natten är varm
Natten i Melbourne är varm.
På min väg hem möter jag studenter, uteliggare och människor som inte vill sig kategoriseras av en svensk hobbyanalytiker. På ytan är jag lugnet själv. Under ytan leker nerverna hela havet stormar utan att jag kan påverka.
Vad vill jag?
Vad gör jag?
I ena vågskålen har jag reklamjobb som gör mig lönemiljonär och mer därtill. I den andra har jag ingenting. Och ändå allt. Reklamen gör mig bara lycklig när jag kan förändra något. "Bidra". Få er att lyfta på ögonbrynen och nicka gillande. Resten av tiden är reklamandet en sorg som äter stora hål i min själ. Lyxproblem kan tyckas, men det struntar jag i. Vi pratar om mitt liv här, och mitt liv ser ut så här.
Så vad göra? Skriva vidare på "boken" medan jag försörjer mig verkar väl vara den enklaste lösningen. Men saken är den att mina potentiella arbetsgivare förväntar sig mer om de ska betala mig vad jag vill ha. Som de flesta växer jag med ansvar, men problemet är att ansvaret samtidigt äter upp mig. Jag vill, men hatar, att VARA mitt jobb. Och det är vad som krävs av de som vill anställa mig. Och kontaktar jag mindre byråer undrar de varför jag ringer dem. Har han psykiska problem ser jag dem undra. Du kan få bätter betalda jobb utan att anstränga dig, ursäkta, men nej, vi fattar inte varför du inte vill leka med de stora pojkarna längre, har du gått in i väggen, dörren är där, tack, men nej tack.
Natten i Melbourne är varm.
Det hindrar inte tankarna från att galet springa i cirklar.
På min väg hem möter jag studenter, uteliggare och människor som inte vill sig kategoriseras av en svensk hobbyanalytiker. På ytan är jag lugnet själv. Under ytan leker nerverna hela havet stormar utan att jag kan påverka.
Vad vill jag?
Vad gör jag?
I ena vågskålen har jag reklamjobb som gör mig lönemiljonär och mer därtill. I den andra har jag ingenting. Och ändå allt. Reklamen gör mig bara lycklig när jag kan förändra något. "Bidra". Få er att lyfta på ögonbrynen och nicka gillande. Resten av tiden är reklamandet en sorg som äter stora hål i min själ. Lyxproblem kan tyckas, men det struntar jag i. Vi pratar om mitt liv här, och mitt liv ser ut så här.
Så vad göra? Skriva vidare på "boken" medan jag försörjer mig verkar väl vara den enklaste lösningen. Men saken är den att mina potentiella arbetsgivare förväntar sig mer om de ska betala mig vad jag vill ha. Som de flesta växer jag med ansvar, men problemet är att ansvaret samtidigt äter upp mig. Jag vill, men hatar, att VARA mitt jobb. Och det är vad som krävs av de som vill anställa mig. Och kontaktar jag mindre byråer undrar de varför jag ringer dem. Har han psykiska problem ser jag dem undra. Du kan få bätter betalda jobb utan att anstränga dig, ursäkta, men nej, vi fattar inte varför du inte vill leka med de stora pojkarna längre, har du gått in i väggen, dörren är där, tack, men nej tack.
Natten i Melbourne är varm.
Det hindrar inte tankarna från att galet springa i cirklar.
skrev Silverfisken klockan 02:24
46 Comments:
Det låter som om du behöver träffa killen som delar ut kramar.
Hmmmm, det låter som att du har för mkt fritid om du funderar på om det finns en stol för dig när musiken tystnar. Fast lyxproblem är till för att lösas...
Är du helt säker på att reklamlivet äter upp dig? Är det ingenting du kommer sakna eller ångra att du inte fortsatte med? Finns det ingen möjlighet att du kan vända på det till det bättre?
Ta en pause och gör något annat, det är bra att du skriver en bok.
Livet är fullt av jobbigt ansvar, se bara inte till att vara den personen som tar på sig mest..
Följ hjärtat!
holmin: Hur menar du? För mycket fritid? Jag har sagt upp mig från jobbet och behöver inom en snar framtid försörja mig. På vilket sätt är det en lek?
Tips: Hitta några sköna typer och starta upp eget. Då bestämmer du själv (nästan). Det är vad jag kommer göra. Snart.
