Anna-Karin Jillnefelt
Tänker ni på era kärlekar från barndomen? Undrar ni som jag vad som hände med dem sen? I mellanstadiet var jag ihop med Anna-Karin nio gånger. Hon var den första jag frågade chans på. Jag minns att jag spelade basket på Dalaskolans skolgård medan mitt hjärta bultade som en hammare i mitt bröst. Medan jag låtsades bry mig om matchen kom Anna-Karins mellanhand fram och berättade att jag faktiskt hade chans på henne. Sen var vi ett av de etablerade paren i klassen i flera år. Visst, vi hade våra avbrott, hon gick på nåt party med Tony nån gång. Och kanske nån gång med Niklas. Men oftast var det Anna-Karin och jag. Svarta Madame och alla de andra lekarna slutade alltid med att vi pussades. Hon var även den första jag tungkysstes med. När jag berättade det för Maria tyckte hon att konceptet var så chockerande äckligt att jag kände mig tvungen att ljuga och säga att jag också tyckte det var jätteäckligt. Det borde jag aldrig gjort. Maria gick till Anna-Karin och sa att jag tyckte det var äckligt att hångla. Inte bra. Aldrig bra, inte ens i mellanstadiet. Sen flyttade vi upp i högstadiet, tjejerna hittade killar med moppe och vi pojkar lämnades strandade i kölvattnet bakom nån fjunig kille med sprucken röst. Jag undrar vad Anna-Karin gör nu. Förmodligen hånglar hon med nån kille som kör en Yamaha DT och dricker hemmagjort vin han snott från farsans garage. Jag hoppas att det är så. Om inte så betyder det att vi blivit äldre. Och så får det inte vara. Man borde fråga chans mer. Och fan om vi inte borde leka Svarta Madame mer. Tänk er det idag. Jävlar vilken hångelfiesta det skulle bli.
skrev Silverfisken klockan 21:24
42 Comments:
Åhå,
vilken underbart fanastisk idé.
fast då vill nog jag byta arbetsplats.
kan jag komma till din då?
jag vagade inte gora slut med min forsta pojkvan, jag fick min basta kompis lillasyster att gora det, och jag och min basta kompis gomde oss i hennes garderob. Tank vad elak jag var en gang i tiden...
Det verkar finnas en i Luleå, enligt eniro.se. Du får väl slå en pling?
svarta madame är för övrigt sjukligt läskigt vill jag minnas..
I mitt hood hette det Ryska Posten.
Ryska Posten.
Fattar inte varför.
Särskilt inte sedan jag jobbat en del i överjävligt kalla hålor uppe i norra Ryssland.
Ryska Posten känns nu som om det borde ha innehållit mycket större mängder sprit.
Åh, vi som ska ha pubkväll på byrån idag. Vilken utomordentlig idé jag har att föreslå nu!. Kunde inte ha kommit lägligare.
Svarta Madame btw? Jag minns bara Ryska Posten!
Fan vet var det var. I vår värld innebär det bara att man stängde in sig i ett mörkt rum. Man famlade sig fram och pussade på de stackare man stötte på. Eftersom det sällan var fler än tio pers på de partyn man var på så visste man exakt vem alla var. Det blev att man pussades med den man "var ihop med".
Vi lekte oxå Svarta madame, men det var tyvärr inga pussar involverade. Delvis och kanske främst för att vi endast var tjejer. Men sen var jag den som var blygast i skolan och pussade min första kille i högstadiet =)
Hursomhelts- Svarta Madame för mig innebar att man stängde in sig i ett mörkt rum med spegel- lämpligtvis toaletten på skolan. Där skvätte man vatten på spegeln och i kör (gånger flera) sa:
"Svarta Madame kom fram!"
Vi blev rädda.
Men inte fan kom hon nån gång.
Skit samma. Det gick ut på att man fick pussas. Kalas.
Du var inne på det där med hångel från en tidig ålder. Det är onekligen ett återkommande tema i din blogg.
min första riktiga kärlek råkar faktiskt vara en ganska populär bloggerska...
Än idag kan jag inte se in i en spegel när det är mörkt! Alla äldre barn i släkten tyckte det var jätteroligt att låsa in mig på toa medan de stod utanför och upprepade "svarta madame". Ärrad för livet blev jag. Och inget hångel fick jag heller...
Jag måste bara få fastställa en sak: Svarta Madame och Ryska Posten är inte alls likadant. I alla fall som jag minns det..
Svarta Madame var, för att citera vår älskade silverfisk "att man stängde in sig i ett mörkt rum. Man famlade sig fram och pussade på de stackare man stötte på. Eftersom det sällan var fler än tio pers på de partyn man var på så visste man exakt vem alla var. Det blev att man pussades med den man "var ihop med"." Japp, precis så var det. Ryska posten däremot; då går en person in i ett annat rum. Resten sitter kvar i samma rum och utser en "brevbärare" som sedan frågar "handslag, famnslag, klapp eller kyss". Personen i det andra rummet väljer och brevbäraren pekar på personer.."Den? den? den?" osv.. Skillnaden här är alltså att man inte kan välja att pussa på den man "är ihop med". Ja, det här är i alla fall mina erfarenheter av det hela.
