Jag hjärta Little Miss Sunshine
Det här ska delvis handla om Little Miss Sunshine. Och delvis om annat. Till att börja med; jag älskade Little Miss Sunshine. Med vissa filmer vet man med en gång att man kommer älska dem. För mig räckte det med närbilden på tjejen och musiken för att jag skulle börja le med hela ansiktet. Det leendet höll mer eller mindre i sig i hela filmen. Jag har inte sett så många andra av de Oscarsnominerade filmerna från förra året, men nog var Steve Carell lika värdig en nominering som nån annan. Eller vad fan, alla skådisinsatser i Little Miss Sunshine var rätt underbara i all enkelhet.Vid dansscenen i slutet grät jag som ett barn. Jag kunde inte avgöra om det var för att jag skrattade eller om jag faktiskt grät åt det underbara i hela scenen. Men fan vad jag snorade. Som sagt, jag älskade Little Miss Sunshine.
Och här kommer vi till fortsättningen av inlägget.
Jag läser en del bloggar om film och även om det känns som att det är "ok" att gilla Little Miss Sunshine så finns det en viss tendens på en del filmbloggar (inte alla) att man rynkar liiite på näsan åt en så "simpel" film.
Little Miss Sunshine får - oförtjänt - känna på lite av samma vuxenmobbing som Garden State fick för ett par år sen. Rodeobloggen skriver att ""Garden state" fortfarande skulle fungera som en vattendelare mellan folk med tveksam respektive utmärkt smak". Och visst, Garden State var väl inget mästerverk, men fan, att säga att man gillade den borde väl vara ok?
Eller?
Det känns som att det i vissa kretsar skulle vara mer rätt att säga att man gillar Road House med Patrick Swayze än erkänna att man tyckte rätt bra om Garden State.
Jag gillade Garden State.
Nu är väl inte jag nån representant för nån med kreddig smak, men ändå känns det som att man måste hålla inne med en sån bekännelse. Jag gillade Garden State. Jag tyckte nog mer om Svart Katt, Vit Katt, men Garden State gjorde mig glad för stunden den också. Man kanske kan få gilla båda, sa han hoppfullt. De spelar ju inte i samma division.
Undrar därför om det är "ok" att gilla Little Miss Sunshine.
Eller egentligen undrar jag väl inte.
Skit samma.
Jag älskade den.
Nån annan dag ska vi prata om motsvarande saker inom musik. Vilka band anses som "onda" i de "rätta" kretsarna?
Jag tror The Shins ligger rätt pyrt till.
För att inte tala om Coldplay.
skrev Silverfisken klockan 15:40
42 Comments:
Har aldrig förstått den där indelning, att visas smak räknas mer.
James Blunt?
Hey, James Blunt ÄR ondska.
:-)
Både Garden State o Little Miss Sunshine är bra. Vi som förstår det är bra. Människor. De som inte. Är inte bra. End of story. Varför kan inte alla bara sluta bry sig om vad andra tycker och tänker, vad mycket lättare det skulle vara då. Att se det svåra i det enkla, är det bra det?
can´t agree more.. jag gillade med garden state.
jag också! mycket t o m. Fy fy.
Ser dock ännu mer fram emot musikdiskussionen. Jag hoppas den kommer att bli eldig och arg.
Toto!!!!!!!!
Pure evil...
...be afraid, be very afraid.
Jag älskade Garden State (handlade nog en hel del om identifikation, MEN ÄNDÅ). Och jag gillar Coldplay med. Och The Shins.
Och lite gamla pojkbandslåtar också.
(Stina on a mission of fighting the people with so called cred)
äh, vem fan bryr sig om kreddig smak? jag älskade både garden state och little miss sunshine. såg den sistnämnda i helgen och lyckades tamejfan hålla mig vaken genom hela filmen! och det vill inte säga lite från någon som somnar till favoritserien house varje gång det sänds.
äh man gillar väl det man gillar och jag tycker det är ok så länge man står för det. men hursomhelst så önskar jag faktiskt se "little miss sunshine" snart.
