Let love rule
Eftersom jag inte jobbar just nu har jag lyckats vända på dygnet ganska rejält. Jag vaknar sent och går sällan till sängs tidigare än 04.00. Jag skriver. Jag dricker. Jag skriver. Sover oroligt. Och jag tittar på film. Av någon anledning fick jag just för mig att jag ville se Eternal Sunshine igen. Jag vet inte varför. Jag minns när jag såg den första gången. Med vissa filmer vet man med en gång. Jag vet inte varför, men efter 30 sekunder började jag le och sen kunde jag inte sluta. Jag älskade allt från Kaufmans manus och skådespelarinsatserna till soundtracket och Gondrys bildspråk. Jag föll smask pladask. När twisten dök upp efter en halvtimme eller så blev jag lite förvirrad ett tag, men när jag accepterat den kom jag snabbt tillbaka. På något sätt speglar "Eternal Sunshine" och "Closer" kärleken bättre än några andra filmer jag sett. I alla fall just nu i mitt trötta sömngångartillstånd. And oh, Michel Gondry är Gud. Men det har jag ju redan berättat.
skrev Silverfisken klockan 00:42
24 Comments:
åh jag älskar också michel gondry! kan knappt vänta tills jag får se nya filmen science of sleep. verkar åtminstone lika underbar som eternal sunshine of the spotless mind...
rättelse. filmen har en fotograf. Hon heter Ellen Kuras och har bl.a. fotat delar i coffee and cigaretts. Hon har grymt bildspråk, även fast det är på Michels instruktioner kanske han inte klarat av att få fram det.
Punkt.
Fotografer is the shit. Och jag vet.
Ja, jag med mina nio års erfarenhet av filmande har ingen koll alls.
:-)
Men visst har du rätt.
Utan rätt DOP blir det pangkaka.
Hey. Jag undrar verkligen hur du ser ut. lägger du aldrig upp bilder på dig själv? puss gull
olga: http://saintkildaroad.blogspot.com/2006/05/influensa.html
Då lär du ju se fram emot Science of Sleep.
Closer är en klass för sig. Lätt.
Japp, det har du rätt i. Jag såg om Closer för tredje gången i veckan bara för att se om jag verkligen på riktigt inte blir helt knäckt av den som jag tycker att jag borde bli. Jag brukar bli knäckt. Men nej, det blir jag inte. Jag blir bara lycklig för att den är så sabla bra.
Underbar film. Men framför allt: Världens bästa titel.
Det räckte ju med att höra namnet för att veta att filmen skulle bli en favorit.
Ungefär som Mördartomaterna anfaller, fast tvärt om.
Du skrev på min blogg att man kan ta bort sidebaren och göra "det andra" större... Skulle bli enormt fantastiskt glad om du kunde förklara lite närmare hur man gör detta... Vet inget om html och sånt. Fast jag fattar om du har viktigare grejer att göra. :)
Closer är en mästerlig psykologisk skildring - det enda i den filmen man blir lycklig av är att hon inte tar tillbaka honom.
Closer är en väldigt pretantiös film som var extremt långtråkig att se. Visst jag kan förstå att dialogen var ett stilgrepp som kanske funkar för vissa men för mig sa den ingenting och kärleken och ingenting om människors själviskhet eller grymhet. Den sa bara jag försöker att vara en riktig film fast jag egnetligen är skriven för teater.
scenen när de snackar konst på vernissaget är en plåga.
liksom när den hårige killen aka clive owen gick på bordell och hittade portman.
eternal sunshine är dock en av de vackraste filmerna som gjorts.
Eternal Sunshine gjorde mig ledsen. Jag kunde inte sluta grina efteråt. Det kändes som att allt är meningslöst och man går in i samma fällor gång efter annan och inget kommer lösa sig och inget kan få vara för alltid. jag vill tro på för alltid. Jag vågar inte se om den.
Och Science of sleep sägs vara till besvikelse.
Jag älskar också Eternal Sunshines soundtrack. Då och då ser jag också scenen på tåget i början av filmen, i huvudet. Den ploppar liksom upp när som. Vet inte varför, men jag älskar den scenen bara. Jag tror jag greppade twisten när jag uppmärksammade att hårfärgen på Kate Winslet plötsligt ändrades.
Eternal sunshine är ju inte ledsam! Tvärt om är det en av dom mest romantiska filmerna jag sett utan att det är romantiskt. Fastän dom vet allt detta som kommer gå fel i förhållandet så väljer dom varandra ändå...suck så fint!
Eternal sunshine är min favoritfilm...man blir ju så glad!
Jag älskade The eternal... Även om den var lite sorglig emellanåt så lämnade den mig med ett leende på läpparna och jag kunde inte sluta att hoppas på att de skulle bli tillsammans igen. Closer var snygg och bra men jag måste ha missat att den handlade om kärlek. Handlade den verkligen om Love?
Förlåt, men jag måste. Tror det ska vara sätt i stället för sett.. Man vill ju inte att du ska gå och tappa svenskan. Hej då.
Vad hände med din tjej?
simon: Mjäe, nu måste du fel. Det finns två varianter av ordet.
Hon har ett sätt som får alla män att tro de är i himmelen.
och
Jag har sett en bra film.
Sant, men i meningen du använder ordet ska det väl vara just sätt?
Det blir ju väl så sett..
Ha, ha, jag missade det ordet. Jag trodde du menade sista ordet i mening. Sorry. My bad. Som fan.
:)
Inga problem! Som sagt. Det blir väl.
michel gondry var på kobra häromdagen - finns att se på svt.se
riktigt rolig!
eternal sunshine är väl ungefär den bästa filmen i världen.
"Eternal Sunshine" och "Closer" är ju lätt två av dom bästa filmerna någonsin. Det är två filmer, som man bara "måste" ha i sin samling. Kan inte ens beskriva vad det är för känsla man får av dom. Egentligen borde det inte vara lycka, för det är inga lyckliga filmer, men nog fan lämnar man tv-soffan med ett leende i alla fall...
Skicka en kommentar
<< Home