Hos oss fuskades det nog en hel del med ryska posten, vi mindre populära fick sällan kyssa de mer pupulära. Av någon anledning fick jag dock hångla med en "populär" första gången det skedde... ahhhh vad äckligt jag tyckte det var, så äckligt att jag inte uppskattade den statushöjning det innebar att få hångla med henne. När vi körde svarta madame så hånglade vi inte vi bara pussades länge, ja eller jag i alla fall :)
Haha! Träffande - igår em satt jag på en grillbar och åt när jag fick syn på killen med K. Mitt livs kärlek. Vi som var ihop från sexan till nian - i fjortonhundra omgångar. Han som jag dumpade under alla år gång på gång på gång när det kom nå´t mer intressant eftersom jag alltid kunde komma tillbaka, för att när jag senare blev mogen och ansvarsfull - dvs 15 år gammal - och bestämt mig för att gifta mig med honom, blev DUMPAD av HONOM... Och sedan knappt träffat mer. Rätt åt mig!! Jag har fånlett och tänkt på honom sedan igår, och i samma veva dök flera av ung/barndomens kärlekar upp i huvudet. Så läser jag ditt inlägg. Hehe... Kul!
Vi hade en lek som hette tysta minuten, då famlade man runt i ett mörkt rum o pussades under en minut. Svarta Madame var att man i ett mörkt rum knackade 5 gånger på en spegel sa samtidigt "svarta madame kom fram", sen skulle man stå o titta i spegeln tills hon uppenbara sig...
Svarta madame, Tysta minuten, Sanning eller konka, tryckartävling, ryska posten....det var tider det!
shirika: gawd. Jag var med om exakt samma sak. Fruktansvärt var det.
och mattias: vi kallade det också för tysta minuten..
Pinsamt!
Du satte igång hjärnan. Svarta Madam körde vi på nåt party. Jag fattade nog inte riktigt det där "viktiga" i det hela. Gömde mig så bra att ingen hittade mig(jisses så trög jag måste ha varit). Inget hångel och de fick tända i hela huset för att hitta mig...rätt pinsamt. Partyt efter gick det bättre. Då gömde jag mig framför ett element(hade vit skjorta för att smälta in). Helt klart mer hångel....Jisses, vilka minnen...mohahaha. Idag skulle jag nog försöka bli en pelare på dansgolvet.I vit smoking...
Svarta Madame har jag aldrig lekt, inte heller tysta minuten.
Jag o en tjejkompis hade 2 killkompisar. Vi lekte nere i min tjejkompis källare. Lyset var på medan man gömde sig (sånt man trycker igång på en knapp som efter ett tag släcker sig själv).
Medan det var tänt sprang man och gömde sig - sedan när det slocknat skulle killarna / resp tjejerna leta upp de som hade gömt sig. När man sedan blev hittad så fick man hångla.
Jisses, jag säger det - det är absolut på tok för lite hångel nuförtiden.
Ler brett när jag läser om "att fråga chans". För visst var det så att man blev ihopa och sen blev det slut ibland flera gg per dag - och sen hade man som sagt sina ombud också...
Ska fan ta o testa det där med att fråga chans nästa gg på puben vid lämpligt tillfälle....
Ska skicka fram en kompis som ombud =)
/tänkte Who
Så du var ett av Dalakidsen? Har aldrig tyckt om den skolan, trappstegen lutar för mycket...
Hittade ett inlägg från dig i en annan blogg:
Silverfisken said...
Jamen skriv då, din jävla apa.
27 september, 2006 15:26
Inte särskilt charmigt! Det var sista gången jag besökte din sida.
I mina ögon sjönk fisken till havets botten.
Hej då apa, fisk eller vilket du nu föredrar att kalla dig själv eller andra.
// Sandra
"en minut i paradiset" hette det hos oss... hångel är underskattat, brukar själv försöka ägna mig åt det lite då och då när andan faller på. på mina senaste arbetsplatser har mina kollegor dessutom haft en osunt positiv inställning till klassikern snurra flaskan, vilket har lett till att jag har tvångshånglat med halva företaget, inklusive min kvinnliga chef...
svarta madame hade inget med hångel att göra hos oss. Det gick ju ut på att man stängde in sig på toaletten och sa "svarta madame kom fram".. men jag kom ihåg att vi körde den leken du beskrev, när det var mörkt och så men jag kommer inte ihåg vad den heter :P min favorit var ryska posten :P
Jag fick aldrig leka den där svarta madame-leken. Jag kan lätt tänka mig göra det nu, om hångel utlovas.
