genom era kommentarer öppnar sig nya världar. Eller i många fall gamla. Jag klickar mig vidare till bloggar som handlar om saker jag inte själv har upplevt eller saker jag själv gått igenom för många år sedan. Sommarlov. Mamma köper ett par nya skor till mig. Åhh, vad jag är trött på Micke. Igår knullade jag med mitt ex. Igen. Jag minns hur det är att vara 16, 19 och 24. Jag upplever hur det kan vara att vara 42 och ha katt i en lägenhet i Orsa.
På samma sätt som jag bjuder in folk till den cirkus som heter Jonas så sitter jag och smyger i hörnen hos folk jag aldrig känt. Jag tar del av liv och död, kärlek och misslyckanden. Jag tittar på modebloggar, men ser sällan kläder utan ögon, väggar, saker runt omkring. Vad är det som sägs? Vad är det som inte sägs? Hade vi tyckt om varandra om vi setts? Hade vi överhuvudtaget sett varandra?
Jag förstår inte hur man inte kan älska bloggar.
Bloggar som vågar.
Släpper in.
Blottar något.
På samma sätt som jag bjuder in folk till den cirkus som heter Jonas så sitter jag och smyger i hörnen hos folk jag aldrig känt. Jag tar del av liv och död, kärlek och misslyckanden. Jag tittar på modebloggar, men ser sällan kläder utan ögon, väggar, saker runt omkring. Vad är det som sägs? Vad är det som inte sägs? Hade vi tyckt om varandra om vi setts? Hade vi överhuvudtaget sett varandra?
Jag förstår inte hur man inte kan älska bloggar.
Bloggar som vågar.
Släpper in.
Blottar något.
skrev Silverfisken klockan 22:35
33 Comments:
Det är det som är charmen. Den obotliga längtan efter att få läsa andras tankar och ta del av andras liv....fast ändå inte...
Sandra: Du gör vardagen vacker
Exakt. Jag är helt förälskad i hela internet för alla bloggar.
bra skrivet, igen. det är nog av samma anledning alla läser din blogg. det är lite hemligt och anonymt, trots att det kan vara så utlämnande.
bloggosfären är fantastisk...
Det är ju det som är det underbara med bloggar. Alla dessa liv och människoöden man får ta del av.
Den beryktade bloggdöden drabbar nog mest bara dem som betraktar bloggen som en dagbok. Att läsa en blogg är som att tjuvkika i en dagbok som ligger under någons huvudkudde och sedan tala om det för personen i fråga, samt ha kommentarer om ditt och datt i personens liv.
Jag är en smygare. Men sällan vågar jag kommentera någons blogg. Vill bara ta del om det som står, inte lämna egna åsikter på det. Jag njuter bara av att få ta del av andra människors liv. Förstår inte riktigt hur man kan reagera så starkt på en blogg att man utrycker starka åsikter för eller emot en blogg. Missförstå mig rätt, jag kan känna starka känslor för en blogg. Men jag skulle nog hålla det för mig själv om det inte var något riktigt positivt jag hade att säga.
Och jag som känner att jag knappt orkar läsa bloggar längre.
Konstiga jag.
Håller med. Och hur kan man inte blogga? Visa vem man är (eller inte) utan att folk bryr sig men ändå håller med. Aah, ljuva bloggvärld.
Det är en spännande värld. Jag gillar den här bloggen, very much.
jag läser också många, har ett par favoriter, kommenterar om någon träffar rätt. ett tips om du behöver fler:
http://skyscraperofprocrastination.wordpress.com/
så.bra.
Visst är det underbart att läsa bloggar. Hittar nya favoriter hela tiden. Problemet är bara att få tiden att räcka till så jag hinner läsa alla. Men det är ju ett lyxproblem :)
hum. utomordentlig beskrivning av sötman av bloggar. Det är en grym och hänsynslös förälskelse, att läsa bloggar.
ett begär.
^^
Det är väl därför det har blivit en sån stor grej, för att det finns folk bakom skärmen som lägger ut sitt liv för oss. För att vi kan känna igen oss, eller få insikt hur det är att vara någon annan...
Bloggar är fantastiska. Det är underbart att titta in i andras människors liv. På vissa bloggar vet man aldrig vad som väntar en. Det kan vara en mening. Det kan vara två vackra foton. Det kan vara en helt vanlig vardagsbetraktelse som fängslar en. Det kan vara en reseskildring. Ett recept. You name it.
När ensamheten tagit överhanden, och inte ens någon av Moz textrader hjälper, då känns det tryggt att veta var ni finns.
jag blottar mig som faan! o visst du har säkert hört det tusen gånger innan men, hey du skriver bra o jag gillar det.
Jag håller med dig. I bloggarnas värld kan man ta sig in vart man än vill. Ibland känns det som om man tjuvläser, ibland håller man helt och håller med personen. Oftast är det mycket underhållande!