Du har inte psykiska problem och är inte galen. Been there, done it! Jag jobbade också på reklambyrå och fick nog. Det ytliga och obeständiga gjorde mig galen. Vad skulle jag bli ihågkommen för och vad skulle jag lämna efter mig till barnbarnen?! Några Guldäggsdiplom?! Nej, jag gjorde en helomvändning. Satte mig i skolbänken igen. Alla trodde att jag hade blivit knäpp. Det har varit tufft, men det bästa jag gjort. Från reklambyråliv med en bra lön, gemensamma frukostar, fika varje dag, fredagsluncher, fester och sjuka byråresor till att klämma ut allt som går ur varenda liten krona av studiemedlet. Nu är folk imponerade och jag får beröm. Många säger att de vill göra samma sak men att de inte vågar. Allt går om man bara vill. Man måste våga! Skit i vad alla andra anser - gör det du helst av allt vill! Om ett år är jag klar. Jäklar vad jag ska tjäna pengar då...!
Finns det ingen mindre byrå med chefer som man kan snacka med utan att de tror du är på väg att bli galen? Exempelvis en byrå som dragits igång av nån som varit framgångsrik som fan men skalat tillbaka för sin egen sinnesfrids skull? Lite som sitsen du sitter i, menar jag.
Dra igång en konsultfirma. Jobba som konsult hos byråer och jobba bara så mycket att det går runt rent ekonomiskt och mentalt, skriv resten av tiden. Om det nu går att ordna.
Känns ju bra att du satsar på sinnesfrid före ekonomi i alla fall.
själv tog jag en reklambyråpaus och åkte till barcelona för att läsa spanska i fyra månader. om två månader ska jag vara tillbaka på jobbet och jag känner bara ångest och panik över det... tanken var att jag skulle få lite distans och komma på vad jag ville göra med mitt liv, men jag har inte blivit så mycket klokare än så länge. jag tror jag ska testa med att byta byrå i första hand och se om det hjälper, annars får jag väl testa nåt annat.
Mår du dåligt när du går till jobbet är det dags att byta jobb. Om din nuvarande arbetsgivare är en stor reklambyrå kan det väl knappast vara något negativt? Det måste väl vara en bra referens? Eller? Funderat på att söka dig bort ifrån Melbourne?
Jag har varit där själv... jag satt mig också i skolbänken (tänker på tidigare kommentar). Idag jobbar jag med information istället, det är trevligare. Bättre att vara ärlig och upplysa än att få folk att spendera mer av sina arma slantar på onödiga saker.
Vad är lönen om det du gör för att få den äter upp din själ? Bara yta, en klen tröst, som en snygg tröja som kliar. Ett bra jobb betalar en del (kanske tillräckligt) i plånboken, men desto mer i själen. Äkta självförtroende, en äkta självbild som inte svajar i vinden. Lycka till! Du kommer att finna din väg om du är ärlig mot dig själv.
jag tror att vi alla är våra jobb. sen kan det vara bra eller dåligt. ofta äter mitt jobb upp mig också, jag har jobbat i samma bransh sen jag var 12. det är ett par år nu. du dkulle må bra av en paus, tid nog vet du nog hur du vill göra. hoppas jag. stota omtänksamma kramar till dig.
Underbart, skriver du också på "boken"?! Håller själv på med den och det är en seg jäkel. Att det ska vara så svårt att klämma ur sig en bokjävel när man har så sjukt många idéer... När vet man om idén är värd att skriva ner förresten?
Jonas,
jag vet vad du ska göra. Så här hade jag tänkt. Du och jag ska åka jorden runt och supa oss igenom olika barer. Detta gör vi enbart i undersökande syfte. Det skall ligga till grund för vår guidebok "Guiden till jordens bästa baren - ur en fisk & en mangos perspektiv"
Skit bra.
Åh, glömde att säga. Det är du som finanserar detta eftersom det var jag som kläckte denna superba idé
Det är "bara" ett jobb. Alla vantrivs med sitt jobb om det är allt de har i sina liv. Sluta fokusera på de klaustrofobiska sidorna i jobbet, sätt gränser och motionera mera. Drick mindre sprit.
Knepig situation.
Aven om jobbet inte ar "allt man har i sitt liv" sa maste man ju faktiskt spendera en stor del av sitt liv dar, sa om man inte trivs ar det nog bast att gora nat annat, aven om det inebar att man maste andra sin livsstil. Tycker jag iallafall.
Visst är det knepigt men vad jag har förstått så hindrar inte ekonomin dig till att "vila" lite (för visst fick du lite pengar över när du sa upp dig?)och fundera mer noggrant på vad du vill och kan göra i ditt yrkesliv. Och under tiden så skriver du på boken.
Och bloggar såklart :)
Tänk på alla vi som försöker hjälpa dig, iallafall med lite råd.
/L.L
hmm, har varit i samma sits själv. Hoppade av ett betydligt mindre betalt IT-jobb i Malmö, flyttade till USA och började plugga medicin. Har så här ett år efter uppbrottet funderat på varför jag gjorde det och kom fram till två saker:
1) Jag ville bo i New York.
