Jag tycker den var läskig. På riktigt. Tittar jag på den igen ger den mig mardrömmar. Men för det är den inte dålig, tvärtom den är nästan bra för den påverkar. Men den får mig knappast att vilja dricka en Afri Cola nu. Gillar din blogg förresten.
Hej! Jag drömde om dig inatt: Måste få fråga, lyssnar du på Gnarls Barkley? Titta på länken så förstår du frågan: http://lilithsarah.blogspot.com/2006/11/feberdrmmar.html
Jag gillar den. Helt klart mer effektiv än alla dussinreklamer för Coca Cola som handlar om att ens liv inte är perfekt förrän man suger i sig en halvliter essenssmakande sodavatten.
Är helt övertygad om att en reklamfilm med en helt naken vinögd man med en såndär låtsasgenomhuvudet-pil och en Pepsiburk dinglandes i fiskelina från könet som springer runt på Times Square säljer mer cola än om Britney Snears åmar sig litegranna och sen tar en slurk Pepsi.
Konstigt ska det vara. Annars glömmer man bara bort skiten, eller blir förbannad för att det är så trist.
jag vill bara tacka för låten. marit bergman är fantastisk. bara låten har varit en inspiration och hjälpt mig att komma loss i mitt skrivande. så, tack jonas. 8)
Jag får en underlig känsla av att det inte är cola dom dricker - uta blod och dm som medverkar i reklamfilmen är vampyrer. En helt spontan tanke - men det var något undrligt i deras blick. Men jo, något lite Alfred Hitchcock i den. Att jag skulle nog läsa etiketten åtminstone tre gånger innan jag skulle köpa colan är i alla fall en sak som är säker.
Den har jag på video. Den visades i ett UR-program på SVT för några år sedan. Jag väntade in och bandade reprisen. Den monotona speakerrösten är rätt primitiv, men de sminkade nunnorna är fantastiska.
18 Comments:
Jag tycker den var läskig. På riktigt. Tittar jag på den igen ger den mig mardrömmar. Men för det är den inte dålig, tvärtom den är nästan bra för den påverkar. Men den får mig knappast att vilja dricka en Afri Cola nu.
Gillar din blogg förresten.
ööh.. får mig inte direkt att vilja dricka Afri-Cola, snarare tvärtom. Läskig film :S
That is some really fucked up shit. Ett mästerverk, men känar den verkligen sitt syfte så jävla bra egentligen?
http://video.google.com/videoplay?docid=-7105707010768650236&sourceid=docidfeed&hl=en
Hej! Jag drömde om dig inatt:
Måste få fråga, lyssnar du på Gnarls Barkley?
Titta på länken så förstår du frågan:
http://lilithsarah.blogspot.com/2006/11/feberdrmmar.html
Jag gillar den. Helt klart mer effektiv än alla dussinreklamer för Coca Cola som handlar om att ens liv inte är perfekt förrän man suger i sig en halvliter essenssmakande sodavatten.
Är helt övertygad om att en reklamfilm med en helt naken vinögd man med en såndär låtsasgenomhuvudet-pil och en Pepsiburk dinglandes i fiskelina från könet som springer runt på Times Square säljer mer cola än om Britney Snears åmar sig litegranna och sen tar en slurk Pepsi.
Konstigt ska det vara. Annars glömmer man bara bort skiten, eller blir förbannad för att det är så trist.
Glömma den lär man inte göra i alla fall.
//JJ
Märkligt, var ordet..å nästan läskigt..inte blir jag sugen på att köpa. Nånsin! Men..jag kommer däremot aldrig glömma varumärket.
Arty farty! Som Hitchcock på steroider!
Tycker den bara var läskig... (kan nästan misstolkas som en dålig ordvits, men det var inte meningen.)
Tycker den var läskig... (kan tolkas som en dålig ordvits, men det var inte meningen...)
jag vill bara tacka för låten. marit bergman är fantastisk.
bara låten har varit en inspiration och hjälpt mig att komma loss i mitt skrivande. så, tack jonas. 8)
Jag får en underlig känsla av att det inte är cola dom dricker - uta blod och dm som medverkar i reklamfilmen är vampyrer. En helt spontan tanke - men det var något undrligt i deras blick.
Men jo, något lite Alfred Hitchcock i den.
Att jag skulle nog läsa etiketten åtminstone tre gånger innan jag skulle köpa colan är i alla fall en sak som är säker.
Ärlig talat, vem skulle köpa? Jag mår bara dålig av att se den där filmen (främst pga musiken).
-läsk(ig)
är den god?
Den har jag på video. Den visades i ett UR-program på SVT för några år sedan. Jag väntade in och bandade reprisen. Den monotona speakerrösten är rätt primitiv, men de sminkade nunnorna är fantastiska.
Den är från 1968. Och tysk.
Skicka en kommentar
<< Home