Så sant så sant. Har precis startat en egen blogg, kul att skriva av sig och filosofera kring livets irrgångar... Människoöden inspirerar mig dessutom, finns ju så många trevliga därute! Ska f.ö ner till Melbourne i 3 mån och göra praktik snart, på ett reseföretag i Northcote. Din blogg ger inspiration!!! Tack! Hälsn Linda i Stockholm
men du. jag har tänkt på en sak. som inte alls har med detta inlägget att göra. hur är det med alla spindlar i det där landet?
varga: tack
ania: den får jag ta och kolla upp
mats: Lite Moz - och en jämn avföring - är bästa huvudkudden
njewt: tack, det är alltid oerhört roligt att höra
linda: de nada
sandra: du kan vara lugn. de är inte större här än någon annanstans. dock är Oz vääääldigt stort och ju längre norrut du åker desto större blir spindlarna. Detta pga av att det blir varmare.
Jo jag undrade med samma som citronmuffin, jag är skitskraj för spindlar och har hört skräckhistorier ända sen folk fick veta att jag ska till Australien *iih*
Jag har ibland tänkt tanken att det är lite som att vara fönstertittare om man läser bloggar utan att någonsin visa att man läser. Visst reggas man i statcounter och andra räknare men det förstärker bara känslan av att bloggaren vet att man varit där, men liksom tyst smugit iväg för att inte störa ordningen.
Själv kan jag tycka att det är rätt tråkigt när man ser att relativt många är inne varje dag men ytterst få säger något endaste litet. Det är tråkigt.
Jag undrar också ifall jag hade gillat människorna om jag träffat dem i verkligheten. Det är ett mysterium som jag gärna skulle vilja ha svaret på men kanske skulle vara för feg för att ta reda på.
Men för att vara oerhört brysk och byta ämne.
Har du någon bra (och prisvärd) digitalkamera som trots allt är somewhat avancerad, att rekommendera? Jag gillar dina bilder och jag har inte så många att fråga, förutom Sandra (citronmuffin) så jag ska fråga henne med.
matthew har ju skrämt upp mig ordentligt, och han bor strax utanför din stad. han säger att de har stora äckliga spindlar i badrummet ungefär en gång i veckan, och att vissa av dem är vita jävlar som gör att huden ruttnar när man blir biten. så, om man håller sig på minst femtonde våningen och har en spindelorädd granne så kanske man klarar sig några dagar. men. uh.
fröken lund - canon eos 350d, ca 7000 med 18-55 objektiv.
sandra: matthew överdriver, jag har inte sett en endaste spindeljävel på väldigt, väldigt länge. spindlar är inget man ens uppmärksammar här nere (i södra australien). De finns, men märks sällan av. I alla fall inte i städerna. Det är lite som att vara rädd för skallerormar på manhattan.
angående kameran så har sandra helt rätt. jag hade kompletterat med ett snorbilligt 50mm-objektiv också.
Själv sitter jag och funderar på att köra den splirrans nya storebrorsan - EOS 400D. Habegäret har redan gripit tag i mig.
Måste.
Ha.
Nu.
Jag tycker personligen i allmänhet att dylika bloggar är totalt ointressanta. Jag läser ett par – som den här – då och då helt enkelt för att de är riktigt välskrivna och underhållande, men det hade i mina ögon varit ännu bättre om de personerna skulle ägnat sin tid och sin förmåga till att skriva om ett specifikt ämne som inte var de själva. Men det är klart, då hade de väl aldrig fått lika många besökare.
//JJ
annars kan du väl ge dig på höjdaren - eos 5d. min kära fotograf/editor-vän adam säger att hans fotografer säljer sina 90.000-kameror och går över till den, för att den är mindre och sjukt prisvärd. fast den ligger ju ändå på minst 30 papp. en annan fotograf-vän, said karlsson, har också den och är mycket nöjd. jag nöjer mig dock med en billigare variant, mest för att jag vägrar att ha något som är lite tyngre. jag blir så omotiverad av att gå runt och Bära på något jag ändå kanske inte använder på en hel vecka.
Tackar ödmjukast för tipsen.
Här ska sparas pengar till en riktig kamera så man slipper skämmas för sitt flickr-konto. ;-)
White tails - den lilla spindeln som gör att huden ruttnar runt såret om du blir biten. Jajamänsan! :D Riktigt trevlig typ. Min kompis hade en hel koloni i sitt studentrum. Själv hade jag en huntsman spindel som hette Philip/Philippa boendes ovanpå dörrkarmen. Han/hon var rätt trevlig och rörde aldrig på sig. Men så bodde jag längre norrut än Jonas.
Jag läser så många bloggar att mitt jobb blir lidande. Tänk om chefen skulle komma på något så elakt som att spärra blogger på arbetstid.
Visste att de flesta här skulle skriva för att synas.
Vad som helst utom spindlar, menade bara den kungliga adressen, har inte fatt ordning pa bredbandstrasket annu. (now)Forkyld och feber, lite lagt. Sista kvallen med syrran.
Skicka en kommentar
<< Home