2) Jag såg mig själv i en krigszon grävandes i en massa trauma patienter.
Jag är en stridspitt utan att vilja vara soldat. Alltså detta var anledningen innerst inne, men knappast det jag egentligen motiverade det hela med. Men precis så banalt var det faktiskt. Att sitta och programmera på IKEA i Helsingborg som uthyrd konsult var förbannat trist och osexigt.
Problemet var att det var då det, nu har jag insett att vägen till att bli färdig, skaffa sig någon form av erfarenhet och sedan åka iväg är lång. Riktigt jävla lång. Å andra sidan får man ju en del "kul" trauma patienter här också.
Nåja, vad jag skulle säga var att vardagen sätter sig oavsett vad fan man gör. Det är den trista sanningen. Jag ångrar inte för fem sekunder att jag drog. Men nu sitter man där i utkanten av Brooklyn, med helgjobb som pizzabud, plugg på vardagarna och längtar sig bort. Ibland till Malmö och lite andra ekonomiska förutsättningar.
Jag skulle helt enkelt tro att det är en personlighetsgrej, vissa människor blir aldrig nöjda.
Jobbet tar för mycket kraft om man ska göra det bra i egna - och andras ögon. Det tar för mycket plats, och tar över. Å andra sidan, om man bara har sig själv att rå och styra omkring, då blir man själv för mycket.
Jag är på väg varenda dag eller åtminstone varannan dag.
Grubblar existentiella frågor vareviga natt, det börjar ungefär när jag är så trött att det inte går att läsa längre. För jävligt att natten är på ingång igen..
Natten i Sundsvall är iskall, men tankarna snurrar här också!
Nej du, du trivs inte och ska då heller inte jobba som du gjort. Ingen idé att älta fram och tillbaks - mår man inte bra av det man gör ska man inte göra det!
Nu tar du den här tiden och funderar på vad du verkligen vill göra. Kanske har det ingenting med reklam att göra? Kanske satsar du på "boken" ett tag, kanske startar du något eget, kanske kommer du på vilken annan typ av jobb du skulle kunna gilla och utbildar om dig i något år om det behövs.
Jag hatade mitt marknadsföringsjobb i Stockholm där jag jobbade dag och natt, sa upp mig och flyttade till Sydney utan någon plan. Nu ska jag läsa en ettårig kurs i grafisk design, för det är något åt det hållet jag vill jobba med i framtiden och det funkar också bra att kombinera med någon slags marknadsföring. (Skriver såklart också på "boken", men det går sakta sakta framåt.)
Hoppas att det löser sig.
Underhallande att se hur manga av oss som ruttnade pa att sitta pa svindyr kvadratmeteryta mitt i stan, hur vi fick tuppjuck och hamnade nagon annan stans pa ett universitet i langtbortistan dar medelaldern i klassen dras upp i samma ogonblick vi gar genom dorren.
Har jag saknat mitt gamla jobb? Angrat mej?
Pah...inte en endaste gang.
Jag avundas din varma promenad hem. Minusgraderna har ju också sin charm, men ändå.
ja, många kloka kommentarer ovan. kan förstå och känna igen ångesten över att faktiskt kunna välja mellan dessa två vägar (inte alla som har den möjligheten, men kanske lika skönt i slutändan?).förmodligen blir man aldrig nöjd, utan längtar alltid bort och denna längtan blir drivkraften i nuet...gjorde själv som flera andra här,jag lämnade toppen jobb, bra boende, bra vänner, familj mm för ett rotlöst liv i paris...då var det friheten som lockade, kunde inte andas i det tillrätalagda livet i stockholm. men vardagen springer ju i kapp en överallt som sagt och med den tvivel om man gjorde rätt. vet inte, men jag tror det rätta är att välja ett jobb som inte äter upp ens privatliv och möjlighet att umgås med människor som är betydelsefulla för ens lycka. ett bra jobb är viktigt men gör en inte hel och lycklig enligt mig. reklambranschen har många destruktiva sidor och kan nog göra mer skada en nytta i längden för en drömmare och konstnärssjäl. har du möjlighet, gör något mer eget tycker jag, där du inte behöver känna dig ägd av globala direktiv, även om det kanske innebär en mer otydlig och vinglig väg. all lycka till.
Hmm, skrev inte jag ett inlägg här? Har jag blivit censurerad. Men det kanske inte var här.
"Få er att lyfta på ögonbrynen och nicka gillande". Det är väl det du försöker, hela tiden? Eller, jag vet, du skriver det du känner för och hur du vill utan att bry dig. Men dom läser ju och nickar ändå. Gillande ibland.