Death Cab For Cutie
Förresten Peter, Bjorn and John ska spela i Melbourne i mitten av februari... Ska du dit?
kul att du skriver om little miss sunshine. jag såg den just här om dagen. loved it. vilken underbar film! skulle inte kalla den simpel. den är jäkligt smart, på ett väldigt enkelt sätt. skulle nog hellre säga att den är mer än man förstår. bäst av allt var ju rymmen med farfar och brodern som inte talar. i love!
Människor får tycka vad de vill. Little Miss Sunshine ÄR underbar. Den och The Squid and the Whale är nog de två filmer som lyckats bäst de senaste två åren.
Och Garden State är inte dum den heller.
Angående musiken: Coldplay ligger bra till, ja. Som gammal Oasisonanist får jag onda blickar så fort jag nämner förnamnet Robbie alternativt bandnamndet Blur.
Det är kanske inte riktigt samma sak. Men förbannat roligt.
Ah! Och just därför handlar hela min blogg om saker man egentligen inte FÅR älska. Speciellt inte om man är journalist och filmkritiker. Som gesten jazzhands. Ful som få, men helt underbar.
Och ja, Little Miss är väldigt fin.
Caroline
http://mytwojazzhands.blogspot.com
Jag håller med. Har tyckt så i många år. Alltså att det inte är okej inom vissa kretsar att tycka fel. Vad jobbigt det måste var aför Virtanen tex. Att gilla en massa saker i smyg. smyglyssna på musik (tur han har en Ipod), och nu kan han ju köpa hem dvd-samlingar att kolla på i smyg. Minns en gång att han skrev positivt om en skiva med en artist jag inte minns. Dagen efter hade Lokko skrivit negativt om denne artist. Detta ledde till att Virtanen med svansen mellan benen tog tillbaka det positiva han skrivit. Det är så uppenbart att vissa är så pinsamt svaga vad det gäller att ha sin egna smak.
haha...snacka man ligger risigt till då. Har både The Shins och Coldplay på dagens playlist :)
men det är typiskt svenskt att hela tiden vända upp och ned på vad som är rätt att tycka. det måste gå snabbtsnabbt för på en kvart tycker pöbeln exakt detsamma som de som bestämmer. toto som slagits blodiga för att vara själlösa studiomusiker blev t.ex helt plötsligt inne som guilty pleasures. preskriptionstiden var ute. däremot bashas samtida artister med exakt samma argument. guilty pleasures blir endast kreddigt förenat med nostalgi. vad jag menar är att mycket är positionerande för positionerandets skull och utan någon annan poäng.
Bra reklam från Australien. Tror jag.
http://www.youtube.com/watch?v=-d6D9ivzWvs&eurl=
Vi är nog alla olika grader av pretantiösa, vilket resulterar i känslan av att inte våga gilla olika saker. Men jag håller med dig, det är sjukt störande.
Jag älskade också Little Miss Sunshine, varenda karaktär i den är ju så sinnessjukt genomtänkt och bra, skådespelarna klockrent utvalda och hela filmens stämning bara helt fantastisk. Den bästa film jag sett på mycket mycket länge.
Har skrivit om både den och om Garden state på min blogg, eftersom jag tycker att båda är lysande. (Även om det allra allra bästa med garden state är musiken...)
Nu ska jag sluta pladdra, men vad jag försöker säga är att man ju gör bäst i att skita i vad alla tycker. Även om man själv är lite pretto ibland.
Förresten tycker jag att the shins är skitbra. Är jag helt körd nu? ;)
Little Miss-filmen har väl sina stunder; jag tyckte att första halvan av filmen var bra och underhållande, men sedan spårar det ur och slutet blir sådär kladdigt amerikanskt som det på något sätt alltid blir i amerikanska filmer (hur "indie" de än är).
jen: Ja, det råkar vara en av mina bästa vänner, Simon, som gjort den. Jag tycker själv att den är sådär, men det har jag aldrig berättat för honom. :-)
Little miss sunshine är wunderbar. Dels för att det var en aningens mindre och kämpande produktion, och dels för att det är hollywoodskt-ovackra människor med, alla med sin egen trasighet, men ett enormt hjärta. Inte så ofta de filmerna kommer från USA. Jag skrattade och grät mig genom hela filmen. Me love! Hoppas de får ett erkännande rätt i ansiktet på dem som rynkar på näsan...
