Två kameler och en missad flight

Jag satte mig i taxin i söndags morse för att åka till flygplatsen. Utanför lägenheten mötte jag fullt med folk på väg hem från krogen. En kille i rugbytröja gick med armarna runt två flickor. Det var svårt att avgöra om de höll honom uppe eller om de var på väg hem för lite snusk. Solen hade precis gått upp och allting var som det brukar en söndagsmorgon. Taxin svängde upp på Swanston Street och sakta åkte vi upp längs Melbournes huvudgata. Vi stannade vid ett rödljus. Med trötta ögon tittade jag ut genom rutan till vänster. Vid ett träd stod två kameler bundna. Inga skyltar, ingen förklaring, bara två kameler vid ett träd. Jag var för trött för att tänka klart, så istället för att undra varför det stod två kameler bundna vid ett träd började jag fundera på personen som bundit dem där. Vart hade han tagit vägen? Var han inne i butiken på hörnet för att köpa jättestora bajspåsar eller hade han bara tröttnat på att hans kameler envisas med att hoppa upp i sängen så att han inte får plats, och därför övergivit dem bundna vid ett träd? Och varför två kameler? Hade det inte räckt med en? Lägenheterna i Melbourne är stora, men inte så stora. Undrar hur kamelers fötter låter mot parkettgolv, tänkte jag sen. Jag kunde alltid höra min labrador Leva när hon tassade fram över parkettgolvet i min lägenhet. Trivsamt klickade klorna mot golvet när hon gick ut i köket för att dricka vatten. Låter det lika trivsamt när en kamel gör det? Och stor måste inte vattenskålen vara? Allt det där funderade jag på där vid rödljuset. Inte en sekund undrade jag varför det stod två kameler bundna vid ett träd. Det var en sån dag. Sen missade jag flyget till Nya Zeeland. Men det var inte kamelernas fel.