Haller med 'Eva'. Borja motionera och spola kroken. Det funkade for mig, finans firman i Sydney gjorde mig tom i sjalen tills jag la om kosten, motionen och alkoholvanorna. Och se till att priotera ovannamnda saker.
Trivs battre an nagonsin pa jobbet.
gar just nu igenom en period da jag bara klarar av människor vars liv inte har gatt enligt noterna och nu är i färd med att utveckla B- och C-planer. Oroliga, kreativa, ödmjuka, fundersamma. Orkar inte höra pa de andra. Inte alls, faktiskt. Manga varma tankar,
C
ps: anonym i Brooklyn, bloggar du? skulle vara roligt att läsa om din vardag.
Ta ett jobb med fotbollsspelarlön, ge det ett år av ditt liv och försök stoppa undan så mycket pengar som möjligt, sen har du cashola nog att skriva på boken i tio.
Det är min hemliga plan, fast jag tänkte försöka börja gömma pengar redan nu innan jag är lönemiljonär eller reklamen har ätit hål i min själ.
Dra ner på kostnaderna. Du kan inte leva som en kung och samtidigt bryta dig ut lönefällan. För den sitter du i. Öppna sedan konsultfirma som någon föreslog. Ta korta jobb du gillar. Gör den biten av jobbet du gillar. Gilla läget.
Du verkar ju vara het på marknaden, så detta borde ju inte vara några problem. Skriv på boken.
Sedan kommer du till Bangkok och bjuder mig på några öl som tack för råden. Sedan stannar du nog här. Bangkok är ditt Nirvana. Bara så du vet.
Om du vill kan du komma hem till sverige, då kan du och jag gifta oss =). Jag är lite kär i dig nämligen(jag är väldigt rolig också och rätt snygg med)....
en fråga bara. Var tog alla de där "lovesongs for you my dear" vägen? Försöker hitta dem på bloggen, men de verkar vara spårlöst försvunna..
"tom i sjalen". Hi hi. Det ska jag börja säga. ;p
Har känt mig som du vid ett par tillfällen i livet, en gång för tio år sedan då jag bröt upp från mitt (långtifrån lika glamorösa)jobb och började plugga igen. Den gången var det -så här i efterhand-den absolut bästa lösningen för att jag skulle hitta mig själv igen. Återgick sedan till samma bransch men då kändes det mer rätt, hittade en kanonhärlig arbetsgrupp också så det spelade väl in..
Men nu känner jag sådär igen och denna gång gäller det "kärlek-och bildafamiljprojektet" Är 40 år och känner att tiden rinner ut..men vad ska man göra åt det?, finns ju abolut inte någonting man kan göra så länge man inte hittar rätt..mer än att fortsätta framåt men varje dag som går äter upp mig...är så frustrerande att inte kunna göra något !
Tankar så jävla irriterande när de bara springer runt runt. Hoppas de stannar av snart, så du kan få en trevlig helg!
hmmm, menar inte alls att det är en lek. om du vill varva ner finns det mindre byråar som säkert gladeligen skulle ta emot dig. gå ner i lön och bli lycklig istället, jobbet är inte allt... stanna upp ett tag och fundera.
Tänkte på att du sagt nån gång tidigare att det här var en av dom mest länkade bloggarna och att folkpartiet hade snackat om dig. Tänkte bara säta att jag blev tipsad av Cosmopolitan om din blogg :) Egobost till dig! :)
värmen är alltid en tröst. du slipper frysa (vilket man gör om man befinner sig i Sverige nu)!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
så, när jag ska välja gymnasium och mer utblidning som jag gillar och inte som man får bra betalt av? eller?
Detta är inget lyxproblem. Själv blev jag sjuk av mitt jobb, har inte kommit tillbaka än, mår bra idag men har inte börjat jobba än. Har inte mitt jobb kvar, det blir till att börja om från 0 och det måste bli rätt. Med myrsteg. Ha inte bråttom. Du hinner.
Och isen den smälter...
Gör vad du själv vill!
Jag arbetade med musik och promotion i Sverige. Full rulle, med allt från Rhapsody in Rock, till teater och Victoria dagar. Sen bestämde jag mig för att lyssna på mig själv, trappa ner för att göra det JAG vill; designa, fota, skriva.
Jag flyttade till Karibbien och gör precis det. OCH får betalt för att vara den jag vill vara.
Låter som en regelrätt existentiell kris, så hur bängligt det än kan låta är det bara att gratulera.
Fisken.
En liten parentes sådär.
Förr i tiden sa man
Jag ÄR lärare
Idag säger man
Jag arbetar SOM lärare
Stoor skillnad, ok?
(:
Skicka en kommentar
<< Home