Katey och hennes systrar

Det var ett förhållandevis tråkigt bröllop. Det är väl lite att svära i kyrkan att yttra nåt sånt, men nu var det i alla fall så. Kateys familj är i vanliga fall en trevlig samling människor, men att de var så paniskt rädda för att prata inför publik trodde jag inte. Det var en orgie i tråkiga och artiga tal om ingenting. Tack till alla som rest långt, tack till moster Alice för hjälpen med blomsterarrangemangen, bla, bla, bla. Visst måste allt sånt nämnas, men roligare än så blev det inte. Kanske berodde det på att många på bröllopet var farmare. Så grödor i död jord går bra, men prata offentligt var man inga hejare på.

Som tur var hamnade jag bredvid ett par roliga människor, så vi hade en bra kväll ändå. Angus var veterinär på Tasmanien och vi delade samma typ av humor. Dessutom gillade han och hans flickvän att både prata och dricka vin.

"Jag känner en veterinär", sa jag efter ett par glas. Hon bor i England, vi har aldrig träffats, vi skrev krönikor ihop, hon skrev i andra tidningar förr, hon har nyss varit och bellat in alpackor i sydamerika, hon heter Hanna och det här låter helt obegripligt för dig, eller hur?

För det gjorde det ju.

Kateys pappa Allen är en mycket tystlåten man. Som ensam man i ett hus med fru och fem döttrar har han stoiskt ätit sina potäter vid matbordet varje kväll utan att få en syl i vädret. Systrarna pratar mer än några andra jag någonsin stött på. Och mest av alla pratar Katey. Efter att han hållit sitt tal avslutade han med orden: "My god, i've been speaking for five minutes without having been interrupted by my wife or daughters once. We should do this more often."

Annars var allt som vanligt i Queensland - varmt, småbonnigt och fullt av folk som drack rom & cola.

Lite som min första skolresa utomlands med andra ord.

Men den här gången kräktes jag inte på hotellrummet.