Ups and downs
Människorna här ändrar inte humör beroende på årstid lika mycket som svenskarna. Det är väl på gott och ont antar jag. Mina vänner får inte höstdepressioner på samma sätt som folk hemma i Sverige.
Men å andra sidan saknar jag just det.
Jag saknar dem som inte är jämnfina. Jag har alltid trivts bäst bland trasiga människor. Även när jag inte levt bland som varit naggade i kanterna har jag sökt efter dem med blicken när jag varit ute.
På sommaren har de gömt sitt rätta jag i solbränna och färskpotatis, men allt eftersom mörkret brett ut sig har de kommit tillbaka.
Här hamnar jag med människor som antingen är jämna och fina hela tiden eller ojämna jämt, och det är en väldig skillnad. Båda sorterna är svåra att hänga med.
Ge mig trasig.
Ge mig glädje.
Men gärna lite av varje.
Men å andra sidan saknar jag just det.
Jag saknar dem som inte är jämnfina. Jag har alltid trivts bäst bland trasiga människor. Även när jag inte levt bland som varit naggade i kanterna har jag sökt efter dem med blicken när jag varit ute.
På sommaren har de gömt sitt rätta jag i solbränna och färskpotatis, men allt eftersom mörkret brett ut sig har de kommit tillbaka.
Här hamnar jag med människor som antingen är jämna och fina hela tiden eller ojämna jämt, och det är en väldig skillnad. Båda sorterna är svåra att hänga med.
Ge mig trasig.
Ge mig glädje.
Men gärna lite av varje.
skrev Silverfisken klockan 19:55
4 Comments:
ge mig ika i rutan.
Man vill väl ha reaktion antar jag. Ha de som lever och känner, där mörker är totalmörker och där glädje är eufori. Känna livet närmare helt enkelt.
Är inte alla fucked up på ett eller annat sätt?
Det är ju skönt med människor som liksom är som dom är. Glättiga fasader och hurtbullar (+ alla andra som bara mår bra) betackar jag mig för.
Skicka en kommentar
<< Home