Igenkänd

Musiken spelade högt på St Jeromes igår och jag satt och väntade på en vän. Jag var lite småirriterad eftersom han var sen. Precis när jag var på väg att kasta in handduken kommer det fram en flicka till mig.

"Är du svensk?"

Jag svarade ja, och hann knappt fundera på hur i hela världen hon gissat sig till det innan hon fortsätter.

"Är det du som skriver bloggen?"

Det finns inte ord för hur bisarrt det kändes att bli igenkänd 2000 mil från Sverige, men Amanda var var väldigt trevlig och jag tvingade henne att prata med mig en stund. Det visade sig att hon pluggade psykologi och var på på nån sorts utbytestjosan från Linköping. Vi pratade vidare och hon berättade att hon snart skulle tillbaka till smällkalla Sverige. Att bara uppleva Melbourne på vintern känns som ett straff tycker jag, men hon hade inte så mycket att välja på.

Amanda gick, jag fortsatte vänta på min vän en stund, men till slut skickade han ett sms och berättade att soffan i Collingwood var alldeles för mjuk för att han skulle orka ta en taxi in till stan.

Jag gick hem genom ett stojigt Melbourne och småfnissade lite åt att ha blivit igenkänd som den där bloggaren.

Sjukt.

Men Amanda var trevlig.