Jag slängde mig i de famnar som fanns

Det börjar tjockna till i byråbaren, men jag håller mig borta. Fortfarande halvfebrig vore det nog en kass idé att börja grogga nu. Jag hade velat vilja, men jag orkar inte. Bör inte. Tänker inte. Inte när jag är sjuk. Inte längre. Behöver faktiskt inte. Har ju flickvän. Jag har festat sjuk förr. Länge sen nu dock. Med lunginflammation en gång till och med. Smart. Verkligen. Viljan att gå ut, viljan att träffa nån, viljan att dela nåt med någon har varit starkare än viljan att bli frisk. Det säger väl nåt om kärleken, antar jag. Eller bara jättemycket om mig.