Jag och Shout Out Louds är tajta som fan

Precis innan jag skulle resa mig upp och gå från jobbet igår ringde min vän Levi. Vi hämtar upp dig, sa de, och med ens var den vardagliga rutinen bruten. I en sliten Saab med saggande innertak körde vi igenom ett Auckland som var både regnigt och kallt. Vi hamnade på en pub nånstans på Ponsonby Rd och trots att infravärmen var på frös jag så jag skakade. Vi pratade om vad som hänt sen sist och efter ett par, tre öl kände jag inte av kylan längre. En kille med "Shout Out Louds"-tischa satte sig vid vårt bord och jag fick för mig att påstå att jag kände killarna i bandet. Vilket jag inte gör alls. Otroligt märkligt av mig, faktiskt. Mitt ex kände en av killarna i bandet, jag har dock aldrig träffat honom. Så där satt jag och slingrade in mig i en löjlig lögn.

"Suure, we're like this"

Jag fick till slut ursäkta mig för att gå och köpa mer öl. När jag kom tillbaka satte jag mig på en annan plats.

Lögn toppat med feg undanmanöver.

Härligt.