Jag håller med frederick, jag kallar det "Sundance-indie".
Jag blev besviken när det började stjälas lik och gillade inte dansen.
Men i övrigt var Little miss sunshine ganska fantastisk.
Njae. Jag älskade Garden State, men Little Miss Sunshine gjorde det inte för mig. Tyvärr.
Jag återkommer för övrigt med en närmare förklaring på varför.
Klockrent bildval till inlägget. Två streck säger mer än tusen ord.
Jag tror folk rynkar på näsan eftersom de inte riktigt ser dramat bakom tokroligheterna i Little Miss Sunshine. Ett lik i bakluckan är inte roligt i sig, men ser man förbi det och koncentrerar sig på anledningarna till varför de tar med sig honom så har man kärnan i filmen. Jag blev också riktigt tagen av filmen och mitt senaste blogginlägg var en ode till den fantastiska Abigail Breslin. Dakota Fanning - eat your heart out.
Det är ok! Vi skulle kunna på film ihop du och jag...
Har du föresten sett Science of sleep, som du lobbade för förut?! Magisk... enligt mig!
Det är ok! Vi skulle kunna på film ihop du och jag...
Har du föresten sett Science of sleep, som du lobbade för förut?! Magisk... enligt mig!
Det är ok! Vi skulle kunna på film ihop du och jag...
Har du föresten sett Science of sleep, som du lobbade för förut?! Magisk... enligt mig!
Garden state är gudomlig, kan se den om och om igen! skitsamma i vad andra gillar för filmer eller tycker är okej eller inte. Fan va tråkig filmindustrin skulle se ut om bara vissa sketna reccensenter fick bestämma!
Mando Diao räknas nog som "fel" av många (indie-människor). Och på vissa sätt förstår jag dem. Svenska band känns inte sällan som om de är uppväxta på mammas bullar och O'boy. Men de kan skriva catchiga låtar.
Håller inte alls med om många av inläggen ovan. Cred är cred. Skulle aldrig lita på en människa som till exmpel gillade gyllene tider.
Filmtips: Half Nelson. GRYM!
Älskde oxå Little Miss Sunshine btw.
filmen är så klockren, så underbar, jag satt på planet hem från australien och böla, det gick hem väl hos mina medresenärer kan jag berätta *hrmm* eller kanske itne..mne hur som haver...filmen är genialisk och dansen...kommer på mig själv med att stå framför spegeln och köra "movsen" -så bra
Jag gillade definitivt Garden state,Little miss sunshine har jag inte sett ännu.....iof sig är jag ju en sucker för "må bra" filmer med lite lyckliga slut, men håller med dig om att man trots film"vetarna" ska kunna tycka att dessa filmer är okej eller rent utav bra!! Mer lycka åt folket ;)
Little Miss är en av mina favoritfilmer, jag tycker att den balanserar på gränsen till för sockersöt men hela tiden klarar sig, främst för att alla är så underbart trasiga.
Det är mest synd om dem som känner sig tvugna att dissa saker av pretentiösa anledningar - de missar många jävligt bra filmer.
de rätta kretsarna kan dra åt h-vete! garden state är klockren. det var dessutom genom den som jag upptäckte the shins, haha. hur fel kan man bli?
jag skrev förresten nyss ett inlägg med lite liknande ämne. nåja, lite liknande iallafall.
Jag tar åt mig lite. Förlåt.
yea well, vem bestämmer vad som är bra smak?
Fast för att säga emot mig själv, man bråkar INTE med Coldplay. Det är fult gjort :P
Little Miss Sunshine fick ju en hel massa Oscarsnomineringar. Undrar hur vuxenmobbingen av filmen kommer se ut efter galan.. Om den nu får några pris förstås.
(jag älskade den också.)
FRUKTA EJ. LITTLE MISS SUNSHINE VAR UNDERBAR.
Kristin: "Sundance-indie" ha, ha!
Om jag någonsin ska införskaffa en unge så får det bli Little Miss Sunshine.
Skicka en kommentar
<< Home