Hångel är bäst.
anonymous-sandra:
det där "jävla apa"-inlägget skrev ju fisken till mig. och så pass förstår jag att han inte menar att jag bokstavligen är en jävla apa. han visar bara att han vill att jag ska återuppta mitt skrivande som legat på is i 3 dygn. själv fnissade jag åt hans kommentar.
fiskis:
du ser hur galet det kan bli ibland.
Lustigt. Jag ägnade faktiskt Anna-Karin en tanke häromdan utan att förstå varför. 9B spelar vanligen i samma minnesdivison som gamla flickvänner d v s blekt eller raderat.
Men om sanningen ska fram undrar jag även vad Johan, Daniel, Helena, Ernie, Figge och Camilla gör nuförtiden.
Och nej. Det är fan inte dags för en klassträff igen.
anonymous och zoe: Ehh, det var menat som en spark i röven i all välmening. Och tonen trodde jag bara skulle uppskattas av Zoe. Sådeså
Fredruk: Ja, jävlar vilken märklig tid grundskolan var. Tanken på Anna-Karin kom sig av en låt med "Art Brut" som heter "Emily Kane". Den handlar om just det jag skrev om.
Värt. Fast jag har ett hemsökande minne från första gången jag lekte svarta madame. Jag och min bästa vän smög in på skolan efter skoltid. Vi gick väl i tvåan. Vi smög in på en toalett och lekte svarta madame. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv tror jag. Spänningen av att vara inne i skolan på eftermiddagen utan tillstånd blandat med vetskapen om att Svarta madame kanske skulle bli sur för att vi störde henne. Men vi pussades aldrig, jag och Julius.
Dalaskolan... där hänger jag ibland...
Och jag håller med, fråga chans är klart underskattat. Hur enkelt som helst egentligen. Svar direkt. Om det inte blir kryss i "vet inte-rutan" förstås. Då är det lite knivigare. Hur tas nästa steg då liksom? Är bollen tillbaka hos en själv då, eller väntar man tills den utvalde har bestämt sig?
Vi hade kram/puss/kyss-leken. Typ datten, när den som jagade lyckades datta en i ryggen fick man stå still tills man fick en kram/puss/kyss (allt utifrån vad man bestämt för regler innan leken påbörjades). Vi var typ 10-11 år, och hade jätteskoj. Detta var alltså i dagsljus, alla såg vem som pussade vem... Tänk vad nostalgisk man kan bli...
Var också skiträdd för svarta madame, silverfiskens version låter ju mkt bättre! Den vuxna motsvarigheten kanske är swingerspartyn?
Ett alltid lika roligt koncept. Att låtsas som att världen har stått stilla för dem man tänker på.
Funkade till och med i det bästa (och vidrigaste) avsnittet av Six Feet Under, när David Fisher blev kidnappad, etc. och snubben sprang efter en hund som såg ut som hunden han hade när han var liten. Jääävligt obehagligt.
Bra blogg, mycket bra! :)
Mörka minuten hette det hos oss. Tysta minuten inträffade när någon på skolan dött eller något annat hemskt hade hänt.
Ouch. Av någon anledning träffade detta någon nerv. Speciellt raderna om vinet, moppen och "Jag hoppas att det är så. Om inte så betyder det att vi blivit äldre."
För övrigt kallde vi leken kort och gott för "Mörka rummet". ...Och alla hade ett fruktansvärt dåligt mörkerseende... Nä men oj. "Råkade" bara krocka med Annika. :-)
Dagtid körde vi något som kallades typ "Knuten" eller nåt. Vill minnas att det var typ "kull" runt en transformatorstation. Fast det räckte med att hinna se den snygga tjejen innan hon gömde sig bakom nästa hörn. Såg man henne var hon "kullad" coh man fick pussa henne.
jag kommer ihåg klassfesterna på högstadiet. Vira Blåtira-läsk, Carrie med Europe som tryckare och ryska posten för dom som var poppis i ena hörnet av gympakorridoren. Vilken lycka när man fick vara med...:)! Dessutom kom jag osökt att tänka på sjukt bra svenska Moodysson-rullen Fucking Åmål! - när blonda tjejen gör slut med sin kille. Via ett samtal till hans mobiltelefon från övervåningen på sitt eget hus :)! "Det är slut, du kan gå hem nu"!...hahahahaha! ;)
ja jävlar superidé. fast vi lekte inte svarta madame. vi lekte ryska posten och sanning eller konka....
"Mörkläggning" hette leken på våra partaj, för typ 27 år sedan.
/Gunilla
Vore det inte jäääla ballt om någon bloggare känner Anna-Karin och vet vad hon gör idag? Woho - reunion!
Skoja min doja! Dalaskolan i gbg? Världen är liten.
Om det nu var där du gick.
Åh jag minns för snart ett år sen när min förra tjej frågade chans på mig efter att jag varit rätt på i en vecka eller två under den där perioden när alla utom vi själva säger att vi är ihop.
Skicka en kommentar
<< Home